måndag 15 september 2014

Kroppen efteråt

Det är inte långt kvar nu tills min lille plutt ska komma. Faktum är att det är pirrigt och skrämmande nära, men lite tid har jag ändå kvar att förbereda mig. Efter barnmorskebesöket häromdagen kände jag hur det lite grann vände för mig, och allt känns bara längtigt och härligt. Bring it on, I´m ready!

Jag tänker ganska mycket på hur jag kommer att må, hur jag kommer att vara och inte minst hur min kropp kommer att fungera. Jag ska göra ett planerat kejsarsnitt och det har jag inte gjort förut, men efter min första förlossning var kroppen som helt förstörd väldigt länge och jag tror att jag fick värre skador än efter vad jag kommer få av snittet. Men man vet ju aldrig. Jag vet inte om jag ska förbereda mig på det värsta eller ställa in mig på bästa tänkbara scenario. Förra gången kunde jag inte förvänta mig någonting och allt blev så himla eländigt.

Jag vill inte göra för mycket planer, men självklart tänker jag en hel del på träningen, som jag längtar så efter. Och jag googlar och läser hos andra. Just nu inspireras jag mycket av uppochhoppa som gjorde snitt för fyra månader sen, och delar med sig av sitt tänk och träningsuppläg efter snittet (och dessutom mycket fjällinspo).

Jag tänker inte bestämma något men jag klurar lite på hur jag ska tänka.

- Direkt efter förlossningen åker maggördeln på, för stöd och hjälp. Sist använde jag inte gördel, men nu med snittet tror jag att det blir jättebra.

- Direkt när det inte gör allt för ont i såret tänker jag börja med appen mammamage.  Basic, basic och inte en enda sit up eller planka utan långsamt hitta till inre bålstabiliteten igen. Få ihop delade magmuskler. Känna coren igen. Skaparen av appen Katarina Woxnerud har jag största förtroende för.

- Så fort jag orkar (hoppas på snabbt!) vill jag promenera, långsamt om det behövs. Åh, som jag vill promenera, gärna i skogen, känna höstluften och känna fartvinden (tänker att det känns så, till skillnad från nu när jag går med myrsteg).

- När kroppen har läkt och återfått sin basstyrka vill jag lägga till lätt och enkel styrketräning och längre och snabbare promenader. Få upp flåset, få tillbaka konditionen.

Därifrån (när det nu blir) tänker jag bygga upp min kropp igen, så att jag om ett år ungefär känner mig frisk, stark, hel och läkt igen. Målbilden är att jag kan anvnda min kropp igen till precis allt jag vill. Att jag ska orka både vardag och mer träningsutmaning. Svett och adrenalin ibland, fjällvandring och andra aktiviteter ibland. Vill inte vara begränsad av att jag inte orkar eller av någon anledning inte kan. Lite fåfäng är jag ju också, så lite viktigt är det för mig att så småningom känna mig hemma i alla mina kläder, att de inte sitter åt, eller att jag kan bära vad jag vill ha för kläder.

Ett år, det är min målbild. Stark, frisk och glad.


Jag gillar uppenbarligen rosa träningskläder...

6 kommentarer:

  1. Härligt med din bäbislängtan & träningslängtan. Glöm inte bort att njuta av nuet med den lilla, det är så snabbt över & dom är stora... Närvaron med ett nytt älskat liv är bättre än den bästa meditationen. Kram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har SÅ rätt! Jag ska njuta av varje sekund av bebisdoft. Kram!!

      Radera
  2. Förstår dej så väl och det ska vara helt okej att vilja "bli sig själv igen" minus all hets, kilogramhysteri och det andra tjafset. För ävenom man går all in i mammabubblan den första tiden, så är man ändå en människa med behov och längtan. Allt kanske inte blir som man tänkt, men att ha en mjuk plan är aldrig fel. Kram och massor av hållna tummar för tiden som komma skall - spännande minst sagt! ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack<3 Det behövde jag. I mammavärlden är det lite tabu att fokusera på sig djälv och inte minst sin kropp. Huvudet på spiken där! Kram!

      Radera
  3. Jag tänker att det alltid är skönt att ha tankar om hur man vill ha det i sin framtid. Planer är bra. Även om det inte blir som man tänkt sig så spelar det mindre roll, är min erfarenhet, det är bara skönt att ha satt ord på vad man önskar och längtar efter. Och det har varit sådan press på kvinnor när det gäller vad man ska och inte ska i fråga om graviditet, träning och kroppen. Du använder ju din erfarenhet från förra gången, då jag förstår att det blev ganska tufft, till att göra något annorlunda nu. Och tänk vad du ska njuta av din lilla skrutt när det är dags. Och jag hoppas att du ibland också kan njuta av att du faktiskt bär på ett liv och att det kostar lite. Jag tror inte att någon som är gravid/varit gravid inte har tänkt tanken att man längtar tills det är över och man kan få äga sin egen kropp igen. Kram och skönt att du formulerar det du vill ha.

    SvaraRadera
  4. Ja, men så är det nog! Förra gången tänkte jag inget, förväntade mig inget, planerade inget utan tog bara för givet att allt skulle gå på räls och jag skulle vips "bli som vanligt" snabbt igen. Nu är jag 10 år äldre :-) Tack för din peppning och kram på dig!

    SvaraRadera