lördag 23 januari 2016

Måste våga, måste leva

Det var dags för förändring på många sätt.

Den jag har varit ett tag är inte riktigt jag. Jag ville inte leva på i den riktningen utan ta kliv mot att leva mer nu, leva utan att oroa mig för allt, strunta i vad folk ska tycka och tänka. Jag är fyrtio år och det är dags att börja nu. Kavla upp ärmarna och ta tag i livet.

Det har varit så fullt upp hela hösten att hjärnan aldrig har fått vila. Och då är det svårt att urskilja vad den lilla rösten inombords säger. Det är svårt att fokusera på utveckling och hitta sig själv när kroppen talar om att det är dags att dra ner på tempot. Då blir fokus först och främst på att hitta balansen igen och hitta pauser i vardagen. Först då kan man börja höra vad ens inre berättar.

För mig berättade det inre att jag behövde en nystart. På flera olika sätt. Blogga om saker som är jag, utan prestation och utan att alla måste tycka om det, även om jag skriver om ytliga och onödiga saker. För jag är ju allt det där; båda djup och ytlig, glad och allvarlig. Allt måste inte vara perfekt, för jag är det inte, och jag tror ingen är det. Men jag hade kommit in på fel kurs och jag gillade det inte. Därav frånvaron på bloggen, och jag funderar på det varje dag hur jag vill ha det. Det jag vet är att jag behöver skriva, och även om jag på ett sätt behöver kontakten med er som läser, så väljer jag just nu att skriva utan kommentarsfunktion. Just för att bara fokusera på det jag skriver och inte på hur det kommer att tas emot. Ledsen om det frustrerar er.

Jag sa också upp mig. Skrev det där pappret och stegade (smög) in till chefen. Jag har vacklat mycket och hunnit ångra mig både en och tio gånger, men nu har det landat som rätt beslut i magen. På något sätt kände jag att om livet ska levas här och nu går det inte att jobba så här mycket, att ständigt vara så trött att jag inte orkade medmina fina barn på kvällen. Att mitt huvud på kvällar och helger ständigt snurrade med elevöden och praktiska frågor som behövde lösas. Nä, då är jag för gammal för att vara kvar i det och för gammal för att bara klaga utan att göra något åt det.

Jag är fortfarande ruskigt stolt över vad jag åstadkom den här hösten, vad jag och min kollega byggde upp; en hel och jättefin mottagningsenhet för nyanlända. Det var jag som gjorde det! Men nu får någon annan ta över, för det var inte värt det på bekostnad av vad det stal av mig. Men jag fick ett nytt jobb, där jag kände att jag ville jobba, med personer jag känner jobbmässigt förtroende för. Snart kommer jag att byta till det nya. Och det känns så där skönt i magen, att skulle inte det heller vara rätt, ja men då byter jag väl igen då. Ingen big deal. Men jag drömmer fortfarande om att hitta det där andra, det där som ska bli mitt drömjobb, mitt projekt.

Och just det ja, jag har ju gått och blivit föräldraledig igen, så där lite oväntat. Vi upptäckte en hel massa föräldradagar vi inte räknat med och jag fick hela uppsägningstiden som föräldraledig. Och det, mina kompisar, är en ynnest, att få ett par extra månader med en liten snart-femtonmånaders papegoja.

Nystarten under hösten har också inneburit en djupare förståelse för mig själv. Att jag faktiskt är introvert och vad det betyder. Att stå för det i praktiken. Att acceptera, omfamna och vara den introverta Lotta jag är. Att säga ifrån när det har uppstått situationer som klampat över min gräns, att ta hand om mig själv, och göra det som jag behöver för att må bra. Att säga nej tack till sånt som är dåligt för mig. Och i och med det har jag också funnit personer som lyft mig, så mycket kärlek och oväntade dörrar som öppnats.

Lite skakigt känns allt men ändå ganska spännande. Det är som att stå på kanten till något okänt, lite jobbigt och obehagligt, men som man känner att man måste göra. Måste våga, måste leva. Kram på er och glöm inte att leva ni med <3


Morgonvandring i bergen på Playitas











lördag 2 januari 2016

Träningsresa till Playitas

Julen tillbringade vi på Playitas på Fuerteventura, hela familjen med elvaåring och ettåring. Som vi har längtat och väntat på det efter den här hösten, som jag kanske skriver om nästa gång. Det var nästan magiskt att få sätta sig på planet och äntligen komma iväg. Den här hösten har inte direkt handlat om träning utan resan var tänkt som en möjlighet till att hitta gnistan till träning igen. Och det kan man verkligen säga fungerade!


