fredag 6 februari 2015

Min livsyoga

Det var ju ett tag sedan jag yogade en längre kurs. Har gått några Iyengar yoga-workshops senaste året men i övrigt yogat hemma. Innan dess har jag hattat lite mellan hatha (göterborgsvits :-) ) och andra yogaformer utan att egentligen förstå skillnaden. Yoga var yoga. Men så äntligen var allt rätt för att kunna gå en kurs! Jag kunde till och med välja och vraka i vår lilla stad. Yin, mjuk, hatha, hormon, livs, medicinsk, iyengar... Jag har en vän som är en sån där hängiven person, som lever och andas yoga och träning, är personlig tränare, yogainstruktör och crossfitfrälst. Och just hon hade livsyoga på en tid som passar mig, 90 minuter egotid varje vecka.

Livsyogan har sin bas i kundaliniyogan och mediyogan. Jag hoppade in i en fortsättningsgrupp, men väl på kursen kände jag mig fullt säker och på helt rätt nivå, för allt vi gör är sådant jag gör vareviga dag hemma. Från basövningar och andning till mantrasång och meditationer. Sången och att mantra tillsammans med andra är ju det jag inte kan åstadskomma hemma, och det är en rätt häftig känsla att låta tillsammans. Sen är det ju en ynnest att få 90 minuters yoga i ett svep, hemma tar jag mig mellan 3-15 minuter varje dag.

Yogarummet är nedsläckt, om inte helt mörkt så nästan och utöver det så blundar jag nästan hela passet. Det är så annorlunda och skönt att bara fokusera inåt, på hur det känns, i stället för att tänka på om jag håller positionen rätt i jämförelse med andra. Om jag klarar det "bättre" än grannen. Tack och lov har jag släppt de tankarna, jag fokuserar på mig och inte på någon annan. Och det fina att i min grupp är det inga flashiga yogakläder. Folk kommer bärande på sina liggunderlag, iförda något mjukt och bekvämt. För två år sedan hade jag avskytt det.

Dock har jag två problem som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Det ena är eldandningen, som är lätt att undvika hemma. Jag kan eldandas en liten stund innan jag blir så yr att fingrar och fötter domnar och jag får blodtrycksfall (har väldigt lågt blodtryck). Har via facebook och yogobe fått lite coachning av Emma Öberg, men jag tycker att det fortfarande är obehagligt och byter ut eldandningen mot långa djupa andetag. Vet i ärlighetens namn inte om jag ens vill eldandas, då det ger en sån obehaglig känsla.

Det andra problemet just nu är mina höfter. Under graviditeten fick jag ondare och ondare i dem. Både runt höftkulorna och i musklerna som går från höften ner till utsidan på knäna. Det räcker att jag sitter i lätt meditationsställning med korsade ben en liten stund, så blir jag helt låst och kan knappt resa mig. Ni kan ju tänka er hur det är efter längre stunder som på kursen, även om det blivit bättre sedan jag börjat ta med mig mitt bolster att sitta på. Hemma sitter jag bara på bolstret eller en stol. Ska tilläggas att jag också får ondare av mina långa promenader, men det blir bättre efter hård massage och vila.

Nåväl, jag visste när jag anmälde mig till kursen att jag skulle älska det. Jag älskar att komma iväg en stund, att ladda mina egna batterier. Jag känner mig hemma i det vi gör, det känns så självklart och enkelt och är helt utan prestation. Jag mår bättre i kroppen men inte minst mår jag bättre i mig själv. Det ger mig ett lugn.


Tänkte haka på trenden och dela med mig av en yogabild ur min vardag. Jag får fånga möjligheten just nu. Inga huvudståenden och inga fräcka kläder utan bh-lös i mysbrallor och sovlinne när lugnet lade sig en stund. Tvätten ligger kvar i vardagsrummet. Ryggvridningar efter över en lång dag ensam, med 12 timmar av bärande av sexkilosperson. En bild direkt ur mitt liv. 



