måndag 30 mars 2015

Vi måste snacka om sociala medier

Jag var ju senare än senast med facebook. Hade ingen smartphone förrän för något år sedan. Instagram hajade jag ju för bara några månader sedan. Twitter? Nej, tror inte det.

Det var ju inte bara för att jag var trög som jag väntade med facebook. Visste redan innan min krasch att jag skulle tycka jämförelsen där skulle bli jobbig. Det här med hur många vänner man har, hur många likes man får, hur många som grattar på födelsedagen. Vad de andra gör för spännande saker. Och jag vill egentligen inte dela med mig så mycket av det privata på nätet. Jag skriver om en del på bloggen, personligt, men inte så mycket privat. Lägger sällan uppbilder på barnen och maken, och i så fall bara om de godkänner. Gillar inte tanken på att man fläker upp sitt privatliv på nätet, och att alla vet vad jag gör, var jag befinner mig. Men jag gick med, för det är ju ett riktigt bra sätt att vara delaktig i organisationer och aktiviteter. Få kontakt med företag, kolla öppettider, såna saker. Det jag använder allra mest är Köp och sälj-grupper, där jag köper jättemycket bra begagnat.

Men jag leker med tanken flera gånger i veckan att ta bort allt från facebook och radera mitt konto. För visst är det som jag befarade, och med Instagram likaså. Jag tycker det är riktigt jobbigt att jag inte kan sluta jämföra mig med alla andra där. I mitt "riktiga" liv har jag blivit bättre på att inte jämföra mig, men det är så attans svårt på nätet. Där står det ju svart på vitt hur många likes det är. Hur många som grattade mig, hur många som grattade den och den. Jag var så himla ledsen min senaste födelsedag då det inte kommit ett enda grattis långt in på dagen...tills jag upptäckte att jag inte slagit på visa min födelsedag. Ja, det är ju så larvigt alltihopa, men jag har svårt att hantera sånt. Och det finns absolut viktigare saker att lägga sin energi på, som de där barnen jag skrev om för ett tag sedan. Eller mina egna barn.

Såna som jag, introverta alltså, tycker ju också oftast att det är rätt smidigt att ha kontakt via nätet. Att ringa kan ibland vara lite jobbigt, och kontakt på nätet är ett rätt lätt sätt att hålla kontakt med människor man kanske inte skulle ha kontakt med annars.

Det som stör mig jättemycket är hur mycket energi jag låter det negativa ta, att det inte bara kan få vara. Att jag går och grubblar på varför den och den inte tryckt på gillaknappen när jag i stället kan vara totalt närvarande med mina älskade barn. Att jag värderar mig själv utifrån andras gillande och åsikter. Totalt stört.

Bloggen är oftast bara positiv för mig. Men likadant där, ibland tar det en del energi att fundera på om det jag skrivit blev tokigt på något sätt. Oro ingen ska svara. Oro för att någon ska ta illa upp. Men bloggen är ju min ventil och jag är så oerhört tacksam för dialogen som blir här. Om jag inte hade den, vem skulle jag då föra den med? Här får jag stöta, blöta och ventilera det jag tänker på. Ibland i riktiga livet finns det inte utrymme för att prata om sånt. Jag behöver inputen och outputen bloggen ger mig. Jag behöver dialogen SÅ mycket. Jag behöver bara träna mer på att det är ok även om det skulle bli fel och att det jag skriver inte är beroende av att någon svarar, för så är det ju.

Jag drömmer om att våga vara utan sociala medier i en vecka. Eller för att vara mindre drastisk, kanske två dagar. Skulle du våga? Vad missar man? Finns jag ens då om jag inte är där? Vem ska jag då ha den dagliga kontakten med? För det här med att vara föräldraledig är inte helt lätt alla dagar. Jag klättrar på väggarna de dagarna jag inte har något inplanerat, längtar så efter mänsklig kontakt. När jag normalt sett jobbar är jag i en extremt social miljö hela dagarna och möter kanske ett drygt hundratal elever som jag pratar med nästan allihopa varje dag, och så mina kollegor så klart. Jag pratar och samspelar så jag är helt slut när arbetsdagen är slut. Riktigt så är det inte nu, och jag törstar verkligen efter samvaro.