Playitas ligger vid den lilla fiskebyn Las Playitas på Fuerteventuras ostkust. Vi har varit på den kanarieön två gånger tidigare och tycker att det är en härlig ö; där är kargt som ett månlandskap men modernt, välkomnande och nästan lite elegant. I Sverige är det Apollo som har resor till Playitas och man kan välja mellan att bo i villa, lägenhet eller hotell. Vi bodde i en tvårumslägenhet, som låg nära precis allt. Det är bara knappt fem flygtimmar dit, och transfern är bara en halvtimme.


Här finns två stora pooler, en vattenrutschbana, en babypool och en olympisk pool. En del aktiviteter kostar pengar och det mesta ingår. Det finns också en miniklubb för barnen. Det är så härligt att få slippa overaller och tider att passa, att bara hänga tillsammans. Det är fräscht, väldigt välskött och personalen är jättetrevlig.


Jag kan nog säga att om man gillar träning så är det här den ultimata semestern! Oavsett om man reser själv, i par eller med hela familjen, så kan alla få ut något av det, och som vi har rört på oss! Varje dag är det ett späckat schema med aktiviteter för alla och man tar del av det man själv vill. Det verkar vara ett mecka för golfare, cyklister och löpare, men även för den som gillar crossfit, gruppträning, simning, yoga, triathlon, styrketräning, spinning, vandring, lagsporter och vattensporter.

Vi hade som mål att i alla fall träna fem pass var under veckan (eftersom vi trots allt hade med en ettåring) men vi fick nog ihop det dubbla. Åh, vad härligt att träna i sol, och åh, rörelseglädje! Det roligaste jag gjorde var att ensam vandra i bergen, julaftonens soliga och fartfyllda zumba, body-blitz-passet och boot-camp-träningen jag och elvaåringen gjorde tillsammans, men jag har också knatat en del timmar med barnvagnen i solen. Ett stort plus är att man placerat gruppträningsplanen mot solen med utsikt över havet, så det ger en närmast magisk känsla att stå och se ut där när man tränar.




Varje lov har man även samma motsvarighet för barnen i åldrar från 5-15 i tre olika åldersklasser. Elvaåringen provade både dykning, triathlon, boot camp, vattenpolo och en massa annat, men också minidisco och filmtittning och en himla massa bad i poolen. Vi bestämde att vi inte skulle tvinga honom till träning men han var sugen och allt var väldigt säkert och bra organiserat, så han kände sig inte ensam.


Vi hade bokat halvpension, dels för att vi är hungriga människor, men också för att det skulle vara lätt och smidigt. Frukosten och middagen var så otroligt bra och personalen var toppen trots att vi två gånger om dagen kom med ett litet ätmonster som på en halvtimme hade kastat mat runt bordet och kladdat ner hela duken. Galamiddagen på juldagen var något av det mest eleganta jag sett i restaurantväg, så fint gjort! Det finns en affär på området där man kan handla lite om man behöver, och det finns några andra restauranger och barer om man vill äta och dricka.



Det kanske inte har blivit så mycket solande eftersom man sällan släpper en upptäckande ettåring med blicken men lite sol har vi ändå fått eftersom vi varit ute hela dagarna. Vad bra man mår av sol! Vi har haft 22-23 grader varje dag och riktig tur med vädret.

Utegym.

Torget vid sportcentret där man möts vid uteaktiviteter och även bokar alla pass.

Det går löparbanor lite här och var. Bechvolleyplaner.

Bebispoolen.

Innan vi åkte var kroppen trött, öm och sliten och maken överraskade mig med att i hemlighet ha bokat en timmes massage på spa:t som finns på området. Det finns också ett fish-spa som vi inte provade. En av de allra bästa sakerna med resan är att jag verkligen känt mig som fisken i vattnet då jag -precis som alla andra- gått i träningskläder hela veckan. Jag skulle gärna bo i träningskläder och här känner man sig inte knasig i det, och inte heller för att man tränar varje dag på semestern.



Kan jag rekommendera den här resan? Jaaaaa! Om ni gillar att träna eller röra er. Om ni gillar att prova nya sporter. Att ha gott om tid på er tillsammans. Om ni gillar säkert väder och sol. Det kanske kostar några extra kronor mot en vanlig vecka på Kanarieöarna men det är så värt det. Vi längtar tills vi kan åka igen men nu väntar vi lite tills mini är något större nästa gång. 


Jag känner verkligen en nytändning till rörelse och träning. I flera år har jag hållit mig borta från gruppträning som aerobics och spinning, nästan lite snobbigt så där som om någon träning skulle vara bättre än någon annan. Men oj, vilken  glädje jag har hittat igen, och sedan vi kom hem är jag i full fart igen! Jag har bestämt mig för att träna det som är roligt och inte fokusera på fysiska resultat. Glädjen i sig är resultatet och belöningen är att kroppen får röra på sig. Playitas var fantastiskt och jag är så oerhört nöjd med vår vecka!