måndag 12 januari 2015

Jag vet ju, egentligen

I perioder står jag stark, vet vad jag står för och varför. Kör mitt race och styr min skuta. Tar beslut och står för dem, när det gäller värderingar, kost, träning eller vad det nu kan vara. Jag vet egentligen hur vi mår bäst av att äta. Jag vet hur min träning ska läggas upp. Jag vet hur jag vill ha det hemma. Jag vet vad jag vill lägga min tid och mina pengar på.

Något som är en riktigt dålig ide för mig är när jag börjar jämföra mig med andra. Jag har jättelätt för att ta intryck av andra och speciellt i tidningar, på bloggar eller live. Jag börjar tänka att det eller det låter bra och att jag ska göra likadant eller att jag vill ha samma grejer och kläder. Jag läser träningsbloggar och börjar tänka att jag ska träna på samma sätt. Inte för att härma utan för att jag tar intryck, blir inspirerad och får nya idéer.

Härom dagen träffade vi urgulliga vänner som äter strikt paleo och bjöd på jättegod paleomat och fika hela dagen. Genast började jag tänka att jag skulle köra på i samma spår med paleo, för logiskt sett så vet jag ju att många mår bra av det. Tankarna började genast snurra; vad jag skulle baka och vad jag skulle laga. Köra och gå all in (att vi redan provat och förkastat när vi kört fullt ut glömde jag av). Samtidigt som jag blev grinig och det gnisslade lite inombords. Jag vet ju vad jag vill: äta bra kvalitetsmat med färre kolhydrater. Mycket grönsaker och mindre kött. Gärna en god fika eller ett glas vin ibland. Jag vill egentligen inte äta paleo för det passar inte mig.

Förra veckan kom jag också in i vinkelvolten när det gäller träningsbloggar. Läste trendoträning.se som verkligen är en inspirationskälla för mig. Hon har fyra barn och får ihop livs- och träningspusslet på ett som det verkar lätt och roligt sätt. Hon har dessutom gjort ett par kejsarsnitt och därför kände jag att jag har ungefär samma förutsättningar (vilket ju så klart inte är sant, jag är ju jag med min kropp och mitt liv). Jag började omvärdera mina träningsplaner jag gjort upp. När vi planerade vår vecka igår började jag planera in en annan typ av träning än den som jag bestämt och skrivit om här. Återigen, gnissel i hela kroppen, utan att jag förstod varför. Blev sur, grinig och främst frustrerad.

När vi började prata om det hemma så kunde vi ju konstatera att vi inte behöver ändra, inte behöver göra som någon annan. Vi har ju våra förutsättningar och är ganska säkra i hur vi vill ha det. Men jag har så lätt att dras med, även om man ju aldrig vet riktigt hur andra har det. De kanske bara visar upp den lilla bit som ser bäst ut, inte de där skitdagarna då de äter skräpmat eller inte alls kommer iväg till gymmet. Och alla har ju sina förutsättningar.

Som jag skrivit tidigare har jag slutat köpa tjejtidningar, inredningstidningar och träningstidningar. Dels sparar jag ju en hel del pengar på det, men det är en lätt sak för mig att ta bort onödig input. Jag ska dra ner lite på hälsobloggsläsandet igen, eller hålla mig till såna bloggar som ger en skön eftersmak och inte drar in mig i hetsen. Inredningsbloggar och modebloggar har jag slutat med helt, för jag är inte intresserad av att lägga tid, pengar eller fokus på det nu. Och då är ju det ett val jag gör, alltså ingen ide att sen jämföra sig med dem.

Jämförelser med andra för ju egentligen ingenting positivt med sig. För jag vet inte hur ni gör, men jag jämför ju inte mig med alla de som INTE tränar, eller de som äter skräpmat. Eller de som bor i enkla små lägenheter eller de som inte bryr sig vad de klär sig i. Och om man inte tar med alla i jämförelsen så blir ju nivån så hög att man aldrig kommer att nå dit. Och misslyckandet blir så stort. Och med misslyckandet kommer känslan av att vara värdelös, kass och mindre värd (igen, märker ni, ett tema hos m?).