Jag rensade i mitt flöde på sociala medier ordentligt för några dagar sedan. Skönt var det. Ska klura lite till på om Instagram verkligen är för mig, vad den faktiskt tillför mig. Mobilen ska få vila lite mer ett tag. Jag måste faktiskt inte ha koll på allt, hela tiden. Jag existerar ändå. Fick mig många bra tankar av kommentarerna i mitt förra inlägg, som jag tagit med mig. Vissa saker är ju rätt lätta att åtgärda, som att inte vara med i grupper och flöden som tar energi i stället för att ge.

Nu lämnar jag och storis landet ett litet tag. Bara han och jag åker till London, massor av tid för upplevelser, stros och närvaro. Jag har väntat på att han ska bli stor nog för en storstadsresa och nu var det dags. Och jag tar lite sociala medier-detox, ser hur det känns. Ser om jag klarar mig utan att hela tiden kolla, lajka, svara. Bara finnas i det vanliga livet.

Stor vårkram till er som läser och finns där ute!





9 kommentarer:

  1. Lotta jag tror att vi alla brottas mer eller mindre med den här bilden som blir i sociala medier. Var som du vet väldigt sen med IG också men den kanalen gillar jag mer och jag tycker om att det finns ett forum för alla dessa bilder jag tar. Där jag delar med mig.
    FB är jag kluven till, var helt emot det först men har faktiskt en hel del vänner i andra länder i min yogavärld och där är det oslagbart enkelt faktiskt. Mailen känns nästan föråldrad (tänk hur fort det går!).
    Min blogg, vet du, jag har precis samma känslor som du, ska någon kommentera? tänk om någon blev ledsen? osv osv. Men jag lägger bort det mer och mer. Men jag önskar dialog. Det står till och med längst upp på sidan i min blogg. Jag vill ha dialogen men det är oftast en litet gäng som kommenterar även om flera hundra läser varje dag, så jag är glad för det. Förut hade jag fler kommentarer men färre läsare, tror många läser i mobilen och då blir det svårt att kommentera och det försvinner och trasslar ibland. Men jag började blogga för dialogen helt klart, men vad jag upptäckt är ju att min skrivglädje också får plats och det är något jag verkligen längtat efter. Har varit en stor brevskrivare i mitt liv men bloggen känns enklare nu och väl injobbad för mig själv. Något jag slagits av är att inredningsbloggar och inredningskonton på IG kan ha tusentals likes och hundratals kommentarer men bloggar där lite djupare saker avhandlas har inte på samma sätt. Samma med bilder, jag känner några fotografer och deras bilder på IG är helt outstanding oftast. De kanske har 12 likes. Och så ser jag ett vitt kök med vita krukor och vita blommor som får 1200 likes. Det går helt enkelt inte att jämföra så jag har slutat med det. Och det jag tycker är viktigast är förmodligen inte det som de flesta tycker är viktigast. Och att allt får finnas och måste inte jämföras. Så numera kan jag titta på en inredningsbild på IG och gilla den för att den är ren och fin. Och det är ok också. Hade någon slags regel för mig själv där tidigare.
    Kanske är det helt enkelt så här att dessa nya kanaler kräver nya ställningstaganden?
    Vi var på semester i Jordanien förra året i januari. Då bestämde jag mig för att jag bara tittade på telefonen en gång om dagen. Det var en befrielse och jag insåg hur mycket den styrt. Men jag använder som sagt kameran väldigt mycket, det är som en egen privat dagbok så därför är den med, även om jag inte tittar på den hela tiden :)
    Twitter är jag helt ointresserad av precis som Linkedin.

    Njut nu av din semester med ditt stora barn och ha det helt underbart! Varm kram

    SvaraRadera
  2. Alltså. Jag skriver under varje ord du skriver Lotta och jag skriver under varje ord som Annika skriver här ovan. Har liksom inte så mycket mer att kommentera, än att det är knepigt. Jag dissar FB mer och mer, kan inte sätta fingret på vad det är, men använder det mest på det sätt som du också nämner - ha koll på happenings och så. IG tycker jag däremot mycket om, helt klart min tékopp (ävenom det tog ungefär hundra år för mej också att ta mej dit, haha). Twitter och Linkedin, nej tack. Och ja, jag har loggat ut mer senaste tiden. Det har kommit av sig självt. Eller åtminstone sätter jag mindre tid på att "ha koll".
    Kram och keep up ♥

