torsdag 27 november 2014

Att inse vad man behöver

Det här nya livet är lika utmanande som underbart. Maken började jobba i måndags och jag får försöka lära mig nya rutiner för att fixa dagarna. Hade glömt hur det är i början; att det inte går att ha någon struktur på dagarna och nätterna, att äta och gå på toa inte blir när mitt behov finns. Att klä på sig kanske inte blir av alls.

Nu har jag fått fantastisk extrahjälp av min mamma, som kommit och hjälpt mig med ett par extra händer så att jag fått ordning på tillvaron. TACK snälla, fantastiska mamma! 

Och fast jag njuter av livet och har drömt om det här så länge har jag känt mig mer och mer irriterad. På oordningen hemma och i livet. På min kropp. På att jag är ensam så långa dagar. På storkillen. På skrik. Ja, på allt möjligt. Och det känns ovant och otrevligt för jag har inte varit irriterad på en väldigt lång tid.

Igår kväll slog det mig så tydligt varför jag är så irriterad fast jag har det så bra. Jag får inte till yogan eller meditationen! Jag hittar inte ens 3 minuter för att bara sitta tyst i meditation eller göra Sat Kriya, som verkligen är perfekt för mig nu. Jag hinner ju inte ens springa på toa, jag som för inte så längesen hävdade att man hinner det man vill. Det får jag äta upp nu.

Jag har prioriterat ca 6-7 minuters Mammamage-app-träning och en vagn-promenad i frisk luft varje dag, men vill så hjärtans gärna få in meditationen varje dag. För den är så oerhört viktig för mitt lugn och min stabilitet, och det är minst lika viktigt märker jag! 

Så med den insikten ska jag bannemej få in de där minutrarna någon gång under dagen, när det än blir. Varje dag. Det är väl investerade minutrar. 

Frisk luft

14 kommentarer:

  1. Ja det där du skriver ger onekligen flash backs till hur otroligt lite man ägde sin kropp och tillvaro i vissa lägen. Jag tycker du är storartad och hoppas verkligen du får till din meditation. Om jag missar min känner jag mig oduschad, förstår hur du känner. SKickar varma kramar och lite tid :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad glad jag blir för dina ord. Tack för tiden, idag fick jag faktiskt lite över, den kanske kom från dig ;-) Kramar!

      Radera
  2. Känner verkligen igen det där...när man liksom låste in sig på toa så fort mannen kom hem bara för att sitta där..inget annat. Ta hand om dig! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske kan meditera inne på toan :-) Vet att var sak har sin tid och den här fasen snart är över, men... Kramar!

      Radera
  3. Ja jag känner absolut igen det, kanske för att det fortfarande inte riktigt är över. Tiden må finnas men med småbarn får man aldrig vara helt ifred (äga sin tid).
    Jag hoppas att du ändå tar tillvara på de där små stunderna. Den "lilla yogan" i vardagen som jag kallar det. Men det vet jag ju att du gör.
    Ta hand om dig fina du! <3
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är ju inte riktigt ur det än, ja! Din kille är ju inte heller så stor. Och så en dag så är de ju stora och man har all tid i världen, bäst att uppskatta det medans man är i det. Ska verkligen försöka ta tillvara på stunderna som blir. Tack för dina fina ord, Carina! Kramar

      Radera
    2. Ja precis! En dag är de här små killarna stora tonårskillar som inte vill krama på mamma mer. Hemska tanke! *skratt* Men så är det väl med livet. När man haft det på ett visst sätt hela livet och sedan inte kan göra på detta vis mer så blir det en "konflikt". Så vad som återstår är att öva mer på acceptans och tack & lov blir det lite lättare för varje år.
      Trevlig helg fina du! :-)
      Kram

      Radera
    3. Önskar dig en jättefin helg också fina cybervän :-)

      Radera
  4. En till här som minns precis hur det var det där med att inte ha någon tid för sig själv. Och när man väl fick det så bara satte jag mig ner och glodde i någon tidning eller nåt sånt. Nä, den där tiden är både tuff och fantastisk...
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, absolut! Vill verkligen inte vara utan den, men det blir skönt sen när det går att få lite rutiner. Kram på dig!

      Radera
  5. Ja yogan och meditationen är viktigt och jag tror säkert att du kommer hitta dina rutiner som fungerar snart. Ett sätt kan ju vara en gående meditation med barnvagen, tex att tänka Sa Ta Na Ma för varje steg man tar.. Kanske är något i novemberluften som gör oss irriterade.. har haft samma sak trots meditation varje dag. Kram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken bra ide med gårnde meditation, det har jag gjort ibland tidigare! Inte roligt att du också varit irriterad, fast lite skönt att inte vara ensam om det. Vi håller tummarna att det vänder för det är trist att vara irriterad. Kram <3

      Radera
  6. Jag slänger över lite tålamod, en nypa extra minuter (3 tex.) och yogakraft! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag tar tacksamt emot! Tre ynka minuter gör all skillnad just nu -sat kriya är så rätt för mig nu, tack för att du påminde mig på fin blogg. Krsm <3

      Radera