Men den ligger där och lurar, frustrationen. Över måendet som gravid. Tröttheten. Allt jag inte orkar. Att det inte ger sig. Frustration över jobbet (ja, fortfarande). Herregud, mitt jobb. Över hur livet snurrar på alldeles för fort. Speciellt nu, i maj. Jag tycker vi har förenklat våra liv och att vi sållar bland sakerna men det är ändå ett pussel. Min målbild just nu är Florida, dit vi ska ganska snart, men egentligen vill jag inte leva så, i väntan på något bättre. Livet är ju också här och nu.
Jag vill inte att livet ska vara en kamp, ett bockande av listor, att bara hålla ihop vardagen. Jag vill att livet ska vara även saker jag tycker om att göra. Det är inte alltid så här, men just nu kulminerar det. Jag orkar bara det nödvändigaste, och det nödvändigaste blir då jobbet, laga mat, tvätta och några fler saker man måste göra för att leva ett familjeliv. Sen somnar jag jättetidigt.
Hur lyckas ni andra nu i maj-juni? Det är som mest på alla fronter; på jobbet är det verkligen högtryck, det är avslutningar i än det ena och än det andra, det är grillfester, jobbfester, utvecklingssamtal och stängningsdagar på fritids och utöver det möten och allt det vanliga man gör med hus, hem och trädgård.
Jag tror att detta är anledningen till att jag är en höstmänniska. Hösten kräver inte så mycket av mig. Det räcker att bara finnas och använda tiden lite mer som jag vill.
Det känns i alla fall skönt att känna att det inte är stress jag känner längre, som jag gjorde tidigare. Jag blir inte så stressad, och bara det visar att jag har förändrats och att jag landat ordentligt i det. Bestämt att jag inte lägger mer än nödvändigt av min energi på ett jobb som kan suga ut hur mycket som helst. Bara det. Men även om jag inte känner mig stressad tycker jag inte det är roligt att leva så här och jag vet inte vad jag kan förändra. Om det går att förändra.
Jag vet att det kommer att gå över, jag måste ta mig igenom den här frustrationen. Jag parerar så gott jag kan bland alla aktiviteter som sköljer över. Bakar bara lite till sonens klass brödförsäljning. Tackar nej till en grillfest, men ja till en annan. Vi gör inte längre saker utan att tänka. Men jag är ändå förundrad över alla dessa saker som man måste göra, beta av. Och jag undrar om ni har några tips för att inte tappa sugen dessa tider.
Hur lyckas ni andra nu i maj-juni? Det är som mest på alla fronter; på jobbet är det verkligen högtryck, det är avslutningar i än det ena och än det andra, det är grillfester, jobbfester, utvecklingssamtal och stängningsdagar på fritids och utöver det möten och allt det vanliga man gör med hus, hem och trädgård.
Jag tror att detta är anledningen till att jag är en höstmänniska. Hösten kräver inte så mycket av mig. Det räcker att bara finnas och använda tiden lite mer som jag vill.
Det känns i alla fall skönt att känna att det inte är stress jag känner längre, som jag gjorde tidigare. Jag blir inte så stressad, och bara det visar att jag har förändrats och att jag landat ordentligt i det. Bestämt att jag inte lägger mer än nödvändigt av min energi på ett jobb som kan suga ut hur mycket som helst. Bara det. Men även om jag inte känner mig stressad tycker jag inte det är roligt att leva så här och jag vet inte vad jag kan förändra. Om det går att förändra.
Jag vet att det kommer att gå över, jag måste ta mig igenom den här frustrationen. Jag parerar så gott jag kan bland alla aktiviteter som sköljer över. Bakar bara lite till sonens klass brödförsäljning. Tackar nej till en grillfest, men ja till en annan. Vi gör inte längre saker utan att tänka. Men jag är ändå förundrad över alla dessa saker som man måste göra, beta av. Och jag undrar om ni har några tips för att inte tappa sugen dessa tider.
Min livlina
Visst är det en intensiv period just nu. Har fortfarande inte gjort i ordning pallkragarna för odling, gräsmattan måste klippas osv osv, men jag tänker att det blir gjort när det blir gjort. Försöker att bara njuta av årstiden och göra det roliga - bortsett från det som hör vardagen till. Att finna glädje i vardagssakerna är en konst!
SvaraRaderaUnderbart att du har Florida att se fram emot!!
