fredag 2 januari 2015

Tredje gången gillt?

Nyår blev inte som vi tänkt oss. Familjen vi skulle fira med fick kräksjuka och vi ställde istället in oss på en nyår hemma i mysbrallor med köpepizza. Jag hade i god tid innan nyår köpt tre kom loy-lyktor som vi skulle låta sväva upp över natthimlen. Har man en skotträdd hund får man göra vad man kan för att underlätta, och jag tänkte vi kunde skicka upp budskap med våra lyktor. Jag hade skrivit en lapp där jag ville skicka iväg dåliga vanor jag har. Sagt och gjort, vi åkte upp till kullen med utsikt över hela stan. Redan där började jag ana oråd när det blåste hårt och regnet piskade. Efter en stunds kämpande med att få eld på lyktorna tappade bebisen tålamodet och så småningom också resten av oss. Vi bestämde oss till slut för att fortsätta hemma. Väl hemma gick det också så där bra och bebisskriken fortsatte, högre och högre. Till sist fick vi fyr på första lyktan som åkte två meter... upp i äppleträdet där den fastnade och gick sönder. Vid det laget var vi alla griniga, våta, kalla och hungriga och inte ens pizzan kunde lösa problemet. Både godiset och champagnen blev kvar i skåpen. Nyår 2014 är väl ingen nyår som går till historien direkt om man säger så utan att gå in på detaljer.


Kloke lille store sonen kom på att vi kunde ha en rejäl fest på nyårsdagen i stället, en fest för att fira det nya året på riktigt. En "välkommen 2015-fest" ungefär. Och det var ju en kanonidé måste jag säga, mycket mindre press och en härlig avslappnad stämning. God, långlagad mat och efterrätt. Med den härliga middagen och ett riktigt bra humör i ryggen kände jag mig modig nog att testa nästa kom loy-lykta. Nu tände jag inomhus, kände på vindriktningen igen och släppte iväg min lykta med mitt nya budskap. Kanske hade jag underskattat (o)vädret även denna kväll då den flög några meter, touchade grannens hus och for på väg mot en fin Audi på gatan. Jag sprang och sprang, räddade bilen och skulle försöka en gång till innan jag insåg vädrets begränsningar och fick stampa och stampa på den för att få den att slockna. Denna kväll skrattade jag bara åt eländet.



Det slog mig verkligen att det här med att fira nyår, midsommar och jul är jobbigt för mig. Nyår är så ödesmättat. Man ska summera, tänka både bakåt och blicka framåt. Tänka stora tankar och göra upp planer. Jag gillar inte det här upphaussade, att det ska vara på ett speciellt sätt. Traditionella förväntningar har jag jättesvårt med och våra absolut bästa jular har vi firat utomlands. Det är nästan enda sättet för mig att slippa förväntingarna, för även om man är hemma och försöker låtsas som om det inte är någon big deal, så kommer man inte ifrån det. Vi har ännu inte lyckats få till de där helt avslappnade högtiderna hemma.

Nu har vi en lykta kvar. En chans till att lyckas. Har vi lärt oss något av de två första försöken, tro? När jag stod där på nyårsafton med lykta nummer ett kändes det som om det satte tonen inför det nya året. När lykta nummer två gjorde likadant på årets första dag började jag känna att året var ju redan kört. Ja, jättelarvigt, jag vet. Men så försöker jag tänka på alla ord som cirkulerat på Instagram och Facebook senaste dagarna, ungefär att man inte kan utvecklas utan misslyckanden. Och om man vänder på det så kanske det var bra med lyktorna. Om jag ser det metaforiskt så kan jag ju lära mig av livets misslyckanden. Jag kan utvecklas.

