onsdag 16 juli 2014

Om att vara i nuet

Jag märker att jag har svårt att vara närvarande här och nu. Ligger alltid i nästa steg, längtar till nästa sak medan jag fortfarande är i den jag längtade efter innan. Kan få lite panikliknande känslor av att inte vara sysselsatt hela tiden och att inte ha koll på vad nästa steg blir. Det blir väldigt tydligt nu på sommaren med min långa ledighet som inte är fylld med saker hela tiden.

Det är rätt intressant det här tycker jag. Jag har inte tänkt så mycket på det, men det slog mig väldigt tydligt på resan nu. Jag älskar att planera och drömma men när jag är vid målet har jag svårt att njuta. Vi var borta två veckor i Florida och precis som alltid vid resor räknar jag ner tills jag får åka hem igen. Räknar nätter på fingrarna och hisnar vid tanken på att det är många kvar. Och det är ju inte för att jag inte längtat, inte för att jag inte njuter och inte för att jag har så väldigt spännande saker att göra hemma.  Vid varje resa är det så här, trots att jag älskar att resa. Jag har bara svårt att vara här och nu och njuta av att vara i det jag längtat efter så. Vidare till nästa sak, liksom.

Jag gillar att planera. Göra listor. Fundera hur det ska bli och drömma. Bocka av och känna mig klar. Samtidigt som jag läser överallt hur viktigt det är att leva i nuet och njuta av stunden. Jag har läst massor av böcker på temat och intellektuellt så är det klart att jag förstår att det är så man bör leva sitt liv, här och nu. Men det är svårare på riktigt, för hur gör man, när det inte sitter i ryggmärgen alls, utan man behöver lära sig?

Det har varit lättare att lära mig att leva mindre i det förgångna och tänka på hur saker och ting har varit. Att mindre och mindre grubbla bakåt och att kunna släppa det som varit innan. Desto svårare att leva i nuet, att vara här och nu. 





7 kommentarer:

  1. Jag har nog varit som du, men jag vågar nästan påstå att det är på övergående. Inte så att jag jämt går omkring och verkligen ÄR här NU, men min längtan bort, vidare och framåt har minskat. Fast det skedde inte över en natt, jag inser nu när jag skriver att det har kommit väldigt sakta. Tänker att det kanske började då jag registrerade mej på FB och skrev att "här & nu" är mitt favoritcitat - kanske har det bubblat på sedan dess och sakteliga manifesterat?! Jag tror ju på det undermedvetna arbetet, allt det som sker i tysthet och inuti. Du jobbar nog rätt hårt där och snart är du mera här&nu än du någonsin kunnat föreställa dej ♥
    Keep up och kram :)

    SvaraRadera
  2. Du ligger ett par år före mig i det mesta... Skönt att läsa om dig för då vet jag att det finns hopp för mig :-) Jag märker själv att sen jag kommit ifrån meditationen jag gjort varje dag sen i september (har inte klarat varje dag när jag mått så illa) kommer jag längre och längre från nuet, så jag vet ju receptet. Det undermedvetna är ju också så kraftfullt, det vet jag ju, så jag ska börja manifestera det varje dag i min Yoga journal, och så klart få in meditationen vareviga dag igen. Tänker på ditt inlägg. Kram och tack för att du pushar.

    SvaraRadera
  3. Vet du Lotta, ibland när jag läser hos dig så tycker jag att du jobbar så mycket med dig själv, du har alltid en vinkel där du inser att du behöver jobba mer. Jag skulle vilja säga, att allt är som det ska. En del saker trillar på plats direkt, en del tar det lite tid med. Det är som det ska. Vi har hela livet på oss. När jag läser dina tankar kan jag häpna ibland, tycker att du är så klok, så obrottsligt ärlig och just det är vad som tilltalar mig hos dig. Att du kan visa dina svagheter och vad du behöver jobba på. Det är gott nog. Och just idag skulle jag vilja att du bara fick vara i precis det som är. Att tankarna får flyta förbi. Att du får njuta av sommarvind och ett svalt sinne, solvarma bär och lite lättja. Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det är vad jag önskar också, Annika! Det kanske låter jobbigt för mig med allt jag jobbar med, men ska ssnningen fram tycker jag deg är rätt spännande att upptäcka dessa saker som små skatter i vardagen. Så många år som jag kört på i ullstrumporna utan reflektion, och se vart det tog mig-in i väggen... Jag tar det till mig, att vissa saker kommer direkt och vissa när det är dags. Jag behöver inte ha bråttom. Kanske blir lite lättja nån dag :-) Tack och kram!

      Radera
    2. Inte jobbigt på det sättet, jag tänker att du mer som har ett vakande öga på dig själv hela tiden, ibland måste man sänka garden även för sig själv. Jag har varit där du är flera gånger i mitt liv, det är inte så att det bockas av och så är det klart, samma utmaningar kommer i olika former och skepnader. Det blir bara svårare att upptäcka, är min egen erfarenhet. Ju längre jag traskar på yogavägen, ju mer inser jag att egot har en alldeles egen spelhalva och det blir helt enkelt annorlunda längs vägen. Även om man känner sig lätt och lite tillfreds när man börjar observera sig själv i allt från känslor till mönster. Samtidigt behöver man ett försonande öga just på sig själv ibland. När jag läser hos dig känner jag ofta att det är bra. Och visst är det spännande, hela livet fortsätter ju på samma vis :) Hoppas jag gör mig förstådd med det jag menar. Jag menar inte på något sätt att sänka dig eller att förmana, bara en önskan om ett försonande med sig själv. Man är där man är. Kram!

      Radera
    3. Det stämmer nog, att jag har ett vakande öga på mig själv. Fast numera mycket mer tillåtande än tidigare, och det är skönt. Det är tur att jag har dig och de andra här på nätet som kan komma med andra infallsvinklar än de man går och bär på själv, för man kan bli ganska enkelspårig utan input från andra. Tack för att du (ni) finns! Kram!

      Radera
  4. Bra svar du fått! Att leva i nuet är det svåraste som finns ju....
    Kram

    SvaraRadera