Kram
Ja, det är det jag har svårt för, att se glädje i vardsgssysslorna... Just nu i alla fall. Florida ska bli underbart, men jag vill kunna njuta av varje dag innan också. Som jag kan andra tider på året. Hmmm, ska försöka se ljusglimtarna i vardagen lite mer. Kram!
RaderaEgentligen en hysterisk tid. Galet att allt, allt, ska ske precis nu!
SvaraRaderaHelt rätt att skala av så mycket det går och vet du, jag tror att det ger sig med tiden. När skalandet är så att säga klart, när man står där om något år i maj och inser .... åh, det finns vila här också. I det skirt gröna. Så kram i detta nu och en extra kram för allt det som gör dej trött ♥
Jag tycker också att det är galet! Varför inte personalfest eller samkväm med klassen i oktober eller mars i stället? Nästa maj, då ser livet förhoppningsvis lite annorlunda ut, med en liten halvåring hemma :-)
RaderaJa vi har nog alla varit i karusellen och du vet som vi haft det, tre barn, tre skolor, olika aktiviteter för varje barn och så alla avslutningar, med matsäck. Förr fick jag något glasartat i blicken när jag läste ordet picknickkort :) Men på något vis är det samma i december. Det är som allt ska hinnas med innan vi är lediga.
SvaraRaderaJag tycker ni verkar göra det man kan, skala av, säga nej ibland, bara vara. I vår stora trädgård har vi till ex bestämt att vi bara behöver göra det som är roligt. Och vet du, jag klipper faktiskt gräset för att det är roligt! Jag får luft och motion och samma känner jag när jag gräver i jorden och rensar. Med fingrarna, som ska ner i jorden helt enkelt. Däremot har vi lagt igen några rabatter och så har vi tajtat ihop det vi behöver hålla ordning på. Blir inte det roligt framöver så ändrar vi igen! Varma kramar för att det finns ett ljus i tunneln i juni :)
Ja, vissst är det likadant i december! Det är helt galet tycker jag, och då har vi bara ett barn än så länge. Vi har gjort som ni och förenklat trädgården och precis som du ser vi gräsklippningen som meditativ motion. Trädgården får inte vara ett måste. Tack för stöttningen, jag vet att det finns ett ljus i tunneln i juni :-) Kram!
RaderaPicknickkorg ska det stå ju!
SvaraRaderaVi känner väl alla lite frustration emellanåt och nu är det inte så konstigt att du känner så med alla hormoner som rusar runt i kroppen.
SvaraRaderaJag har nog blivit bra på att lyssna på mig själv och inte ta på mig för mycket. Jag är nog en ganska stillsam person, vill inte hitta på för mycket, trivs som sagt bäst med det lilla som finns här i närheten. Det är sommarfest i skolan nästa vecka och veckan därefter sommarfest på dagis och sedan skolavslutning. De där festerna tycker jag inte är någon höjdare men man gör ju det för barnens skull. Tycker ofta det känns så stelt och ytligt med de andra föräldrarna för man känner ju inte så många av dem.
Försöker umgås bara med de jag gillar allra bäst, som är äkta. Har två såna riktigt bra kompisar, det är värdefullt. Den ena träffar jag ofta, vi har barn i samma ålder och den andra träffar jag lite mer sällan, hennes barn har hunnit bli stora.
Oj, vad jag svamlar i kväll men det jag menar är väl att lyssna på ditt hjärta, gör det som känns bäst för dig. Jag har blivit mycket bättre på det sedan yogan kom in i mitt liv så jag antar att du kan den där biten...
Ha en mysig helg!
Tack för ditt svammel, Anna :-) Jag är precis som du en stillsam och rätt hemmakär person som inte behöver så mycket saker som händer. För mycket gör mig överstimulerad. Frustrationen kommer av allt jag inte kan styra över, även om jag känner i hjärtat att vissa saker känns fel så är vi ju flera i familjen och det är klart att jag vill vara med på hans avslutningar, och makens jobbfest är viktig för honom o.s.v. Och jobbet kan jag ju tyvärr inte prioretera bort... Men som sagt, jag försöker hålla nere och tacka nej till det som känns fel. Tack, yogan och meditationen. Kram och ha en mysig helg du med!
RaderaHär är en till som det snurrar hos. Därav den sena kommentaren. Allt på en gång nu på våren. och med tre barn blir det mycket... Jag vill bara landa och ha lugn´och ro men det kommer nog det med. Stor Kram!
SvaraRaderaSkönt att jag inte är ensam, även om jag önskar oss båda ett lugnare rtempo. Men det kommer, det gör det. Kram till dig och håll ut du med!
Radera