I stället ska jag tänka på allt som vi faktiskt gör. Vi äter riktigt bra, hälsosam mat som passar våra förutsättningar. Jag är stolt över hur bra och medvetet vi äter. Vi rör oss varje dag, är ute i friska luften, planerar in träning för oss alla tre som kan gå. Prioriterar friluftsliv och rörelse. Jag är jättestolt över att vi har gjort en stor livsstilsförändring som innebar att flytta, byta ut en hel del socialt liv som inte var bra för oss, hitta och sätta nya rutiner för att prioritera sånt vi mår bra av och ifrågasätta sånt vi trodde vi "måste". Jag är också stolt över att jag bröt virveln av stress jag var inne i så länge, och har lärt mig ett nytt sätt att leva och tänka. Allt detta är jag grymt stolt över, och behöver inte alls ändra något och göra som någon annan gör. Vi har redan hittat vårt koncept!



Scener ur en vardag: träningskläder på hela dagen ifall träningsmöjlighet skulle komma oväntat. En praktisk hårknut. Ett stycke bebis i sjal. En låda (lite otippat). Men ser ni vad stark jag ska bli igen?




14 kommentarer:

  1. Åh Lotta, jag känner igen det du beskriver. Hur lätt man blir inspirerad och tänker- wow så ska jag också göra. Men som du säger, ni har ju redan hittat ert koncept och varför ändra det som funkar? Vare sig det gäller mat, träning eller socialt liv. Har också tänkt Paleo flera gånger men det vill sig inte riktigt så jag låter bli det men har minimiserat mjölkprodukter och det mår magen bra av.
    Och jag måste säga att jag är imponerad av hur ni hanterar ert liv tillsammans och får ihop det med planering, handling av mat och så träning och uteliv. Bara att gratulera! Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är både lätt och svårt (och beror kanske lite på hur man mår/hur många timmar man sovit ;-) ) Bara att hitta vad man själv behöver är kanon, det är nog inte alla som gjort det. Kramar tillbaka!

      Radera
  2. Jag blir också väldigt lätt meddragen i sånt som verkar inspirerande. Fast jag överger sådant relativt snabbt. Det måste liksom passa in i mitt liv, i min familj också. Kram och det ser helhärligt ut med träningskläder och bebis i sjal. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kanske har kommit ett litet steg längre än jag, var glad för det! Tack, så härlig ser jag ut vareviga dag ;-) Kram!

      Radera
  3. Same same hos mej! Så länge jag låter mej inspireras lagom (inte sticka huvudstupa iväg med nåt) hos andra så är det okej. Då blir det som ett skönt bränsle.
    Heja dej och er! Tycker ni verkar ha hittat exakt rätt balans! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, så länge det är bränsle är det helt ok. Svårt att stoppa sig ibland, tycker i all fall jag. Men det är väl en träningssak och en process, det med. Kram på dig!

      Radera
  4. Skönt att känna att jag ganska mycket har släppt att jämföra/inspireras av andra. Jo jag sneglar också åt paleo lite men jag är nog för lat(har för lite tid) att göra något åt det. Men när man är medveten om saker som du är så är det första steget till att det ändras. Stor Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad skönt!! Vi pratade om det också igår, att det nog inte handlar om lathet utan en prioritering man gör, jag vill inte lägga den lilla tid jag har på att koka egen sockerfri ketchup till storbarnet eller baka paleobröd. Precis är mycket här på bloggen första steget på något. Mycket som jag upptäcker och kan sätta ord på. Först då kan jag förändras-eller inte om det inte behövs ;-) Kramar tillbaka!

