Lofsan skriver ofta om mål. Jag läser faktiskt jätteofta om hur man ska sätta upp mål med sin träning hos alla möjliga bloggare. Och jag önskar så att jag själv kunde vilja ha mål, saker att bli bättre på. Men jag har själv en något problematisk inställning till träningsmål har jag börjat förstå. Jag triggas inte av mål utan blir snarare pressad och stressad och känner mig misslyckad om jag inte uppnår det jag satt upp. Sätter ofta käppar i hjulet för mig själv så att jag inte ska lyckas, vet inte varför. Och så känner jag sällan eller aldrig något eget sug efter mål, och det kanske också är problemet.
Just nu är jag ju i något slags mellanläge i min träning. Har inte kommit igång riktigt som innan utan tränar då möjlighet ges, men är inte särskilt sugen på någon träning alls. Möjligtvis promenader, och så sånt som faller mig in. Det kan vara hemmaträning, backintervaller eller coreträning, men inget organiserat utan mer vad som känns bra för dagen. Och väldigt många dagar senate tiden har jag inte känt något sug efter träning alls. Jo, efter yoga och hiphopen, men annars inget.
Och då har jag funderat (alldeles för mycket igen) över hur jag "ska få igång mig". Om jag kan sätta upp något mål som kan sporra mig. Springa en mil. Anmäla mig till något lopp. Göra 10 pull ups. Något sånt. Men saken är den att jag bara känner blaha, lite "varför då?" Hela kroppen skriker "Nej!!" till mål, det skulle bli någon annans mål.
Jag vill att rörelse och träning ska vara lustfylld, vill göra sånt kroppen vill och sånt som ger glädje och energi. Men hur kan man nå resultat (bli starkare eller smalare t ex) om man bara tränar det som är roligt (ofta det man redan är bra på...)? Jag erkänner att jag tänker på att bli av med mammakroppen (=bli smalare) ungefär 90% av min vakna tid. Inget jag är stolt över men så är det. Och det är klart att jag blir inte av med mammakroppen om jag inte tränar och om jag fikar varje dag. Vilket ger mig en känsla av misslyckande varje dag. Ond cirkel.
Vad har ni för relation till träningsmål? Hur ser ni på lustfylld träning ställt mot resultat?
Finns det inget Minisats får man skapa sitt eget.
Har funderat lite sedan jag läste ditt inlägg och själv bloggat lite om det :) Mitt mål är att jag ska göra det. Att jag faktiskt gör det. Det måste vara lustfyllt för att målen ska uppnås. Men lustfyllt kan även vara stenhårt, som jag ser det. Kram och tack för att du fick mig att tänka till!
SvaraRaderaJa, det är nog så för mig också, att det måste vara lustfyllt om det ska bli bra. Sen om det är backintervaller eller yoga spelar nog ingen roll. Kram och kul att du också började fundera!
RaderaMitt mål är nog att yoga varje dag, men just nu är jag inte riktigt där än. Förra året satt jag som mål att orka yoga två varv i spåret (7km) men jag kände mig aldrig riktigt i form för att jogga så pass långt. Jag är nog dålig på mål men jag läser inte så många träningsbloggar heller.. Kram
SvaraRaderaHa ha, nu skriver jag illa jag menade naturligtvis jogga två varv i spåret.. Hi hi.. Kram
RaderaHa ha, gud vad roligt :-D Yoga två varv i skogen, det vore något. Det kanske är det Nina gör! Tack för dagens skratt!
RaderaJag har också haft funderingar kring det här med träning och mål. Träningen har ju blivit väldigt viktigt för mig. Men vart vill jag med den och till vilket pris. Vill jag springa långt eller snabbt lyfta tungt eller bli smidig? Eller ska jag bara låta träningen få vara som den är utan mer krav än att jag ska må bra. Mycket som snurrar i huvudet nu.
SvaraRaderaKram
Ja men precis, så där snurrar det hos mig med! Och nu har jag landat i att jag bara ska träna för att må bra, alltså sånt som är roligt. Kram!
RaderaÅh vad jag känner igen mig. Jag har också provat det där med att sätta träningsmål men det funkar inte alls för mig heller. Min strategi för att hitta tillbaka till en kropp jag trivs med är att röra på mig mycket i vardagen, träna när jag känner för det och tänka på vad jag väljer att äta. Då blir det mindre press, mycket roligare och resultaten kommer ändå. Kram!
SvaraRaderaJa, det ligger mycket i det och det beror nog lite på vad man är för typ av människa och vilken fas man är i livet. Jag måste ha roligt! Kram!
Radera