fredag 28 augusti 2015

Hänger och slänger

Jag faller fortfarande fritt och stora tankar snurrar. Jag ska dela med mig när det börjar klarna.

Just nu är det inte läge för träningssatsningar eller formtoppningar. Det är ok så. Just nu är det jobb, familj och återhämtning som gäller, men ändå behöver ju kroppen få sitt på något sätt. Just nu underhåller jag bara på vardagsmotionsnivå.

Maken tävlingssatsar och tränar på en helt annan nivå än jag. Varje vecka utökas därför hemmet med något träningsrelaterat redskap och garaget är halvvägs till en crossfitbox. Ute på husgaveln hänger numera en pull-up-stång. Helt plötsligt står det ett rack i garaget "fast bara på prov". Jo, tjena. Jag vågar knappt öppna dörren dit längre.

Just nu njuter jag av att klippa gräset i full fart, det tar en halvtimme. Passar på att göra någon pull up när jag ändå går förbi. Innan magen började växa gjorde jag tio pull ups och det är coolt att kunna lyfta sig själv så. När bebisen var född kom jag inte upp en centimeter och nu kan jag göra två eller kanske tre igen. Jag är på väg alltså, och det går alldeles utmärkt att bli starkare utan stänger och på gym, utan bara genom att dra sig upp några gånger per dag.

Jag njuter av att jobba lite längre bort än tidigare och av cykelturen till och från jobbet. Frisk luft, motion, syre i blodet och att kunna ställa om tankarna från jobb till ledigt och tvärtom.

Nu blir det också yoga såklart. Jag tummar inte på det, inte en enda dag, för yogan är min livlina som håller mig någorlunda på jorden. Varje morgon mediterar jag och ibland kan jag varva ner med någon yoga efter jobbet. Vi har också börjat utöka tiden med vår gulliga barnvaktstjej som bor några hus bort. Då kommer hon en halvtimme-timme på helgen och så går jag och crossfit-token ner i yogarummet och yogar ihop. Det är kärlek det! (Och jo, det gamla gymet blev ett yogarum när garaget på något mystiskt sätt blev crossfitbox).

Storkillen gillar att cykla och det är något vi kan göra ihop. Vi tar en lång tur ihop på tumanhand och får lite prat och tid tillsammans. Och motion och frisk luft.

Jag fick en fin påminnelse från Jessica att jorda mig med skogspromenader och det känns viktigt. Skogen helar och ger energi som inget annat.

Jag vet att andra tider kommer och det är skönt med lite erfarenhet i bagaget, nu när det är som det är. Jag kommer att kunna träna på riktigt igen, men under tiden blir det vardagsmotion. För just nu pågår livet och vad jag inte behöver är extra stress över att jag inte hinner träna. Det är ok ändå och magrutorna får vänta lite.

Paus i gräsklippningen.





torsdag 20 augusti 2015

Faller fritt

Har ni någonsin känt att ni är ute på stora okända vatten? Att ni lämnade er comfort zone för länge sedan? Att marken försvann och att all trygghet är borta? Allt man kunde och kände till? Där är jag nu.

Jag som har längtat så länge efter nya utmaningar borde ha förstått att man ska vara försiktig med att önska, för det man önskar brukar komma till en. Bara inte exakt som man föreställt sig. Jag fick utmaning som hette duga och har verkligen tappat fotfästet. Jag tvivlar på mig själv, vad jag kan, på om uppdraget är rätt för mig, rätt för mig nu med en bebis och om jag vill utsätta mig för detta stora. En liten livskris är det nog faktiskt. Med potential till stor utveckling, om jag orkar och vill. 

Jag bär med mig jobbet alla dygnets vakna minutrar och kan inte slå det ifrån mig. Livsöden, ansikten, rutiner, människor och inte minst mina egna och andras förväntningar på det jag gör. Jag har lagt bort allt annat i livet än jobb och familj och det är ett måste fast jag inte vill ha det så resten av hösten. 

Jag försöker att ta en dag i taget. Sätta ena foten framför den andra och se vart jag kommer. Ser om jag vill fortsätta gå den här oupptrampade stigen. Det är spännande att vara den som går först på en sån stig men också snårigt, speciellt utan bra redskap. 

