tisdag 28 januari 2014

Lugn och fin

Det råder kaos under ytan. Sjukstuga hemma med liten som haft feber och halsfluss i flera dagar. Vabba och vobba, vad är skillnaden egentligen? Hemma med dåligt samvete för alla lektioner som inte fick någon vikarie, och på jobbet med dåligt samvete för den sjuke. Uppgifter på jobbet som växer på hög, som jag kommer efter med. Lektioner som jag inte hinner planera. Att komma oförberedd till lektioner. Bedömningshögen som växer. Utvecklingssamtal på eftermiddagar och kvällar. Pusslande med mormor och morfar. Att aldrig räcka till någonstans, inte heller till mig själv. Jag känner det där gamla stressande hjärtbankandet komma tillbaka och listorna jag mentalt börjar bocka av. Jag vill ha koll på läget.

Det är nu det verkligen gäller, allt det där jag lärt mig under hösten. Det är lätt att vara bra på allt det där när det flyter, när allt är som vanligt och alla är på topp. Det är nu det testar mig.

Så: lugn och fin, intalar jag mig själv. Ta en dag i taget. Ta en uppgift i taget. Kanske ta en timme i taget eller en minut. Det ordnar sig. Det känns jobbigt nu när du ser hela bilden, men en sak var för sig är ingen stor grej. Bara beta av, men var också förälder nu när det behövs. Du kommer inte komma ihåg när han är utflugen att det var bra att du jobbade ikapp, men du kommer minnas att du var med honom och lärde honom sy på symaskin när han var sjuk den där gången.

Det kommer tider då du också hinner satsa på dig själv, då du hinner komma ut, träna, röra på dig, vara Lotta som bloggar, tränar och inspirerar. Det handlar om så kort tid, så stressa inte upp dig. Meditera. Yoga. Andas. Repetera. Lugn och fin, Lotta, det ordnar sig.


12 kommentarer:

  1. Ja Lotta du tänker rätt! Lille fine V först, han är snart stor! Det går såååå fort! (Imorgon ska vi virka.) Kram Moren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du har rätt. Han ser verkligen fram emot att virka! Kram

      Radera
  2. Klart att det ordnar sig Lotta! Min räddande tanke i liknande situationer är "Det är bara jobbet". Jobbet är inte det viktiga, det är barnen. Och allt det som känns som ett gigantiskt berg av ogjorda saker, de betar du av utan problem. En i taget.
    Styrke- och krya-påkramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet, Sara... En i taget, jag ska tänka så. Det är så jobbigt bara att ställa sig oförberedd inför klasser i skolan. Men du har så rätt så. Kram

      Radera
  3. Håller med de som skrivit här ovan. Och tro mig för jag är ju där nu när barnen flyttat och det blivit lite tyst hemma. En av våra barn var så sjuk som liten, fick stålsätta mig när jag ringde jobbet för ännu en VABdag men försökte tänka som du gör nu. Allt ordnar sig. Andas djupt min vän. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag stal 10 minuter i morse, stängde om mig och satt och andades djupt för mig själv och såg den blå himlen utanför fönstret. Det gjorde gott. Kram till dig.

      Radera
  4. Instämmer i styrkekramskören här ovan ♥ :)

    SvaraRadera
  5. Åhh vad jag känner igen mig! Jag har alltid dåligt samvete när jag är hemma.. det är något som är medfött tror jag.. och jag kan tänka mig att det blir ännu värre när man har ansvar för en klass, på mitt jobb är det mest papper på hög och kanske något inställt möte. Men vi kan ju inte ta ansvar för hela världen man får försöka välja det som är viktigt och andas. Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dåligt samvete gagnar ju ingen, men det är ju så lätt att ha hela tiden. Kvinnligt, förmodligen. Det känns redan bättre idag när jag fokuserar rätt och gör rätt. Hoppas det snart känns bättre för dig också. Kram!

      Radera
  6. Fint, inspirerande och insiktsfullt!

    SvaraRadera