Så nu är bara frågan när jag vågar tända lykta nummer tre. Och risken finns ju att jag misslyckas igen. Men då tänker jag på Thomas Alva Edison, som misslyckades två tusen gånger innan han slutligen kom på en lösning för att få glödlampan att fungera. Jag kan ju bara köpa fler lyktor :-)


14 kommentarer:

  1. Jag både småfnissar och hjärtesuckar när jag läser. För jag känner ju exakt som du - storhelger är superjobbiga! Vet inte hur många gånger jag ägnat bra många dagar innan jul, nyår och midsommar med att angsta och oroa mej, sparka backut och vara allmänt hispig. Folk runtomkring kan vara okänsliga och säga "jamen tagga ner"... javisst, men det bottnar i så mycket mer, så det är inte så bara att stoppa ner huvudet i sanden. Nu har jag ju börjat hitta nånsorts väg ur dethär och redan det att jag vågat börja säga högt att jag INTE gillar dessa helger gör ju att något lättar. Det är som att förlåta sig själv litegrann och tillåta sig själv att ha dehär tankarna - när "alla andra" går all in och bara vääääntar på Dagen D.
    Jaja, dethär blev långt och osammanhängade, när jag mest bara ville säga att jag hör dej och vet precis hur du känner. Extragillar ditt sista stycke och insikt, jahhhh, det blir att köpa fler lyktor då bara :) ♥
    Kramkram kära du!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK för dina ord! Jag är nog i processen att tillåta/acceptera mig själv när det gäller det här, det svåra är att stå för det när ingen i ens krets förstår. Men med internet har jag hittat såna som dig som kan dela och förstå. Man är ju lite knasig som gillar höst, rusk och en vanlig vardag framför högtider :-) Bamsekram!

      Radera
  2. Jag älskar din berättelse! Livet helt enkelt. Sedan tänker jag att vi lägger in alldeles för mycket betydelser ibland i små saker som händer (vad är väl en lykta som inte lyfter?? :) ) Om du är trött på storhelger och vad det för med sig ska jag avslöja vad jag är trött på - alla dessa visdomsord! De står mig upp i halsen ibland. Jaja, jag använder en del ibland men försöker verkligen att ta det stramt. Visst hjälper de någon gång, men att människor två gånger om dagen (!!!) ska lägga ut visdomsord på IG till exempel, det gör mig bara trötttare än trött. Så. Nu har jag visat var jag är.
    Jag tycker att idén om välkommen 2015 är underbar och så tänker jag att den där sista lyktan den sparar ni till en trött men vindstilla kväll och bara låter den lyfta :) Varma kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad skönt... Då släpper jag bomben att jag också är galet trött på allavisdomsord överallt! Herregud, vad svårt det är när man ska leva efter alla såna! Vad hände med att bara leva? Och absolut lägger vi (jag) in för mycket i saker, utan att tänka själv, tänka logiskt. Jag är så glad för dina ord. Stor lördagskram!

      Radera
  3. Jag tror att vi alla både medvetet och omedvetet lägger oss an med en massa förväntningar på dessa storhelger, speciellt nyårsafton. Vad jag erfarit är att det enbart är bäddat för trubbel. Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. ;-) Så tänker helt enkelt så att tänd du din lykta en helt vanlig dag när allt känns sådär fint inombords, när det känns rätt helt enkelt. Och skulle den även denna lykta vägra lyfta så släpp bara taget om det. Då finns det andra saker man kan sända iväg istället. Endast fantasin sätter gränser. :-)
    Och jag får ju inte glömma att berätta att jag också tyckte om din berättelse. Det är väl livet i ett nötskal om något.
    Varm kram med en önskan om en fin lördag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det verkar sitta i ryggmärgen att skapa en massa förväntningar, som sen tar massor av tid och energi att jobba bort. Det roliga är ju att man kommer ihåg sakerna som blir så där oväntat magiska en tisdag i mars mycket mer. Tack så mycket för dina fina tankar, de betydet verkligen jättemycket för mig. Hoppas du haft en fin lördag, kram!!

      Radera
  4. Kan inte låta bli att le åt din berättelse.. thats life liksom... och de där lyktorna är inte så lätt att få att lyfta även när det är vindstilla.. Själv var jag för trött på nyår i år..även om vi var på en trevlig fest..men tonåringen som var ensamt barn tyckte verkligen att vårt nyår var pest.. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tur att det går att se det komiska i det :-) Det kunde jag inte på nyårsafton... Svårt det där med att alla ska bli nöjda och tonåringar är inte de lättaste att tillfredsställa :-) Kramar! Hoppas du är piggare.

