onsdag 15 november 2017

Yogalärarutbildning del 3

Bali- Gudarnas ö

Jag är så himla glad att vi valde Bali. Bali är verkligen en fantastisk ö där människor är hinduer, man tror på karma, man skrattar och ler och älskar barn. Klimatet är fantastiskt och naturen enastående. Livet är enkelt på Bali! Maten på Bali är nyttig med en bas av fantastisk frukt och grönsaker. Speciellt i Ubud är maten hälsosam. Överallt finns det rawfood, veganmat, vegetariskt, smoothie bowls och färska juicer. De flesta cafeer har en stor variation av raw-fika och raw-glass. Prisnivån är låg, speciellt om man äter inhemsk mat, som är fantastisk. Nasi Goreng och Mie Goreng kostar runt 15 kronor på en bra men enkel restaurang och middag för hela familjen går på kanske 150 kronor med dryck. Många ställen har hemkörning av mat för nästan ingen kostnad alls, och efter första veckan åt vi de flesta middagarna hemma för det var enklare med lille treåringen.






Vi bodde i några nätter i Sanur och i en dryg månad i Ubud och vi älskade verkligen Ubud. Vi hyrde moppar och körde runt, och trafiken är oerhört lätt att köra i. Man kör långsamt och hjälper varandra. Taxi med bil eller moppe är vanligt och kostar inte många kronor, vi betalade runt 30 kronor per moppe och dag.



I Ubud har också många människor samlats som har kunskap och intresse för hälsa och välmående samlats. Det finns väldigt många behandlingar att prova, både av västerlänningar och inhemska. Jag provade fantastisk fotmassage och ryggmassage för 60 kronor per timma. Lillebror gjorde två pedikyrer för 18 kronor styck och storebror och far i huset fiskspa för fötterna för 30 kronor. Jag gjorde ayurvedisk helkroppsmassage och kronchakramassage, en helt fantastisk behandling av huvud och axlar med varma oljor och det kostade 75 kronor. Jag besökte en pilatesstudio och fick privat konsultation och besökte min anatomilärare, en multikunnig australiensisk osteopat som låste upp fel och spänningar i bäckenet jag dragits med i många, många år.

Överallt är det risfält och regnskog, insprängt mellan husen i staden. Apor springer runt i området runt apskogen i Ubud och man visar stor respekt för djuren. Ubud ligger verkligen mitt i mitt i naturen!




















måndag 6 november 2017

Yogalärarutbildning del 2

Jag ska erkänna att det har varit det svåraste och tuffaste jag någonsin gjort.

Jag visste så klart att det inte skulle vara superenkelt men jag hade inte kunnat förbereda mig på vad som skulle komma. När man går en sån komprimerad och intensiv utbildning kommer man inte undan. Den första veckan sov jag nästan ingenting alls tack vare jetlagen. Allt blev för mycket, den långa resan, tidsomställningen, värmen och alla nya intryck, gjorde att jag inte kom ner i varv. Så jag bara grät och grät och grät i början. Lärarna ordinerade vila och köpte melatonin åt mig för att få dygnsrytmen rätt. Efter ett par nätter med sömn började jag känna mig som vanligt igen, och långsamt anpassade jag mig till nya mattider och värmen.



Att umgås i grupp 12 timmar om dagen, att berätta för andra ens innersta rädslor och blotta sig själv är supersvårt. Inte bara för mig, som både är introvert, behöver mycket återhämtningstid och är rätt blyg och nervös av mig, utan för de flesta. Det som hände var att när vi avslutade dagarna med yinyoga låg jag allt som oftast och hulkade av gråt. Det bara kom, och min lärare sa att det var min lärarutbildning, att acceptera och inte kämpa emot. Att låta det som är, vara.



Jag känner mig ju allt som oftast utanför och annorlunda och medans alla andra verkade njuta jättemycket och uttryckte tacksamhet att få vara där, kände jag mig arg och frustrerad och höll mig min vana trogen lite utanför. Det där har jag reflekterat mycket över, varför jag gör så. Varför jag ställer mig längst bak, låter de andra gå först, varför jag inte känner mig värd att få vara med på riktigt och att ingen riktigt vill vara med mig om de får välja.



Första veckan kom jag hem varje rast och på kvällarna och sa till familjen att jag ville ge upp. Grät! Jag ville verkligen inte fortsätta! Jag försökte övertyga mig själv om att jag inte var tvungen att göra detta. Andra veckan likadant, men jag höll av någon anledning i. När vi passerade två veckor åkte vi till kusten en natt och bodde på lyxhotell för att fira, och där någonstans började jag väl känna att jag kanske kunde slutföra utbildningen ändå. När fjärde veckan började visste jag att det skulle gå, och då vände det, jag började känna stolthet och glädje över att få vara där i den fantastiska miljön och gå den utbildningen.



Störst problem hade jag med min fysiska kropp. Förutom sömnlösheten drogs jag med huvudvärk och så ont i höfterna och bäckenet att jag periodvis varken kunde sitta, stå eller ligga. Jag var så frustrerad att tårarna bara kom när jag tänkte på det. Min lärare sa som slutfeedback till mig att hon visste hur jag kämpat med eller mot min kropp och att jag kunde använda det i framtiden, att hjälpa andra att yoga utifrån sina förutsättningar, att yoga speciellt för kvinnor. Att jag hade fått värdefull kunskap som inte alla andra har. Och då kändes det ju lite lättare.


