Stånk och stön och fy och blä

En vecka som borde vara rolig är inte det minsta rolig. Vill bara skrika lite och lägga mig och vänta tills veckan är slut med allt som ska göras. Det är som att när man närmar sig slutet på en tuff period så är det som att det inte går en endaste dag till. Jag trodde inte att det kunde kännas likadant när jag inte jobbar men jo då, allt ska ju ske ändå. Student, skolavslutning, och alla de där träffarna och avslutningarna ni vet. Tandreglering mitt i allt ihop och möte med nya jobbet. Kanske har det också att göra med att plutten har varit sjuk i en vecka och jag varit hemma, med snor överallt på kläderna och bärande på honom från morgon till kväll. Ni vet, när det känns så där att man bara vill gå ut en stund och vara för sig själv.

Jag har ju lärt mig så mycket bra senaste åren; att bara tänka på en sak i taget, att andas djupt, att bara hänga med och inte kämpa emot, att säga nej till sånt jag inte måste och plocka bort allt onödigt. Jag vet att ju mer jag försöker få kontroll på läget, desto värre blir det. Och att det jag fokuserar på får jag mer av. Allt det där vet jag. Och det är lätt att tänka smart när man är på rätt sida av stressberget, men nu är jag på andra och vill mest bara skrika och sparka. Jag vill ju njuta av att vara föräldraledig, vill njuta av juni, och i stället är det precis tvärtom.

Och mitt i allt det här försvinner en 17-årig flicka i vår lilla stad, från cafet där jag var och fikade några dagar innan, och oron är med mig precis hela tiden. Förmodligen är hon bortförd. Det ger perspektiv så klart, för det går inte att föreställa sig hur familjen har det, hur hon har det. Jag tänker på det hela tiden.

Och även om jag längtar tills efter midsommar så är det svårt för en sån som mig att njuta av hemester. Nu under våren har vi skjutit upp en massa saker här hemma för att prioritera livet. Men när jag är hemma och är ledig så ser jag allt det där som vi aldrig gjorde och som nån gång behöver tas hand om.

Så. Nu har jag spytt lite och särskilt synd är det inte om mig, inte om man sätter det lite i perspektiv. Så jag ger mig själv en hemmahjältemedalj för att jag kommer att fixa även det här. Och vet ni, jag tror jag ska unna mig en belöning när allt lagt sig. Det känns helt rätt med en halvdag på stan och en halvdag på spa. Det får bli min morot.

Jo men det gäller ju att prioritera. Ta fåniga kort på sig själv och så. 

Men det blir ju inte roligare än man gör det.