8 kommentarer:

  1. Så fint att få läsa om livsyogan och att du känner dej hemma där. Och jag tycker mycket om bilden - mitt i livet yoga liksom ♥

    Ta ingen stress av eldandningen. Jag upplevde den också jobbig i början (har också lååågt blodtryck) och precis som du beskriver blev hela jag stressad. Det kommer komma till dej (flummeliflum) när det är dags och tills dess ska du släppa alla tankar på att du borde kirra det, som jag också känner att du mer eller mindre gjort. En del saker behöver man växa in i och du är i en sådan fas av livet att du ska bara ska tillåta dej att bygga upp inifrån, i maklig takt. Ja, du vet ju allt det där, jag ska inte sitta här och predika :)

    Åh, vad jag unnar dej dina yogiska 90 minuter!
    Kramkram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tar till mig dina ord som inte alls känns som preddikningar, och känner att jag gör ganska rätt redan, ingen stress och ingen press. Det är ju en fantastisk förmån att ha kunniga och ventilerande själar som ni här att bolla med. Kramkram och tack <3

      Radera
  2. Åh vad skoj att du kommit iväg på yoga! Jag blir alldeles glad bara av att läsa om det. :-D Och inspirerad ska tilläggas.
    Vad fint med en bild också. Precis som det ser ut. Precis som det ska vara. :-)

    Jag har haft samma problem som du, eller i alla fall liknande. Eldandning var inte min vän heller i början. Eller rättare sagt gick det väldigt lätt i början, men sedan började jag tänka och fick panikkänslor ett bra tag. Vad jag gjorde var att eldandas tills det började bli jobbigt, sedan gick jag över till djupandning och så försökte jag eldandas en stund till. Jag vet inte när det vände, men tids nog så gjorde det det. Jag tror att jag, genom andningsövningar dygnets alla timmar, till slut släppte taget.
    Mina höfter/bäcken/sittben har krånglat sedan jag hade foglossning. När jag haft förreläsningar en heldag i skolan har jag jätteont. Och förr fick jag ont av promenader också. Men periodvis är det riktigt bra och jag tror att yinyogan är det som gjort mest underverk här. När jag gjorde det dagligen i somras var all smärta som bortblåst. Kan det kanske hjälpa dig också? Kanske lägga in några övningar med fokus på höfter under dagen hemma? Kanske några stärkande övningar, höftlyft och liknande?
    Jag hoppas att det blir bättre för det är verkligen ett helvete att gå omkring och ha ont.

    Ha en toppenhelg nu! <3
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bilden, ja... egentligen önskar jag vissa dagar att min yoga var mer instagramlik men det här är den nakna sanningen ;-) Jag får också lite panikkänslor av eldandningen och absolut av att hålla andan på utandning. Men jag tänker att det ger sig, det med. Idag andades jag t ex ut, håll andan 10 och in håll andan 10, och det gick bra, när hjärnan och prestationen inte var för aktiva.
      Tack för höfttips! Höftlyft gör jag varje dag och yinyoga för höfterna vissa dager när jag får in det, visst gör det skillnad. Tack och hoppas du också har en toppenhelg! Kram

      Radera
  3. Älskar bilden! Som livet. Härligt att du hittat din yoga. Allt kring eldandning ger sig säkert allt eftersom. Många andningsövningar är krångliga att hitta till. Det där med höfterna låter inte bra. Något du borde kolla tror jag. Hos någon kunnig person :) Kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får acceptera att bilden är sann ;-) , sånt är mitt liv just nu. Ja, det är fantastiskt att ha hittat rätt yoga, tänk om jag fortsatt att bara leta fysisk yoga, då hade jag aldrig kommit hit. Höfterna är nåågot bättre tror jag, egentligen tror jag att hormonerna fortfarande spökar och de ska väl gå ur kroppen snart. Men jag har en behandlare i bakfickan ifall det kommer behövas, han är ruskigt duktig. Kram!

      Radera
  4. Läser ikapp & blir så glad i hjärtat av din yogakurs och din egen yoga hemma mitt i livet. Härligt när man kan släppa allt, blunda & fokusera inåt då får man kraft utåt sedan. Känner igen mig i det där med höfterna.. Eldandning tror jag kommer att bli bättre så småningom. Några knep som jag brukar ge mina elever är att först träna etappandning: andas in fyra sniff andas ut fyra och träna det ett tag och sedan minska antalet. Man kan tänka att eldandningen är som ett tåg som sakta tuffar iväg och ha ett långsamt tempo först och handen på magen så att man känner att magen vidgas vid inandning. Om man känner att man får för lite luft eller för mycket kan man andas med munnen några andetag, som flåsande hunden. Du hade säkert hört allt detta förut. Det är en teknik som kräver lite träning för att hittas men det kommer jag lovar. Kram kram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipsen! Ska prova, det är väl en övningssak, men jag har nog undvikit det för att det känns svårt. Visst är det en ynnest att lära sig att släppa allt och fokusera inåt, annars skulle jag nog inte må så bra. Förr skulle jag ha koll på allt hela tiden, usch! Kram!

      Radera