måndag 16 februari 2015

Livet and stuff

Sportlovet är över och livet kom emellan lite grann. Har haft det oförskämt bra faktiskt. Att vara alla tillsammans kan vara det allra bästa som finns. Inte för att vi gjort så hemskt många häftiga saker, utan för att livet pågått. Med kramar och tid för varandra. Tid för träning, prat och promenader. Yoga. Ge tid till varandra och lyssna på riktigt. Frukost, lunch, fika och middag ihop. Ta dagen som den kommer. Bokning av sommarens semester. Det blir en fin sommar, det känner jag.

Jag har haft underbara dagar med ren och skär vardagslycka. Lycka över mitt fina liv. Jag är så glad över att det går att känna sån oerhörd glädje över pyttesmå vardagliga saker som leenden, skratt och barn. Jag visste inte att livet kunde bli ännu bättre än vad det var.

Men jag har också haft tvivel, som kommit då och då. Jag har tvivlat på mig själv och bloggen och tvivlat över min kropp (kommer den någonsin bli som den var?). Oroat mig över vad andra tänker om mig. Oroat mig över att jag uttryckt mig fel, vill inte att någon ska bli ledsen. Förvirrat mig i kosttankar som jag egentligen inte behöver fundera över. Haft svårt att ta beslut, svårt att säga vad jag egentligen vill.

Fast jag har lättare nu att stoppa allt det där, har i alla fall inte låtit det ta för stor plats, som jag kunde göra förut. Det som är, är. Det är en skön tanke, att jag har kommit någonstans, även om det finns en bit till att gå. Och det kanske är viktigt, att även den delen av livet får finnas.

Jag har verkligen laddat energi inför resten av våren. Jag har fått smak på hur viktigt det är för mig att få röra på mig, hur bra jag mår av det. Frisk luft. Yogarutinen. Och om ett tag har jag något riktigt, riktigt härligt att se fram emot, en resa bara jag och storis. Och sommaren, ja, det känns riktigt, riktigt bra, fast jag suger på den lite till.

Livet, ja, det känns allt riktigt fint.


Längs med en trail i Fort Myers, där det var alligatorer, sköldpaddor och fåglar kunde man här och var hitta kloka ord. Fint ide tycker jag. 

12 kommentarer:

  1. Du fångar det så bra - livet! Det går upp och det går ner. Ibland är det svårt att acceptera. Ibland ÄR det bara.
    Vad roligt att ha något att se fram emot. Det ska man alltid se till att ha! <3
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är väl det som är livet, både upp och ner. Lätt att tro att det bara ska vara så där perfekt, men om det alltid var det skulle man väl inte uppskatta det, antar jag. Kram!

      Radera
  2. Så härligt att läsa här. Du låter sååå glad. Själv tycker jag att vi tuggar på varandra när vi är hemma allihop. Det räcker liksom med en helg. Fint med de kloka orden också. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du läser min text så, Marika! Själv tyckte jag orden kändes lite dystra. Det är egentligen först nu (med bebisen) som jag älskar när vi är lediga ihop, tidigare har jag alltid känt som du... Tack och kram!

      Radera
  3. Kloka, fina ord. Det låter som en fantastisk vecka! Ibland är det så där jag ser att vi ska ha det när vi är lediga en vecka tillsammans, men sedan blir det inte alltid så. Barnen kivas, inget händer, en känsla av missnöje dröjer sig kvar istället. Vi har sportlov den här veckan och har för första gången på sex år inget fjällsemester att se fram emot. Mannen och sonen drar halva nästa vecka, men som familj får vi vänta ett år. Saknar det enormt mycket. När vi är i fjällen är det ju så där som du beskriver. Alla är ute och alla är nöjda. Jaja, man får längta ett år! Det kanske är bra det med :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den där känslan av missnöje känner jag allt igen, så brukar det alltid vara när vi är lediga annars, att det "automatiskt" ska vara bra bara för man är ledig. Vi har nu varit bra på att låta varandra få göra det den vill, och jag har tagit för mig lite mer, vilket leder till gladare mamma ;-) Har du fullt upp med boklanseringen och det är därför ni inte ska åka? Längt är nog bra ibland, kram!

      Radera
  4. Glädjen känns ända hit! Och tvivlet det dras vi väl lite med då och då även om vi inte låter det ta för stor plats längre. Skön vecka ni haft! Varm kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att du läser det som glädje, kände mig lite melankolisk när jag skrev :-) Skönt också att du sätter ord på det alla känner ibland, inte bara jag, tvivlet. Varm kram tillbaka!

      Radera
  5. Känns som att ni börjat landa i "nya" familjen ♥
    Ni har behövt få kramas lite extra och rå om varandra - märks att du fått ta djupare andetag och att du hunnit njuta!
    Kramkram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns faktiskt så, och jag älskar det (var ju rädd för att inte göra det) mer än jag nånsin kunde tro. De där djupare andetagen gör verkligen susen för hela livet. Kramkram!

      Radera
  6. Stor kram till dig Lotta och att du nu är medveten om tvivlen visar att du är på rätt väg.. Kram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så kanske det är :-) Kram!

      Radera