      Radera
  5. Åh jag känner ju så väl igen mig jag med! Har så lätt att dras med och infaller en "manisk" period på det så bränner jag ljuset i båda ändarna. *skratt* Idag är det lugnare dock, men det är så lätt att påverkas av allt som verkar bra.
    Paleo funkar bra för många, men inte alla. Här har det varit med och funkat toppen hela året (mest för mig, de andra äter potatis och pasta till) men så kom vegperioden över mig. Fast som jag skrev till Annika häromdagen så kom köttsuget tillbaka (som alltid) och jag inser att jag inte klarar av vegolivet fullt ut. En eller två köttdagar måste få finnas med för orken och välmåendet. Ändå kommer jag att bli "fanatisk" igen om ett år eller två. Sådan är jag när jag väl fått för mig något. Man får nog leva med att det är så det är. :-)
    Det där med mat är ju så svårt också, när man inte får alla i familjen med sig. Paleo funkade ju eftersom pastan/potatisen (ibland mjölkprodukter) var det enda som behövde bytas ut, men med vegmaten blir det osämja titt som tätt eftersom det blir trist för de andra. Nu har vi lagat olika mat och det blir tidskrävande i längden.
    Nåja, man får följa sin rytm helt enkelt. Lyssna till vad kroppen behöver och sluta ha dåligt samvete när "fel" mat slinker ner, för fel kanske är rätt när det väl gäller.

    Och Lotta - du sa vara stolt över att vara den du är och med allt du gjort och gör!
    Kraaam fina du!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen har jag svårt att förstå varför jag måste ha en etikett på hur jag äter, jättelöjligt. Vi får helt enkelt peppa varandra i cybervärlden att sluta med det där dåliga samvetet för allting, "fel är kanske rätt när det väl gäller", det var bra. Stolta ska vi vara båda två. Kraaaaaaam <3

      Radera
  6. Vad fin du är!
    Jag är väl helt ute som vanligt...eller nördig, haha. Har aldrig läst en enda träningsblogg och är ju grymt sockerberoende även om jag försöker (ibland) kämpa emot det. Som tur är tycker jag om att röra på mig också men det blir ju inget mer än vardagsmotion. Ändå skulle jag aldrig få för mig att få dåligt samvete gent emot någon annan för det. Kanske är jag rätt lat. Tror att det är det :) Heja dig och hur du jobbar med ditt tänk! Du är ju super som du är!! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch...
      Tycker du är superhärlig som lite motvikt till allt det där jag skrev om, dåligt samvete är ju jättebra att inte ha. Du är min förebild, så vill jag också tänka! Men jag jobbar på :-) man kan ju inte kunna allt från början... Kram!!

      Radera
  7. De däringa livsstilarna som visas upp, smala, snygga människor, ett tjog ungar, ett dyrt och modernt inrett hem utan dammtussar, träning och lyckade vänner...jag bara stupar på tröskeln där kan jag säga. Förmodligen för att fållen på min secondhand-köpta blommiga, långklänning gått sönder och fastnat i skon, jag har blicken i skyn och missar tröskeln. Ser inte tjusiga bilar för att jag luktar på maskrosor i ett dike, dammsuger glatt med min gröna dammsugare full av fjärils-klistermärken, bor i samma bostad sedan tio år i ett ljuvligt grönt och otrendigt område, kan jättemycket om att inte fatta hur andra liksom gör för att göra "rätt" på alla områden?! Jag har inte fått till ett poäng, och undrar numer bara någon enstaka liten gång (nåja, kanske lite mer..) om jag ska ändra på mig..?
    Kommer raskt till insikt om att det är bra som det är, jag är bra som jag är. Jag har en son som är världens sötaste, som har autism som jag berättat och ja, då är det ändå ingen idé att kolla åt sidan eller försöka passa in för det gör vi ändå inte. Vi är och vi har det vidunderligt roligt tillsammans, på vårt helt egna och väl beprövade vis. Genom mörka och ljusa dagar.
    Så med detta sagt är jag glad över att du/ni har gjort så stora förändringar just för att du vet inom dig vad du vill ha, att livet är så värdefullt att det är onödigt att slösa bort en endaste sekund på att jämföra sig. Och visst blir vi visare med åren och snyggare och starkare?!
    Kram till dig! <3
    P.S. Låång kommentar i-g-e-n..haha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gud, vad du skriver roligt! Det är ju såna som du som behövs, och behöver synas i tidningar och bloggar! Jag skulle vilja omges av människor som du som lever som man verkligen vill. Kag vill att du ska veta att jag är grymt impad och hoppas att du fortsätter utan att avundas andra. Smitta gärna fler och inspirera ! Stor kram!

      Radera