Jo, hjärtat är lite tungt idag. Imorgon kan vara euforisk som igår, men det går minst sagt upp och ned. Jag försöker lyssna inåt vad magkänslan säger till mig. Kanske har någon av er någon klok tanke eller bara lite kärlek att dela med er av till mig, ute i en liten, liten jolle på ett stort, stort hav. 



lördag 15 augusti 2015

Rädd om mig

Det är lite radiotystnad här just nu. Jo, det var ju nytt jobb, ja. Jättespännande, roligt och utmanande. Massor av jobb med att starta upp en ny enhet på en ny skola, jag tror inte att jag hade förstått vidden av det. När det dessutom är något jag aldrig tidigare gjort så blir det ännu större utmaning. Drygt 40 nya kollegor att lära känna. En uppstart i två dygn i härlig kustmiljö men som en mardröm för en sån som jag; att vara på helspänn i ny miljö, med nya personer, alla tentakler ute hela tiden och inga vilopauser att kunna gå undan. Sova tillsammans många, med såna man inte känner.


Huvudet har varit igång lite väl mycket den här veckan och jag har varit tvungen att stänga av allt runt omkring mig. Har fått plocka fram allt jag har i min verktygslåda för att ta mig igenom det, och jag har undrat om jag egentligen skrev förra inlägget som en påminnelse till mig själv, utan att veta om det då. Jag har fått vara supernoga med min tid, med min sömn, med att avgränsa. Att åka hem och vara med familjen, även med huvudet närvarande. Att välja bort träning den här veckan, men att prioritera meditationen varje dag. Att strunta i all input, inte läsa bloggar eller blogga, knappt ens maila, sms:a eller ringa. Och jag känner mig hyfsat ok men behöver vara rädd om mig själv hela hösten för att klara det här.

Jag har också märkt hur jag har förändrats. Nu arbetar jag med två kollegor som jag jobbade ihop med för många år sedan. Och jag tänker mycket på att jag är en helt annan person idag än då. Jag har känt mig väldigt säker i min yrkesroll på ett sätt jag inte känt tidigare. Jag har sagt ifrån till mina nya chefer både en och två gånger när det gäller den tuffa uppstarten av den nya enheten och känt att min erfarenhet verkligen tas till vara och lyssnas på. Jag är ingen gröngöling längre utan en viktigt person. Och jag har känt mig lätt, glad och social med mina nya kollegor, jag som brukar tycka det är svårt att vara den där pratsamma. Det är högt i tak på nya jobbet och en positiv stämning och jag älskar det. Första dagen på kursgården startade med en runda runt i rummet, ni vet, stå upp, säga sitt namn och en sak som varit bra under sommaren. Något jag har typ dött av tidigare, eller i alla fall blivit så nervös att rösten spruckit och jag har flämtat av nervositet. Och nu, fast jag var nästan sist runt och ny i gänget, inte en hjärtklappning. Va!?


Hade det inte varit för att min man är föräldraledig och jag känner att jag kan satsa helhjärtat just nu, skulle jag nog dragit öronen åt mig. Och hade det inte varit för att själva jobbet som jag kommer att göra, känns så viktigt, hade jag sagt upp mig på stört. För er som inte vet håller jag på att starta upp en ny högstadiegrupp för mottagande av nyanlända till Sverige, som så småningom ska slussas ut till riktiga klasser.

På bara några dagar har jag träffat ett gäng små, fina människor som varit med om saker som man inte ska vara med om. Jag blir ödmjuk inför livet och inser att vi inte har en aning om hur människor som kommer hit har haft det. Hur bra jag har det, hur priviligierad jag och mina barn är. Det är därför jag gör detta, därför jag sliter just nu. För jag vill vara med och göra skolgången bra för de här tonåringarna som kommit till Sverige, en del med sina föräldrar och en del alldeles på egen hand. Det är en hisnande tanke, att ens barn skulle ta sig på egen hand från en del av världen till en annan, och hur illa det nog är när man kommer dithän. Och här är jag, och får privilegiet att ta hand om dessa modiga barn, som bara drömmer om att lära sig en massa saker.

Det blir en höst av hårt arbete, säkert av tårar, men främst av stora och nya erfarenheter, för detta är inget jag kan, inget jag gjort tidigare. Som jag behövde det! Jag behövde våga, behövde det nya och okända, behövde göra något viktigt! Det blir en höst med noggranna rutiner, och att verkligen bara välja russinen ur kakan, att bara göra det som ger energi, och strunta i det andra. Har redan tackat nej till både kräftskiva och bröllop, men den här hösten är jag rädd om mig. Träning blir det, så klart. Lugn och natur. Meditation och yoga, dag ut och dag in. Tacksam för mitt fina liv och den här möjligheten.


