torsdag 23 oktober 2014

Som tortyr

Jag som skulle ladda inför nästa vecka hamnade i en knapp vecka utan sömn. Jag har inte kunnat sova! När allt flyter på tänker man inte nämvärt på sömnen men när den inte fungerar märker man hur basal och viktig den är, och jag är oerhört tacksam för att jag brukar sova bra. Lätt men bra, gärna från senast 22 och 8 timmar framåt. Jag gillar att sova tidigt och är en riktig morgonmänniska.

Jag har ändå gjort allt rätt; varvat ner på kvällarna, druckit kamomillte, fått massage, kvällsyogat, mediterat, badat varmt och skönt, tagit magnesiumtillskott och läst en stund, precis som vanligt och lite till, alltså. Men det har bara inte gått! Vet inte om det varit hormonerna, brist på motion, för mycket vila på dagarna, krypningarna i benen, halsbrännan, någon brist eller om jag bara kommit in i en ond cirkel.

Paniken man känner när timmarna går och man ser siffrorna på klockan i sovrummet är fruktansvärd. Och en natt eller två kan man ju stå ut med och kanske tänka lite positivt kring, att imorgon, då ska jag sova bättre. Men när det går nästan en vecka utan mer än bara lite slummer på morgonkvisten, då är det inte särskilt roligt längre. Hela livet blir som förstört. Man kan inte se något positivt. Vill bara ligga ner och vila, orkar inte engagera sig i något. Inget är roligt, livet blir som i en grå dimma. Jag har inte orkat läsa bloggar, inte kommentera hos er. Har inte orkat umgås med min familj. Har hasat runt i myskläder med fläckar på.

Och jag kan mycket väl förstå varför man använder utebliven sömn som tortyrmetod. Jag skulle erkänna all världens brott jag inte begått efter bara ett några sömnlösa nätter.

Men så. I natt har jag sovit igen! Och livet börjar få färger igen. Jag känner mig som jag, gladare, positivare och helt vanlig. Det är som livet är helt förändrat och det är underbart. Tjoho!

 Rosor på kind igen. Tänk vad en natt kan göra.

(Receptet den här gången var gravidanpassat efter ett panikartat samtal till MVC. Två alvedon innan läggning, fungerar milt avslappnande. Och min käre bättre hälft som på alldeles eget bevåg satt och klappade mig på benen och ryggen tills jag somnade.)

15 kommentarer:

  1. Underbart! Kram M&M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag var euforisk i morse och sms:ade J "Jag har sovit!!!!!" Kram

      Radera
  2. Oh din stackare! Sömnlös i så många dagar, grymt.
    Men nu har det vänt ska du se...
    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller tummarna, verkligen. Tack ska du ha och kram!

      Radera
  3. Åhh styrkekram, jag vet väl hur det känns & vågar knappt läsa din text.. Kram igen & jag tror också att nu har det vänt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sömnproblem är verkligen inte roliga, de kan verkligen få en ur balans. Ja, vi håller tummarna att det ordnar sig. Stackars maken annars, som får klappa mig till sömns varje kväll :-) Kram!

      Radera
  4. Åh Lotta, det är inte lätt att vara så trött. Man behöver sova, men kroppen "vet mer" och kanske ställer in sig på vak. Skönt att du fick sömn till slut, inlägget riktigt bubblar av njutningen det gav!
    Det är så spännande att "gå här och vänta" med dig nu... :)
    Jag skickar en riktigt stor och varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog så, att kroppen förbereder och ställer in sig, gissar att hormonerna har en stor del i problemet. Ja, alltså, i morse var jag helt överlycklig och sms:ade maken "Jag har sovit!!!" . Alldeles gratis lycka! Tack, fina du.

      Radera
  5. Åh vad skönt att du kunnat sova igen! Vet ju hur det är. Och jag som gnällt i veckor nu över att bli väckt av W flera ggr varje natt, men det är ju ingenting mot att inte sova alls. Humöret blir verkligen allt annat än på topp.
    Kram på dig och hoppas att sömnen fortsätter vara med dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag som läst hos dig nu vet att du också kämpar, och det är verkligen hemskt, man blir som en helt annan (mindre rolig) människa. Och sen, en natt med sömn, kan förändra allt. Hoppas du i värsta fall kan få lite sömnavlastning så du får en hel natt. Kram på dig!!

      Radera
    2. Ja jag har faktiskt funderat på att unna mig en hotellnatt (kanske på spa) någon helg framöver. Eller rättare sagt, det har jag funderat på sedan W föddes. *skratt* Men så när det är som allra värst så vänder det igen och så glömmer man. Ja du vet förstås hur det är. Livets berg- och dalbana.
      Sov gott i natt och njut av att rå om dig själv ett tag till! :-)
      Kram

      Radera
  6. Stackars dig! Ja det är en tortyrmetod att inte få sova, till slut kan man inte fungera. Skönt att du sov i natt. Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är konstigt det där hur kroppen slutar att fungera. Sömn och mat behöver man pronto innan kroppen kopplar ner! Tack ska du ha, kram tillbaka!

      Radera
  7. Uff, påminner mej om min graviditet, sista veckorna, då jag inte kunde sova... Tortyr var rätt ord! Önskar dej all vila och sömn du bara kan få nu, kram!
    //nina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att du kommer ihåg det, fantastiskt! Jag har inte ett minne kvar från när jag var på sluttampen för tio år sen. Tack, Nina, det behövs! Kram!

      Radera