söndag 19 juli 2015

Som att komma hem

För knappt två år sedan förstod jag att jag var introvert. Klicka på ordet om du är nyfiken på vad det innebär. Det hela började med att jag läste boken Introvert-den tysta revolutionen av Linus Jonkman, skrattade högt och checkade i precis allt i hela boken. Aha-upplevelse var det verkligen! Jag kunde börja att förstå att allt som var jag inte bara berodde på knasighet utan att det fanns en hel del där som var allmäna drag hos väldigt många människor som kallade sig introverta.

Jag hittade sidan blygamyran och ytterligare fler sätt att se saken på uppenbarade sig. Jag kände mig ännu mindre ensam och har hittat människor som är som jag. Inte för att jag måste läsa/träffa/känna bara introverta människor, men har man känt sig ensam och konstig hela sitt liv så kan det vara rackarns härligt att känna gemenskap i allt det konstiga. Som inte är konstigt, bara i en dels (eller för all del sina egna) ögon. Och det är skönt att bit för bit börja förstå sig själv och hur man fungerar ihop med andra, oavsett vem man är.

Sen hittade jag till introvertspring.com, en fantastisk sida och källa för introverta. Underbart härliga inlägg om man vill förstå och tycka om sig själv som introvert. Om man vill utvecklas och hitta tips och tricks för att fungera lite bättre i t ex sociala sammanhang. Och återigen, för att känna sig mindre ensam.

Innan drygt två år tillbaka har man inte talat så mycket om introversion i Sverige, och nu har det i det närmaste exploderat, till stor lycka för mig och säkert andra, som kan börja förstå sig själv och acceptera sig själv. För mig har det inneburit att jag kunnat sätta ord på och förklara vad jag behöver vilket har lett till enklare kommunikation hemma, och min man kan förstå varför jag reagerar som jag gör. Och samma åt andra hållet, naturligtvis. Det underlättar att känna sig själv och att vara tydlig.

Ofta sätter man felaktigt etiketter som blyg, asocial, inåtvänd, tystlåten och tråkig på introverta människor. Jag tror att det kan vara frustrerade för extroverta att umgås med och inte förstå sig på såna som jag. Jag tycker inte att man behöver sätta in sig själv eller andra i fack, så att det blir vi, dem och dem. Hela poängen tycker jag med att försöka förstå sig på sin egen typ är att om man gör det så förstår man ofta andra lättare. Och att man lär sig hur man samspelar så att alla i ett gäng, klass, grupp eller familj får komma till sin rätt och må bra.

Jag börjar landa lite i och känna mig ok med den jag är. Börjar med små steg leva så som jag mår bra av och lyssna på hur min personlighet är, även om det är svårt. Kan mer och mer sätta ord på vad jag behöver för att må bra. Lär mig hur jag kan förändra mitt kroppsspråk i vissa situationer.

Sen tror jag också att yogan har hjälpt till väldigt mycket, både genom att hitta till kärnan av vem som är jag och att tillåta sig att vara den personen och att lyssna inåt och vara den man är, i nuet.

Har du koll på vad du är för typ av person? Lever du på det sätt som du mår allra bäst av?

Slut fred med dig själv.     

11 kommentarer:

  1. Jag tror att jag också är introvert. Grät floder när min man ville presentera mig för ditten och datten då jag just kommit hit. Skyllde på min dåliga italienska. Skyllde på min uppväxt på landet. Men nu nu tror jag faktiskt att jag skulle gå under introvert. Mannen är raka motsatsen. Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, min med :-) Vilket inte alltid är så lätt... Kram!

      Radera
  2. Ja jag har koll och jag är en blandning av allt möjligt men kriterierna som första länken räknade upp när energin tar slut: vid samtal med bullriga människor som tar mycket plats, när du blir avbruten ofta, i stökiga miljöer med mycket bakgrundsljud känns lite svepande om jag för drista mig till att säga så. Vem gillar och trivs med att bli avbruten, vara i stökiga miljöer eller med bullriga människor som tar mycket plats?!
    Men jag förstår andemeningen självklart. Men jag är inte introvert, men kan ändå älska tystnad, att vara ensam osv. Däremot gillar jag inget av det som räknades upp :) Tror att det är viktigt som du skriver, att man vet vad man är själv och hur man fungerar, för sin egen skull men även för andras. Jag gillar sociala sammanhang, men kan idag tycka att det många gånger är tråkigt helt enkelt. Inget som gör mig nervös eller rädd, bara trött.
    Sist vill jag säga att jag är så imponerad av ditt sökande kring dig själv och vem du är och hur du gör. Det gör mig glad! kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag läser det där med stökiga miljöer med mycket bakgrundsljud ser jag direkt mitt (gamla) jobb framför mig. Kontorslandskap med 11 personer i en högstadieskola, ständigt ringande och springande, alltid bli avbruten och hela tiden ett pratande. Såna som jag försöker hålla nere ljudnivån, sätter på mig lurar och går hem gråtfärdiga och tomma på energi men några är ju de som pratar och ropar till varandra över rummet, skrattar och trivs (och går säkert inte hem gråtfärdiga). Tänker att det är skillnad på hur man trivs i den miljön, det är i alla fall min erfarenhet.
      Och jag blir glad för att du hejar på mig! Kram!

      Radera
    2. Jag skulle inte heller fixa en sådan arbetsmiljö. Förmodligen inte så många heller med tanke på gur många som mår dåligt på jobbet idag. Skönt att du kommit därifrån!

      Radera
  3. Hi hi, nu kommenterade jag på det gamla inlägget och blev lite förvirrad.. Ja yogan hjälper till så mycket. Skulle också bli så trött i kontorslanskapet som du beskriver ovan men å andra sidan kan det bli för mycket av att jag stänger in mig på kontoret så jag behöver puffa ut mig själv för det är roligt att träffa andra människor också.. Kram










    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, jag tänkte när jag skrev inlägget att yogan nog har hjälpt till väldigt mycket. Det är en sån enkel väg att lära känna sig själv. Yogan är svaret på allt :-D Kram!

      Radera
  4. Sådan viktig insikt det här med att inse att det inte är något fel på en, att en bara fungerar på ett annat sätt än normen. Bara det är helande! Tack för länken till bloggen :) så glad att få byta tankar o erfarenheter med dig!

    Kram, Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är så himla skönt att inse det efter att ha trott det ett helt liv :-) Glad att få byta tankar med dig med, kram!

      Radera
  5. tack för inlägget... tänk att det finns en mening att jag skulle läsa detta ... :) kram Jessica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Universum kanske hade ety finger med i spelet :-) Kram!

      Radera