onsdag 9 oktober 2013

Beyond trött

Så här trött har jag nog aldrig varit! Allt gick bra även om jag fick inse hur svårt det är när verkligheten knackar på att hålla på sina raster, att verkligen sitta ner i 20 minuter på lunchen när der knackar på dörren och någon vill något. Eller när det kommer en ledsen elev, att säga, "Jag kan inte lyssna nu för jag måste ha min paus, annars kraschar jag igen". Det gör man ju inte, men det är alltid den egna tiden man tar av och det får jag vara observant på. Jag är fortfarande osäker på om jag kommer klara att hoppa rakt in i jobbet, precis som det var, fast nu med stora högar att ta igen. Men det är en annan diskussion.

Annars är det ju fantastiskt att mötas av massor av varma välkomnanden tillbaka, inte minst från eleverna. Jag vet inte hur stor erfarenhet ni har av tonåringar men de är av en särskild art, och när stora lufsiga tonårskillar dyker upp, en efter en i dörren, skiner upp och utbrister "Hon är här!", "Lotta!" eller "Äntligen! Du får aldrig vara sjuk igen". 

Fick så klart frågan rakt ut av alla klasser vad jag hade" haft för sjukdom" och eftersom man inte kan lura tonåringar och jag inte är så bra på att ljuga berättade jag lite om att det varit lite mycket ett tag och lite stressigt så där. "Jaha, utbränd" utbrast en kille i nian. Inte som att det var nåt konstigt utan som ett konstaterande, han kände nog nån som drabbats. Och jag tänker att för dem så kommer det vara jättevanligt, med alla krav och den press de kommer växa upp med. På ett annat sätt än jag gjorde, men ändå press. 

Fina, fina elever ger mitt jobb sån glädje. Det är underbart med tonåringar. Känner ni någon, krama dem lite extra även om de inte vill, för de behöver det även om de inte erkänner det.

Maken tyckte vi skulle fira att jag tagit mig igenom den här tiden, att jag gjort ett sånt hästjobb, så han överraskade med en flaska champagne och jag kontrade med senaste boxen av Greys Anatomy som damp ner i posten. Vardagslyx när den är som bäst! 

5 kommentarer:

  1. Blir alldeles rörd av dina fina elever. Tonåringar är så... ja, det är liksom bambi på hal is och all världens självsäkerhet på en och samma gång ♥ Idag fyller min dotter 13 år, NU är hon tonåring på riktigt och shit, det är både häftigt och rörande på samma gång.
    Massor av kramar till dej & hoppas du får fördelat din ork och fina energi på allra bästa sätt ♥

    SvaraRadera
  2. Åh, du har en "egen" tonåring nu! Ta verkligen vara på henne för snart är hon stor och krama henne mycket och ofta.
    Tack för din peppning. Har egentligen tusen frågor om hur du lyckades när du gick tillbaka till jobbet. Känns som att jag måste slåss för att kunna orka. Slogs du för dig själv (om du förstår) eller fungerade det ändå?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jupps, jag kramar om henne och rufsar om i hennes hår så ofta jag bara kan ;)

      Jag fick slåss en del nog. Förstår din fråga precis. Fick påminna mina kollegor att hej, jag klarar inte dethär ännu. Jag var "sträng" och sade ifrån när jag tilldelades mer jobb eller tillfrågades om jag kunde ta extra kvällar (har jobb med skifteskaraktär). Jag stack inte under stol med att jag mitt liv utanför jobbet var mycket viktigare, tog inte med mej jobb och jobbfunderingar hem - vilket ungefär är som att svära i kyrkan här ;) Med tiden lade sig fighten och idag vet de var de har mej, lite krasst sådär. Visst, jag gör mitt jobb, men inte mera heller. Jag tycker det är helt ok, ibland tom. skoj, på jobb, men inte mer heller. Jobbet är inte mitt liv och jag är inte mitt yrke. Låter kanske bittert, men det är absolut inte så jag ser det. Det är vad det är. Jag har hittat min balans. Sen erkänner jag att jag drömmer om ett annorlunda sätt att försörja mej och tänker att jo, det kommer. Det kommer när det är dags.

      Ta hand om dej och välj de nödvändigaste striderna, låt de andra bero ♥

      Radera
    2. Tack snälla fina du <3
      Det betyder jättemycket för mig.

      Radera
  3. Om du vill - maila din mailadress till mej ♥
    ninasyogamudra@gmail.com

    SvaraRadera