söndag 9 augusti 2015

Mina bästa tips för mindre stress

Om man skulle skriva en handbok i hur man stressar allra bäst så skulle jag finnas med där, intervjuad och med bild. Jag lovar. Eller jag skulle i alla fall ha gjort det, det har blivit bättre, jag har faktiskt ändrat mitt liv lite grann. Och jag vet att när man är som mest speedad så kanske man inte är mottaglig för tips hur man stressar mindre (för det blir ännu en sak att stressa med), men ibland vill man kanske göra något åt sin situation. Och då tänkte jag dela med mig av sånt som jag har lärt mig under resans gång. Googlar man på "minska stress" så kan man lära sig att det är viktigt att sova bra, äta nyttigt och röra på sig, men dels är det sånt man redan vet och så kan det vara provocerande när man är som mest stressad. Hur sover man bra när tankarna bara snurrar, liksom? Det var det ingen som skrev. Jag behövde mer råd om små saker man kan ändra på i vardagen. Det finns massor av saker man kan göra men här är några av mina mer handfasta tips:

På arbetet

Ta rast! Och har du inte möjlighet att ta rast, gör det ändå. Sätt dig i personalrummet eller som jag i ett tyst mörkt rum, och bara sitt en stund. En gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen. Och ät lunch, för guds skull (sitt ner och ät lunch vill jag tillägga). För att du inte ska lura dig själv, gör en plan över dagen och skriv när du ska ta rasterna (för är du som jag är du plikttrogen och gillar att följa ett schema, har jag rätt?).

Du hinner inte allt! Bestäm dig för tre saker på morgonen som du vill hinna med. Gör dem och bara dem. Och skulle du hinna något mer så är det ju bra, eller så har du tid att gå lite långsammare eller ta en extra kopp kaffe med kollegorna.

Gå långsammare. Under lång tid småsprang jag på jobbet vart jag än skulle. Jo, det var jättestressigt på mitt jobb men hellre kommer jag för sent än riskerar min hälsa. Utmana dig själv att strosa.

Mobil/dator/mail/sociala medier etc.

Stäng av push-notiser och ljud, på annat än ringsignalen. DU väljer när du vill bli avbruten av sms, mail och notifieringar.

Bestäm dig för att kolla mobilen under vissa tillfällen under dagen, speciellt på jobbet. Kanske sluta kolla sociala medier och mobilen efter ett visst klockslag på kvällen. Varför inte bryta helt och ha en skärmfri dag i veckan? Det går! För mig är det viktigt att inte kolla mobilen efter att jag gått och lagt mig och ska läsa. Då går hjärnan igång.

Ta dig tid och avbeställ alla sms- och mailprenumerationer och från alla företag du nånsin handlat av och nyhetsbrev från alla möjliga ställen. Inte behöver du få en massa mail och sms från dem? Jag själv blir stressad över att det hela tiden kommer erbjudanden (som jag egentligen inte behöver och blir triggad att handla eller göra något). Jag handlar när jag behöver något och söker upp när jag själv vill.

Blir du stressad över att hänga med, över att ha koll på allt och alla? Ta och rensa i dina flöden. Rensa personer, rensa sidor du gillar och rensa i bloggar. Ha kvar endast det som ger dig något på riktigt. Och fundera över varför du känner att du måste ha koll på allt och alla. Måste du?

Hemmet

Listor. Om du är en kontrollmänniska älskar du förmodligen listor som jag. Att få ur sig sakerna och få ner på papper är en skön känsla, likaså att bocka av. Men gör listorna med någon du gillar och som inte är av samma skrot och korn som du. Så funderar ni ihop på vilka av sakerna på listan som är allra viktigast och vilka ni kan vänta med eller strunta i. Eller, ännu bättre, så tar den andre parten på sig några av sakerna, så delar ni ansvaret. Släpp lite av ansvaret så kan axlarna automatiskt åka upp lite.

Det är säkert olika men jag blev stressad över att ALLTID gå och plocka, dammsuga lite där och tvätta lite där. Vi bestämde oss för att städa en förmiddag på helgen, och storhandla och vika tvätt. Fundera över vad som passar dig och din familj. Var kan du lägga din lägstanivå på städningen hemma? Gå inte över den sen. Min vän sa en gång " Om jag har det lite stökigt hemma så kan ju andra få känna sig jättebra". Eller så känner man som jag att mina egna krav sänks.

Ta tag i saker direkt. Sätt in papper i pärmar, släng de gamla tidningarna eller vad det nu kan vara. Det blir inte lättare för att de får ligga kvar på köksbänken.

Träning

Om redan är mycket stressad eller på väg att bli, undvik träningsformer som triggar stressen. Sånt där man tävlar och sånt med hög intensitet. För mig var det crossfit och sånt som tog lång tid att utföra.