      Radera
  5. Å Lotta jag har i feberyran missat detta fina inlägg. I fjor gjorde jag likadant med en lykta den fastnade i min fasters träd och sönerna fick panik och trodde att hela skogen skulle brinna upp. Men vet du vad...min önskning blev hörd och vi hittade den där lägenheten. Själv torkade jag ju upp efter magsjuka söner i år, Det blir aldrig någonsin perfekt liksom.Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gjorde du likadant, vad lustigt! De kanske är svåra då... Och tänk att din önskan slog in, det har kanske inte med lyktan att göra :-) Tack för påminnelsen att livet inte är perfekt (och hur kul vore det egentligen?) Kram!

      Radera
  6. Åhh jag ler när jag läser din berättelse även om jag förstår att det inte var kul just då!!! Ja så är livet..Känner igen mig så väl.. Det blir tokigt hur man än gör, och dessa helger som bara är massa förväntningar som vi ska uppfylla men ingen vill egentligen. Jag har lite svårt med julen(all hysteri) men det blir bättre och bättre med åren när jag gör mer som jag vill :)

    Nyår har vi firat själva sen många år tillbaka, det är liksom våran dag där vi bara myser och går i underställ.. Badar badtunna och i år skippade vi lyktorna för vi hade det så bra i badtunnan där vi tittade på grannarnas raketer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir så innerligt gladnär jag läser om att er nyår är er dag i underställ. Jag tycker det är så skönt att fler vågar göra sin egen grej av t ex julen, det behöver jag läsa. Kram!

      Radera
  7. Nattugglar, jullov messar upp dygnsmoralen lite ;) Fnissar faktiskt högt åt din alldeles underbara och ärliga berättelse och tänker att: såå starkt och modigt gjort av dig att dela här på bloggen!
    Hela det där joxet är väl som livet är mest, det blir värre ju mer man försöker!
    Jag brukar ha en mindre julafton och en riktigt blandad juldag med son och andra som ingått i familjebilden plus alla möjliga vänner som tycker att det är roligt att få komma på rätt avslappnat kalas. Har då lagat mat i kvadrat, städat genom att liksom lyfta på överkastet och trycka in kläder som är på väg någonstans just den dagen, yrat omkring och ändå haft det väldigt roligt, fast stressigt.
    I år.....öh, typ inget. Punkt. Eller ja, sonen var med pappa på jullov i tolv dagar och jag vilade och vilade, jag har sömn som liksom bubblar upp och behöver sovas. (no shit, bebismamma vet..)
    Mina vänner som jag liksom s-k-u-l-l-e vara med fick - tada - halsfluss, kräksjuka, urinvägsinfektion. Jag tryckte upp en bunt kuddar i sängen, gjorde lite enkelt lyxigt att äta och såg på film och kände att det var helt i sin ordning ändå. Nyår var sonen hemma, vi var på mycket trevlig fika helt enkelt hos goda vänner, men åkte hem på kvällen då raketer inte står högt i kurs för honom. Satte oss på bordet i hans rum och skålade in det nya året med Ramlösa med jordgubbar och limeskivor och så somnade vi helt avslappnat före 1. Maten? Ja, kabanosskorvar med fullkornspasta, sonen ääälskade det! Tjohej, enkelt, okomplicerat och dresskod mysbralla. Och jag mår bättre än på länge. Kan inte skriva anständigt korta kommentarer tydligen.
    Din stora son är en klok liten man. Och tänd en lykta en annan dag när du vill sända upp något. Kram <3



    SvaraRadera
    Svar
    1. "Det blir värre ju mer man försöker", shit vad bra skrivet! Tycker din juldagsfest låter alldeles fantastisk! Jag skulle så himla gärna våga göra så, släppa på kontrollen lite, men är långt ifrån att våga bjuda hem folk utan att fixa och städa för mycket. En dag så, små steg... Tänker att det hjälper mig att vara ärlig här på bloggen och släppa på kontrollen, på det där perfekta, som jag ändå inte är. Ditt nyår låter också härligt tycker jag! Jag blir jätteglad av att höra att du mår bättre än på länge, små steg där med så vänder det en dag. Stor kram till dig <3

      Radera