onsdag 12 februari 2014

Ren träningsglädje!

Påverkad och inspirerad av många (ingen nämnd, ingen glömd) på nätet, var jag grymt sugen på att testa att köra tungt med stång. Jag, som i flera år instruerat Pump, där man gör många repetitioner av något lättare vikter med skivstång, har egentligen aldrig testat mitt max. Har därför ingen aning om min nivå eller vad jag klarar av. Jag besitter också en viss egenskap att inte tro särskilt mycket om mig själv, eller att pusha mig själv. Jag nöjer mig. Det visade sig att jag klarade mer än jag trodde.

Eftersom jag smart nog gift mig med en utbildad Crossfit level 1-instruktör aka multitränande, asduktig på allt inklusive olympiska lyft-man, var det bara att be snällt om hjälp. Och maken var inte svårbedd. Jag ville testa marklyft, overhead squat och bänkpress. Bäst att börja varligt.

Jag erkänner att jag brukar ha enormt svårt att ta träningsinstruktioner, och speciellt av min äkta hälft, men idag bestämde jag mig för att verkligen lyssna och ta in, för jag vet ju att han kan så mycket mer än jag. Och vad bra det är att få hjälp att pilla med detaljer som fötternas och knänas placering, och inte minst att pusha en lite längre, lite tyngre. Jag startade till exempel i marklyft, först med bara stången, och lade på vikter allt eftersom. Vid 50 kg trodde jag att jag hade mitt max, men han manade på. Och tydligen klarade jag 80kg två repetitioner i mitt första tunga marklyft! Tänk om jag hade lyssnat på mig själv när jag trodde att min gräns var nådd.


Overhead squat har jag ju kört inom crossfiten och alltid haft svårt för både att komma ner djupt (får bli mycket yoga för höfterna, det känner jag) och för att hålla ryggen. Och det var inte direkt lättare för att det blev tyngre. 25 kilo klarade jag här, men det är mer än stången jag kört med hemma. 


Bänkpress har jag alltid tyckt varit lite läskigt, speciellt när stången är längst ner mot bröstet. Men nu stod J med och peppade och passade. Där var det verkligen max, det gick inte att få på mer än 42.5 kilo, trots att jag vrålade lite försiktigt. Och ingen bild blev det, för fotografen passade. 

Nästa gång blir det ryck enligt maken. Spännande, enligt mig! Det här var skoj, och nu har jag startat. Det ska bli kul att se hur jag utvecklas. Sist passade jag på att leka lite.








12 kommentarer:

  1. Du ser stark och glad ut! Underbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju så det ska vara, det ska kännas roligt! Tack!

      Radera
  2. Wow jag är impad, själv är jag en svagis men uthållig i jobbiga KY meditationer:-). Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag är impad själv ;-) Själv får jag slita med uthålligheten i långa meditationer... Tur man har något att jobba på. Kram!

      Radera
  3. Imponerad!
    Du ser ut att vara i form.

    Nu ska jag lägga mig ner och andas en stund och sedan brukar jag sova gott.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är yoga, Anna, som hållt mig i form!

      Radera
  4. Waooo!! Lycka till med fortsatta utmaningar!!

    SvaraRadera
  5. Wow, heja dig, super bra jobbat!
    Jag har precis börjat tvärsom, att inte använda så mycket vikter i min styrketräning utan köra mer med kroppen som belastning. Vill bli snabbare i löpningen och får för mig att det är bättre att köra så då :). Men nog är det skoj att lyfta tungt, men jag fegar ofta lite, rädd för att skada mig.
    Lycka till i fortsättnigen :)./Jennifer

    SvaraRadera
  6. Men så är det ju, man vill ju förändra och utvecklas. Jag har kört med egen kroppsvikt rätt länge, så då vill man prova nytt! Jag brukar också fega ur, det var så roligt denna gången att inte göra det. Vore roligt att läsa om din löpning, får fråga inne på din blogg!

    SvaraRadera