lördag 31 januari 2015

Vi två

Jag hann ju knappt uttala min förhoppning om att dejta min man förrän det blev av. Så fort man formulerar sin önskning blir det mer på riktigt och man tar sig för det. Coolt, tycker jag.

Det var ruskigt längesedan vi gjorde något på tu man hand, jag och maken militären. Vi älskar egentligen att vara tillsammans hela familjen så för att det ska bli av måste vi verkligen bestämma och stålsätta oss. För visst är det så att det är viktigt att vara bara par ibland. Komma ihåg varför man valde den andre. Annars ses vi mest i mysbrallor, och just nu också mest i skift.

När jag var gravid var ingenting roligt för jag var så otymplig och hade ont mest överallt. Och nu har vi av förståeliga skäl haft den lille minipersonen klistrad vid någon av oss mest hela tiden. Det har både varit tufft och ändå inte. Vi väntade oss en hemsk nyföddhetstid och det blev det inte. Vi har tagit det hela med en ganska stor ro och sovit mycket bättre än vi någonsin kunde tänka oss. Men visst är det slitigt att ha en nyfödd bebis, det ska jag inte ljuga om. Fast mest roligt och mysigt.

Nu är den lille tre månader och allt börjar falla på plats lite grann, med rutiner och lite mer lugn. Vi har siktat mot tremånadersgränsen, då vi läst om att allt blir lite lättare. Och mycket riktigt. Vi har också pratat om att då ska vi fira på något sätt tillsammans. Fira att vi fixade det värsta. "We did it!", lite amerikanskt så där. High five till oss!

Så vi bokade in barnvakt en timme (tack mamma och pappa) och sög ett tag på vad vi skulle göra med den stunden. En middag? En fika? En drink? Gå och träna? Till slut bestämde vi oss för bowling.



Åh, vad viktigt och fint det var. Inte för att man sitter ner och pratar så mycket när man bowlar, men vi tog oss tid för varandra. Blev båda jättetrötta av att för en timme bara vara, utan att ha någon att ta hand om. Det här behöver vi mer av, med jämna mellanrum. För det är ju vi två som är anledningen till att vi har en sån fin familj. Vi två som är basen, grunden för alltihop. Om vi är glada och lyckliga så blir ju hela familjen glad. Han och jag, som jag träffade för 16 år sedan. Som var den drygaste jag någonsin träffat då. Som är den finaste människan jag kan tänka mig. Vi två.

(Hur matchen gick? Vi snackar inte så mycket om det tycker jag.)

14 kommentarer:

  1. Vi vill tacka för lånet och förtroendet! Lånar gärna igen, när det passar er! Kramar MoM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni är så välkomna :-) Kram på er!

      Radera
  2. Härligt att bara vara ni två. Det är ju så lätt att tappa bort varandra när livet rullar på.
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det lätt, man tror att så mycket annat är viktigare och vips har man glömt av varandra. Kram!

      Radera
  3. Grunden ♥
    Kärleksgrunden ♥
    Fint att ni fick er lilla date, det är sånt man lever länge på!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lätt att man glömmer den grunden, men den är så viktig, faktiskt för hela familjen. Ja, det lever vi länge på. Kram!

      Radera
  4. Så fint i all enkelhet, det är ju så man bygger en fin relation för de är färskvara som mycket annat ❤️️ När våra barn var små gick vi bara och fikade ibland när vi hade barnvakt. Eller satt på en bänk i parken en gång, för att helt enkelt få prata till punkt :) Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, det går inte att spara utan är verkligen färskvara. Jag förstår precis tanken, bara man får sitta lite tillsammans och bara prata klart :-) Kram!

      Radera
  5. Vilket fint inlägg <3 Tänk att något så "litet" som en stund med bowling på tu man hand kan vara så varmt och viktigt. Du skriver om något som många förmodligen kämpar med, men inte alltid vet vad man ska göra åt. Vi matas ju ständigt överallt med bilder på "lyckade" familjer med tusen järn i elden och klarar man inte det så tror man kanske att ens liv inte är sådär bra som andras. Ni två har uppenbarligen blicken riktad på varann och det är så fint. Ja tänk vad som kommer ur ett förhållande, barn, familj. Boka in fler små dejter nu ;) Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad gullig du är <3 Det är skönt att båda vill prioritera det, men det lättaste är att strunta i det och det är ett svårt jobb att vara ett lyckligt par, en lycklig familj. Tänker ibland att man utbildar sig i flera år i jobbet, och vidareutbildar sig, men förhållandet ska bara funka... Vi pratade om det redan på bowlingen vad vi ska göra nästa gång, ska bannemej försöka boka in nästa gång snart! Kram!

      Radera
  6. Åh det var ni värda, bara ni två! <3 Se till att göra det snart igen. :-)
    Och tack för att du påminner mig om att det är nog är dags för oss att göra detsamma. Man glömmer att det kan räcka med en timma eller två. Vi väntar bara in våra årsdagar som ska firas med middag och en mysig pub efteråt. En fika eller bio är ju guld värt det med, och dessutom lättare att få till.
    Hoppas ni haft en mysig söndag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst blir det lätt att man väntar till bröllopsdagen, och så ska det vara så himla trevligt fast man kanske inte alls är sugen den dagen... Nästa gång blir det nog en drink ute eller en fika, en timme då med. Hoppas ni får till en dejt också snart, det är ni också värda :-) Mysig söndag, absolut! Snö, frisk luft, mys och sen 90minuters yoga. Kram!

      Radera
  7. Fint att ni fick er tid och tack för påminnelsen. Känns som allting hemma handlar om logistik och dåligt med romantik:-). Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket logistik här med... och det finns ju mer i livet än så ;-) Kram!

      Radera