På examen sa huvudläraren Simone: "Ni trodde att det här skulle handla om yoga, va?" Ingen hade kunnat tänka sig att vi skulle dyka så djupt in i oss själva tror jag, även om vi nog alla var där av anledningen att vi ville förändra något, utvecklas, låta livet ta nya vändningar.




lördag 4 november 2017

Yogalärarutbildning del 1

Ja, jag är här! Konstigt! Det har hänt så mycket och jag hade ingen alls plan att skriva igen, någonsin. Men så har jag gått den här lovsomvälvande yogalärarutbildningen och jag kände att jag behövde sätta ord på allt. Så här är jag.

För ett halvår sedan bestämde vi oss för att göra ett äventyr tillsammans, en längre resa hela familjen. Vi har diskuterat vart, när och hur, tills vi pratade om Bali och min man tyckte att jag ju kunde göra den där yogalärarutbildningen (som jag aldrig ens tänkt gå, vet inte varför han sa så). I alla fall bestämde vi oss för det och jag började leta rätt utbildning. Det finns en uppsjö av yogalärarutbildningar på Bali! Jag går numera mest på magkänsla och mitt val föll på School of Sacred Arts, som skulle hålla en utbildning i Ubud i hatha/vinyasa/yin/restorative yoga. Snabbt som attan bad jag om referensbrev, skrev en ansökan och blev antagen. Sen var det rullans med att söka ledigt från högstadiet för storis (vilket var resans krångligaste moment), ledigt för oss vuxna och fixa allt från visum och vaccinationer till internationella körkort. Strax innan vi skulle åka kom jag på att jag glömt kolla upp vad det var för utbildning och skola jag skulle gå men min magkänsla skulle senare visa sig ha guidat mig rätt.



I september reste vi den långa vägen från Landvetter till Bali, vilket tog ett dygn ungefär. Vi reste med Singapore Airlines som var ett alldeles fantastiskt val. Vi startade med några knasiga vakna jettlagade nätter i Sanur som är en mysig strandstad nära flygplatsen för att sen ta oss vidare till huset vi hade hyrt i Ubud. Ett jättefint hus med två våningar, två badrum, kök och pool, på 7 minuters gångavstånd från Yogabarn där min utbildning skulle äga rum. Vi hyrde huset via Airbnb och betalade ca 17000kr för en månad och då ingick städning, frukost serverad i huset varje morgon och hus- och poolskötsel.



Yogabarn är ett yogaställe väl undangömt i Ubud, man går från huvudgatan några trappor ner och kommer ner till ett jättefint ställe, mitt i skogen och risfälten. Yogabarn andas lugn och vänlighet och min uppfattning är att yogalärarna som jobbar där fokuserar mer på andning, självkännedom och acceptans än korrekta poser. Där finns också ett fantastiskt cafe, en shop och ett ayurvediskt spa samt olika behandlingar, t ex kraniosakral terapi mm.



Förväntansfull tog jag på min bästa klänning och gick dit första kvällen och det var ruskigt nervöst. Att inte veta vad som väntade, att inte känna någon. Att ha allt framför sig. Vi började med en opening cirkle och information för att sedan avsluta med en fire pujah, en eldsceremoni där man slänger det man inte längre behöver i elden och sätter intentioner för det som ska komma. Vi var trettio elever i min kurs, med elever från alla kontinenter.




Varje måndag till fredag i en månad hade vi schema 6.30-18 på kvällen utom lördagarna då vi slutade 12.30 och söndagar då vi var lediga. Morgnarna började med 2,5 timmars meditation, pranayama och ca 90 minuters fysisk yoga. Jag älskade mornarna! Att tassa iväg i gryningen under tystnad, att få börja morgnarna med all den positiva energin och lugnet, till ljudet av syrsor, tuppar, apor och av regnskog rent generellt. Varje dag promenerade jag hem och åt frukost och lunch med familjen. Det var min lilla oas att komma hem och få vara med dem och ladda batterierna en stund och och ladda energi. Det är klart att de andra kunde umgås mer och knyta band men för mig var det ovärdeligt att få vara med min familj. På Yogabarn höll vi till i en egen studio, Lotusstudion, en stor lokal med delvis öppna fönster och naturen runt omkring. Två gånger kom det in en skock apor under en lektion.




Ganska snart under utbildningen förstod jag att allt jag trott om utbildningen var fel. Jag trodde vi skulle bankas i en massa kunskaper som sedan skulle tentas av, både skriftligt och praktiskt. Men väldigt fort insåg jag att lärarnas inställning var att vi alla redan var lärare, att vi bara skulle förstå det och använda vår egen visdom. De pratade dagligen om att lyssna på sin egen kropp och om self-care som det viktigaste av allt. De lärde oss att allas kroppar och dagsform är olika och att det bara är jag som känner min kropp. Det är bara jag som vet hur jag ska yoga, vad jag behöver. Jag behöver bara lära mig att våga stå för det. Jag behöver bara lära mig att stå för den jag är. Det visade sig att School of Sacred Arts står för allt sånt jag har letat efter och försökt att lära mig på egen hand. Tänk vad konstigt men bra att intuitionen kan leda en så rätt.

Lotus Studio