Yoga. Gör yoga. Punkt slut. Varje dag, om så bara 3 minuter. Just do it. Varje dag. Och dagarna kan faktiskt bli helt förändrade om du gör det på morgonen, det är helt sant, jag vet. Och med yoga menar jag nog här  enkel meditation (googla eller skaffa en app), eller sitt i tystnad.

Vistas i skogen, så får du både lugn i kroppen och motion. Skogen är magi och medicin, och alldeles gratis.

Avslappning

Se till att du får en liten stund varje dag där du verkligen inte gör någonting. Återhämtning kallas det, och jag visste inte vad det var förrän det var för sent. Att göra ingenting betyder inte se på tv, kolla mobilen eller rensa ogräs utan det betyder verkligen gör ingenting.

Lyxa till det för dig själv med det som gör dig glad. Ett långt varmt bad, en massage, fotvård eller vad det nu är för dig. Livet ska njutas, inte bockas av så att man somnar med andan i halsen. Gör det härliga först ibland, och sen det du tror att du måste.

Kram på er och en extra stor kram till alla superstressade där ute. Jag vet hur det är och det ska inte vara så. Ta över rodret på din skuta och ändra dina vanor, ingen kommer styra båten dit åt dig. Nu är det ny årstid, nya möjligheter. Livet ska levas. Du är värd det ❤️


Det är svårt att illustrera stress, men hos mig var det på slutet en känsla av att arbetsuppgifterna aldrig tog slut. Att livet var i gråskala. Att helgen eller semestern inte räckte till för återhämtning. Att jag inte fick ordentligt med luft när jag andades. Ingenting var roligt. Jag såg livet som en enda lång arbetsuppgift. Jag kände att jag kämpade för att hålla näsan över vattenytan. Samtidigt som jag såg ut precis som vanligt och jobbade på precis som vanligt, så ingen annan visste. Känner du igen dig? Då kan det vara dags att göra något annorlunda i höst. 




tisdag 4 augusti 2015

Att suga ut det sista

Jag ligger lågt. Myser, njuter, umgås, hänger och lever. Känner varken leda eller tristess eller ångest över att sommaren går mot sitt slut. Den har varit jättebra! Kanske den bästa sommaren, utan att vi har gjort något speciellt. Eller kanske just därför. Trots väder, eller kanske just därför. Kanske för att jag inte behövde komma ner i varv efter skolavslutningen utan redan var nere i varv. Kanske för att jag låtit varje morgonmeditation har styra min dag. Vilken kraft det ligger i det!

Det har varit yoga och meditation varje morgon och så en massa rörelse. Inte ett enda bad har det blivit och inte har vi ätit ute på altanen så himla mycket men vi har haft en massa tid tillsammans. Varit en del i skogen. Tagit cykelturer, lagat mat ihop. Små tänder har kommit, nån har lärt sig att gå. Nån dejt har det blivit och jag har tagit igen tid med kompisar jag inte hunnit träffa på ett tag. Och just det ja, fyllt fyrtio.

Nu har jag varit hemma i tio månader och på måndag börjar jag jobba igen, på mitt nya jobb. Förra veckan kände jag hur det började spira i mig, ni vet så där så man får tusen idéer och vill börja pronto. Jag har läst på, googlat, tagit hjälp, diskuterat, antecknat och beställt saker som vi kommer att behöva första veckorna på jobbet. Jag kastar mig huvudstupa in i det nya okända som jag egentligen inte vet något om, men jag är sugen på att testa och ge allt jag har. Det känns spännande, mycket utmanande och precis vad jag behöver efter åren i elände på jobbet.

Vi brakstartar på måndag klockan 07 med avresa till kursgård, och hur det känns för en sån som mig (ni vet, introvert och så) behöver vi ju inte gå in närmare på men låt säga att det inte är det jag ser fram emot allra mest. Åka iväg med ett fyrtiotal människor jag inte känner och dela rum med någon jag aldrig träffat. Diskutera i smågrupper, tvärgrupper och sen redovisa. Jag tar ett djupt andetag och tänker att två dygn går ju fort. Och sen, sen får jag börja med det jag verkligen gillar.

Nu är det ju lite kvar innan dess och det är så härligt. Jag njuter in i det sista med vetskapen om att jag gjort mitt allra bästa på den här föräldraledigheten. Jag har verkligen njutit av alla småstunder och varit närvarande i livet, jag skulle inte göra något annorlunda. Och nu bara vi är tillsammans och cocoonar oss lite till.


Jo, jag sydde en Mei Tai-sjal också, på en timme. Är mäkta stolt faktiskt! Och någon verkar trivas excellent i den.