lördag 6 september 2014

Att släppa kontrollen

Från att ha varit ett kontrollfreak utan dess like har jag allt kommit en liten bit. Förut var jag listmänniskornas listmänniska och hade full koll på allt, även långt fram i tiden. Koll på allt, även åt andra. Hemma och på jobbet. Men jag har vetat att det inte är bra för mig och har medvetet velat släppa kontrollen lite grann.

Jag har inte tänkt på det så jättemycket senaste tiden, förrän nu när det slog mig att jag märkbart har förändrats. Augusti och september är månader då kalendern hos oss är proppfull med födelsedagar, föräldramöten, styrelsemöten och allt vad det kan vara, och dessutom kommer maken vara borta en del. Presenter, kort och blommor ska köpas och skickas runt Sverige i rätt tid. Sonen fyller år och det ska ordnas kalas och firande. Förr om åren var alla födelsedagar mitt ansvar och det var jättejobbigt, tills jag insåg att jag själv tagit på mig det ansvaret, som många andra saker. Numera fixar maken till sin släkt och jag till min.

Det slog mig att jag inte har gjort några listor att bocka av den senaste tiden. När hjärtat har börjat banka över allt jag ska hålla i huvudet och fixa har jag helt enkelt stängt ner och inte låtit mig själv tänka på det. Bara tänkt att jag tänker på en sak i taget, det som är viktigast just nu. Det mesta av sånt som stressar är ändå sånt jag inte kan göra just nu. Och hur mycket kan man ändå göra på en gång? Bara en sak. Det andra tar jag sen, har helt enkelt varit sträng mot mig själv. Har också släppt saker och ansvar till min bättre hälft att göra.

Med bara ett par dagar till sonens födelsedagskalas kom det faktiskt ut en inbjudan, som vi slängde ihop på en kvart, efter att snabbt bestämt hur vi skulle lägga upp kalaset. Kort varsel och en risk att en del inte skulle kunna komma. Så hade inte gamla Lotta gjort, utan hade varit ute i god tid, välplanerat. Fast jag kan ärligt säga att jag njöt över det, och var riktigt stolt över hur kall jag höll mig. Kalasidén blev nu bättre och sonen var överlycklig.

För mig är det jätteviktigt att försiktigt släppa på kontrollen. Det måste ju inte vara så att jag därmed lever hela livet planlöst, men en liten fin balansgång är ju inte så dum. Det blir bra mycket skönare att leva då. Jag måste helt enkelt inte göra allt på en enda gång. Jag får skjuta upp eller vänta lite. Jag måste inte ens göra alla måstena först innan jag får göra de roliga sakerna. Jag måste ingenting egentligen och världen går inte under för att jag inte fixar allt. Det kanske till och med blir lite tok-knasigt av det.



(Ibland när jag skriver såna här inlägg tänker jag hur jag måste framstå för er som läser. Som en halvt neurotisk, icke-fungerande människa med massor av konstiga saker för sig. Jag vet inte om jag framställer det värre än vad det är eller om alla människor har lite av sånt de vill och behöver ändra på för att må bra. Eller om jag helt enkelt är ett värre fall än alla andra. Men jag bjuder på det. Jag är ändå ganska stolt över att vara just jag, och över att jag faktiskt har makten att utvecklas och förändra mitt liv till den jag vill vara. So be it.)


12 kommentarer:

  1. Jag är också stolt över att du är just du! Kram Modern

    SvaraRadera
  2. Oj, ovanstående kommentar är underbar!!!
    Lotta, oh no, du framstår inte som det minsta av det du räknar upp, glöm det! Och vi har alla saker vi behöver ändra på för att vi skulle må bra av det. Det är så vi människor växer och lär oss, livet blir mycket skönare med tiden, med mognad kommer insikter. Jag har många gånger önskat att mina listor alltid hade varit till nytta, men icke så. Många gånger har det blivit lite tok-knasigt och gått på ren improvisation, och tja, vad ska jag göra åt det nu? En del kan jag önska ogjort/gjort bättre, men mycket har blivit väldigt lyckat. I efterhand får man nog vara lite förlåtande mot sig och se på sig själv med sina vänners ögon och de är väl vänliga och gillande! :) Jag vill dock helst att livet är någorlunda överskådligt och helst inte fyllt av måsten. Tycker inte om när min tid går åt till att få en massa jox att snurra som kanske inte egentligen är viktigt eller givande för mig. Går det att förstå något av vad jag skriver om nu? Hehe... Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men visst, det blir ju bättre när det blir lite tok-knasigt och inte på blodigt allvar. Och jag håller fullständigt med dig, ju mer jox och måsten det är, desto mer inrutat (och trist) blir livet. Önskar att jag insett det lite tidigare, men nu ska jag vara förlåtande mot mig själv och vara glad att "bättre sent än aldrig". Tack för din input och kram!

      Radera
  3. Släpp, bara släpp. Amen.
    Inte ett dugg konstig är du heller ❤️ Bara en skön människa, som mår allt bättre!
    KRAM

    SvaraRadera
  4. Lite konstig är jag nog ;-) Men så skönt att faktiskt må bättre, tack för påminnelsen. Kram för det!!

    SvaraRadera
  5. Alla har saker som känns mindre sköna att lyfta fram men oj vad jag känner igen mig i det du skriver. Listor i långa rader och sedan en slags ångest när inte hela listan blev avbockad! Ja herrejesus vilket liv och så långt ifrån mig nu. Och som du säger, man tar det lite varligt, lite i taget. Kram kära du!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk, att det finns hopp ändå. Ett litet, litet steg varje dag kanske leder till något riktigt bra. Kram tillbaka!

      Radera
  6. Ja nog kan jag känna igen mig i att ha kontroll på det mesta och tror att det är mitt ansvar. Även om jag inte har varit någon listmänniska :)Förstår inte nu idag hur jag orkade ha det livet som var då med det tempot och kontrollen. Phuu!! Men under åren som gått har jag släppt på kontrollen,ansvaret.Lärt mig stoppa mig själv lite för att inte vara så snabb och kasta ur mig någon bra lösning eller ta på mig saker som jag sen blev mitt ansvar.Ja det är inte lätt det där, det är bara att ta en en dag i taget och vara stolt över dig själv <3 Vi är alla på våran resa och vi är där vi ska vara <3
    Kram Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tur att det finns möjlighet till utveckling, och det är så skönt att läsa om er som också har gjort de här förändringarna. Då blir jag så inspirerad! Jag har inte tagit tag i mig själv förrän för något år sen, var nog inte redo, men som du skriver, nu är jag där jag ska vara. Var sak har sin tid. Kram, Lotta!

      Radera
  7. Har nog aldrig varit en listmänniska. Fast jag kanske borde då jag har mycket att hålla i huvudet.. Missar faktiskt en del ibland och det får vara good enough. Är ändå ett kontrollfreak till viss del och det är jobbigt. Men tror att någon av föräldrarna måste ha den rollen, speciellt då man har tonåringar då vill jag veta var dom håller hus och när dom kommer hem.. Yogan hjälper till att släppa lite, skönt att du kan göra det. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu skulle jag nog känna mig cool, häftig och "ny" om jag missade något, som en vinst. Jag har nog aldrig missat något i hela mitt liv, och det blir ju "lite" press. Slut med listorna!! Ja, tack yogan, kommer ett eget inlägg om det. Kram på dig!

      Radera