måndag 3 mars 2014

Att vara en fjäder

Igår hade jag kommit halvvägs i min Daily Greatness Yoga Journal. Jag har alltså använt den i 180 dagar! Min absolut första tanke när jag vände blad var "Neej, den är ju snart slut, hur ska jag klara mig?!" och nästa var "Jag beställer en ny." Jag sammanfattade och utvärderade de 90 dagar som gått sedan förra avstämningen och gav mig på att spåna över nästkommande 90.

Och det är inte helt dumt det här tänket, att fundera framåt och strukturera upp sitt liv lite grann. Tidigare har jag levt lite planlöst och det som har hänt har hänt och ibland har jag blivit arg eller ledsen över något på vägen, och mest har jag haft en känsla av att jag inte kontrollerar mitt liv. Att jag är som en stackars fjäder som flugit runt i luften och landat lite här och var beroende på luftens omständigheter. Och det fastnar på mig mer och mer, att jag ju inte är en fjäder.

Jag har varje dag världens möjlighet att vara med och påverka, och tänk då vilken möjlighet man har om man kan vara med och styra bilen dit man vill i hela 90 dagar, tre månader! Igår valde jag ut fyra områden jag vill fokusera lite extra på. Satte upp mål och delmål för att komma dit. Beskrev varför jag ville nå dit och hur det skulle kännas när jag kom dit. Det tog kanske 30 minuter av min skärmfria söndag och det ger resultat som är värda mycket mer än de 30 minuterna. Utan att dela med mig av de mest personliga målen kan det se ut så här:

Goal: Få mina nya mönster att sitta stadigt
Target date: mars 2014
Actions to complete this goal: 
1. Ta rast varje dag på jobbet. Planera in rasten inför varje dag.
2. Meditera
3. Yoga
4. Hinna rimligt mycket på jobbet.
Why I´d love to chieve this goal: Det är nödvändigt för mig så jag inte stressar.
How will I feel when I´ve reached this goal: Ny! Lugn! Jag styr min bil. Att jag är viktig.

Det här målet känner jag att jag faktiskt har nått. Vissa saker tar tid och måste få ta tid. Jag kan inte ändra allt på 90 dagar. Men alla saker måste inte vara så gigantiska, och det är en oerhört skön känsla att känna att man kan bocka av ett eller två av delmålen och känna att man är på väg. Eller att man faktiskt har nått hela målet. Eller så kanske man inser att det målet man trodde att man ville nå, inte var ett mål för en själv. Det är ok att ändra sig också, att göra om sitt mål eller byta ut det.

Tidigare har jag inte haft några mål. Varit något frustrerad eftersom "alla andra" verkar ha haft så många tydliga mål. För att maskera denna frustration har jag deklamerat att tycker det är löjligt med mål och att de inte hjälper mig alls, att de bara hetsar mig. Man jag har då tänkt i termer om fysiskt mätbara mål, som att kunna springa milen under 50 minuter, springa Göteborgsvarvet eller göra en Wod si eller så snabbt eller tungt. Målen jag har nu är av en helt annan typ, som faktiskt hjälper mig.

Att ibland sammanfatta och planera vidare är inte så dumt, oavsett hur man gör eller om man planerar  sin kommande vecka, månad eller 90 dagar, och oavsett vad det gäller. Man kanske bara gör det mentalt, eller mer styrt, som passar mig. För det är ju så att det här livet vi har, det har vi en gång och har ni märkt hur rasande fort det går? Då vill man ju inte vara någon fjäder som flyger runt helt planlöst utan faktiskt är med och tar sitt öde i egna händer.




10 kommentarer:

  1. Jag tror det är så viktigt att uttala för sig själv vad man önskar både i stort och smått och själv veta varför man gör det. Är så ointresserad av prestation, att hoppa längre, springa fortare eller lyfta tyngre. Det är inte min grej längre. Men andra delar där man utmanar sig, det är min grej. Och som du säger, man behöver inte outa allt, men man behöver ha en riktning för sin egen del. Min lärare har sagt fler än en gång att det är samma med yogan, vilket är ditt mål. Det ska vara något att sträva till, inte omöjligt att nå, men ändå utmana rejält. Sådant gillar jag och har även uttalat och skrivit för egen del.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag börjar förstå att det är viktigt nu, oavsett vad det gäller. Jag ser ju direkta framsteg och utveckling när jag börjar koppla det jag vill till verkligheten, i delmål. Det händer saker och det är häftigt! Kram, Annika! (Boken ligger och väntar på mig på Ica, ska hämta den imorgon)

      Radera
  2. Jag har inte heller haft tydliga mål förut. Det har stressat mej och snarare stjälpt mer än hjälpt, men begriper ju nu såhär i efterhand att MÅL är en sak, PLAN är en annan. Så sedan jag börjat jobba mer planinriktat så har saker satts igång. Jag vet inte alla gånger heller vad min slut(eller mellan)destination är, utan jag bara känner att jag har en riktning och så följer jag magkänslan som följer med det.

    Fnissar lite åt Annika här ovan, i all kärlek ♥♥, och jag som så innerligt gärna vill och brinner för de tunga lyften nu. Verkligen känna kroppen arbeta och ta i! Inte för prestationens skull, utan för rena glädjens skull - jag har en stark kropp, yey! Men jag har också en mjuk kropp, som följer mej på vägen, amen.

    Fina funderingar du har hursomhelst, fick mej att tänka till också ♥
    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det du skriver är så rätt, men jag har inte förstått det förräns nu. Och så viktigt att följa magkänslan också på vägen, att kanske ändra riktning i takt med att man ändrar sig. Visst måste man kunna ha olika sorters mål av alla de slag, både fysiska tunga som lyft och inre visionära mål (säger jag, diplomaten...). Jag gillar tanken att alla får göra som man vill, bara det är bra saker för en, och andra. Tack för fina ord och kram till dig!

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    3. Fniss fniss Nina. Jag kastade inte den bollen till dig :) men visste att du skulle ta den och jag älskar att du gör saker för att orka och vara stark, det är något helt annat!

      Radera
  3. Jag tycker att många som jag har i min omgivning mest är som fjädrar, de bara blåser dit vinden tar dem, inga drömmar och mål, ingenting. Jag blir så förundrad över såna människor, hur de bara kan låta livet gå liksom....
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror att det är så för många (och även för mig tidigare) och nu kan jag inte tänka mig att slösa bort livet mer! Kram, Anna!

      Radera
  4. Nu satte du ord på mycket av det jag känner. Att vara som en fjäder som fladdrar omkring, stämmer bra på mig också och jag vill inte längre. Vill hitta min väg att köra min bil på. Men det är svårt, svårt att sätta mål och förstå riktigt att de är för min skull inte nån annan. Nu blev det ännu mer tankar i mitt huvud men på ett positivt sätt. Tack!
    Kram Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det är ju första steget, att vara medveten om det. För mig tog det över ett år innan det lossnade, ett jättejobbigt år, som jag inte vill vara utan, för då hade jag inte kommit dit jag är idag. Det ena leder till det andra och i rätt tid händer rätt saker. Jag försökte tvinga fram dem, men det fungerade inte. Du kommer att hitta dina mål och din väg, lita på det. Kramar!

      Radera