    SvaraRadera
  3. Jamen nu är jag här igen och smygläser och kommenterar. ;-) Kanske för att det här är ett så hett ämne för mig. Jag känner likadant (här med). Hur osäker jag blir på så många saker. Börjar jämföra. Vågar inte lägga ut bilder på mig själv eftersom jag är mycket "fulare" än alla andra som är så vackra. Tror ofta att självkänslan är bra men när det kommer till kritan är den inte när det.
    Kanske behöver man pausa oftare från sociala medier. Stänga ner och lära sig att se det äkta som finns omkring en IRL. Lära sig att lära känna sina egna bra egenskaper, istället för att jämföra.
    Men nog med svammel - ha det underbart med sonen i London! <3
    Kram

    SvaraRadera
  4. Åh så härligt med London och strongt att åka med bara stora sonen, kvalitetstid! Jag bryr mig inte så mycket om fb, barnens tränare i gympan och friidrotten kommunicerar den vägen och det är smidigt att veta när alla fyller år även om jag ibland missar det för jag kollar inte så ofta, sen har vi grupper tex i yogalärarutbildningen jag går nu. Annars blir jag bara trött av fb. Instagram skaffade jag för att kunna ta kort av barnen för det kändes inte bra att lägga kort på fejjan. Nu kan jag ibland sakna att ha mer yoga på instagram och har varit sugen på att starta ett konto i bloggens namn men det kanske blir för omständigt. I vilket fall som helst så gillar jag IG ! KRam

    SvaraRadera
  5. Jag har också FB mer som ett sätt att kommunicera snabbt i messenger och få info i grupper som jag är med i. IG gillar jag för jag tycker om bild. Jag har varit väldigt upp och ner i mitt skrivande både på bloggen och att läsa och svara på kommenterar så jag förväntar mig inte så mycket att folk ska skriva hos mig.Men det är alltid kul såklart :) Men jag vill gärna skriva av mig och förmedla mina tankar när jag är i det flödet. Så jag vill gärna ha min blogg och så är den lätt att hänvisa till när folk frågar om recept och mitt flummeri som jag håller på med :)

    När det gäller beroendet så klickar jag in varje dag på något forum. Men när jag är på min Systersemster och stänger av hjärnan i 2 veckor då är den ej påslagen. Och det går så bra, jag har inte missat något viktigt alls!! :)
    Ha en mysig semester med stora sonen
    Kram kram

    SvaraRadera
  6. Intressant det här. Jag äger ingen smartphone, har en gammal hederlig knapp-mobil, ha ha. Kollar alltså bara på nätet när jag sitter vid min dator. Vill inte ha det på något annat sätt. På FB är jag med p g a mitt företag, det är ett jättebra sätt att synas. Och bloggandet tycker jag är så roligt, det kan ge så många möjligheter med och chans att få kontakt med härliga människor, det gillar jag, vill inte vara utan det.
    Om jag jämför? Nja, jo det gör jag väl men har inga problem med det faktiskt.
    Hoppas ni har det jättemysigt på,resan!

    SvaraRadera
  7. Jag tycker att det är på tok för mycket sociala medier nuförtiden. Man tröttnar till slut. Jag har en vanlig knapptelefon och stortrivs. Bloggar gör jag men jag är inte aktiv på instagram eller twitter. Nån måtta får det vara!

    SvaraRadera
  8. TACK alla för era långa, smarta, kloka och fina kommentarer. Jag har läst och tagit in och fascinerats av hur bra ni är (som vanligt!). Skulle egentligen vilja kommentera till er alla en och en. Jag har tagit några små beslut om att minska nät-tiden och kommer nog ta bort Insta, det är nog inte för mig just nu. Thanks för input!

    SvaraRadera
  9. Hello, kan inte sluta läsa och inte heller kommentera verkar det som. :) Jag har skrivit ett utkast på just detta ämnet som jag inte riktigt processat klart ännu. Personligen gillar jag instagram bättre än Facebook för sociala kontakter. Facebook använder jag mest för köp och sälj och andra lokala sidor för att hålla koll på vad som händer omkring där vi bor. Twitter har jag inte heller hajat ännu. Och mindre telefontid, ja tack! Kram

    SvaraRadera