Att ge upp

Allt jobb fram till där jag är i dag började med att jag läste Sanna Ehdins bok "Sluta kämpa, börja leva" som låg och ropade på mig en dag för ett och ett halvt år sen på biblioteket. Jag sträckläste den och läste om. Gjorde alla övningar där i. Köpte alla hennes böcker, som jag verkligen kan rekommendera, och läste och läste. Jag kände verkligen att jag kämpade, varje dag var en kamp. Jag slet med mig själv, slet varje dag för att få ihop det, slet för att hitta glädje. Det sitter i ryggmärgen att man inte ger sig, utan försöker och försöker. Men jag fick inte ihop det.

Jag har vid min säng en vision board som jag har skrivit om tidigare, och visat bild på. Men för kanske nån månad sen hittade jag en ny textsnutt, som jag var tvungen att klippa ut, fast jag inte förstod varför. Fram tills för ett litet tag sen. Det står "Att ge upp kan vara befriande". När det var som allra värst satt jag varje ledig stund och letade jobb, utbildningar, sökte, skrev CV eller bara stångade mig blodig över hur jag skulle komma ifrån min jobbsituation. Det var hemskt!

Men en av de första dagarna jag var hemma pratade jag med företagsläkaren, och jag vet inte vad hon sa, men där och då kände jag att kampen var slut. Det fanns andra möjligheter för mig. Andra vägar att gå, det fanns lösningar. Jag kunde släppa kampen och ta en annan väg.

Och jag upplevde det så himla starkt, det där att ge upp kan vara så befriande. Jag förstår precis tanken. Den dagen jag kunde ge upp har massor av nya tankesätt kommit. Andra sätt att lösa mitt problem. Och jag tänker att det nog gäller saker lite varstans i livet. Man kanske ska ge upp lite fortare ibland? Prova så klart, och om det är väldigt viktigt för en, fortsätta kämpa. Men när det inte är så viktigt, utan om det handlar om prestige eller annat oviktigt, då kanske man ska ge upp och ägna den energin åt något annat.

För mig var det räddningen, vändpunkten, och jag kommer definitivt ta med mig den tanken i framtiden. Fundera en extra gång om jag verkligen måste kämpa på. Livet är för kort för att kämpas bort, det ska levas på riktigt.

I den här skrivboken har jag gjort allt mitt "förarbete". Jag har gjort övningar för att lösa mina problem och hitta tillbaka till mig själv. Jag startade då, med Sanna Ehdins bok, och boken blev full nu för en månad sen. Det är listor och tankar med fokus på hur jag kan förändra livet. Nu ligger boken i sophinken för jag är färdig med den delen. Nu väntar nästa del av mitt liv. Ett nytt kapitel.