Yogalärarutbildning del 1

Ja, jag är här! Konstigt! Det har hänt så mycket och jag hade ingen alls plan att skriva igen, någonsin. Men så har jag gått den här lovsomvälvande yogalärarutbildningen och jag kände att jag behövde sätta ord på allt. Så här är jag.

För ett halvår sedan bestämde vi oss för att göra ett äventyr tillsammans, en längre resa hela familjen. Vi har diskuterat vart, när och hur, tills vi pratade om Bali och min man tyckte att jag ju kunde göra den där yogalärarutbildningen (som jag aldrig ens tänkt gå, vet inte varför han sa så). I alla fall bestämde vi oss för det och jag började leta rätt utbildning. Det finns en uppsjö av yogalärarutbildningar på Bali! Jag går numera mest på magkänsla och mitt val föll på School of Sacred Arts, som skulle hålla en utbildning i Ubud i hatha/vinyasa/yin/restorative yoga. Snabbt som attan bad jag om referensbrev, skrev en ansökan och blev antagen. Sen var det rullans med att söka ledigt från högstadiet för storis (vilket var resans krångligaste moment), ledigt för oss vuxna och fixa allt från visum och vaccinationer till internationella körkort. Strax innan vi skulle åka kom jag på att jag glömt kolla upp vad det var för utbildning och skola jag skulle gå men min magkänsla skulle senare visa sig ha guidat mig rätt.

I september reste vi den långa vägen från Landvetter till Bali, vilket tog ett dygn ungefär. Vi reste med Singapore Airlines som var ett alldeles fantastiskt val. Vi startade med några knasiga vakna jettlagade nätter i Sanur som är en mysig strandstad nära flygplatsen för att sen ta oss vidare till huset vi hade hyrt i Ubud. Ett jättefint hus med två våningar, två badrum, kök och pool, på 7 minuters gångavstånd från Yogabarn där min utbildning skulle äga rum. Vi hyrde huset via Airbnb och betalade ca 17000kr för en månad och då ingick städning, frukost serverad i huset varje morgon och hus- och poolskötsel.

Yogabarn är ett yogaställe väl undangömt i Ubud, man går från huvudgatan några trappor ner och kommer ner till ett jättefint ställe, mitt i skogen och risfälten. Yogabarn andas lugn och vänlighet och min uppfattning är att yogalärarna som jobbar där fokuserar mer på andning, självkännedom och acceptans än korrekta poser. Där finns också ett fantastiskt cafe, en shop och ett ayurvediskt spa samt olika behandlingar, t ex kraniosakral terapi mm.

Förväntansfull tog jag på min bästa klänning och gick dit första kvällen och det var ruskigt nervöst. Att inte veta vad som väntade, att inte känna någon. Att ha allt framför sig. Vi började med en opening cirkle och information för att sedan avsluta med en fire pujah, en eldsceremoni där man slänger det man inte längre behöver i elden och sätter intentioner för det som ska komma. Vi var trettio elever i min kurs, med elever från alla kontinenter.

Varje måndag till fredag i en månad hade vi schema 6.30-18 på kvällen utom lördagarna då vi slutade 12.30 och söndagar då vi var lediga. Morgnarna började med 2,5 timmars meditation, pranayama och ca 90 minuters fysisk yoga. Jag älskade mornarna! Att tassa iväg i gryningen under tystnad, att få börja morgnarna med all den positiva energin och lugnet, till ljudet av syrsor, tuppar, apor och av regnskog rent generellt. Varje dag promenerade jag hem och åt frukost och lunch med familjen. Det var min lilla oas att komma hem och få vara med dem och ladda batterierna en stund och och ladda energi. Det är klart att de andra kunde umgås mer och knyta band men för mig var det ovärdeligt att få vara med min familj. På Yogabarn höll vi till i en egen studio, Lotusstudion, en stor lokal med delvis öppna fönster och naturen runt omkring. Två gånger kom det in en skock apor under en lektion.

Ganska snart under utbildningen förstod jag att allt jag trott om utbildningen var fel. Jag trodde vi skulle bankas i en massa kunskaper som sedan skulle tentas av, både skriftligt och praktiskt. Men väldigt fort insåg jag att lärarnas inställning var att vi alla redan var lärare, att vi bara skulle förstå det och använda vår egen visdom. De pratade dagligen om att lyssna på sin egen kropp och om self-care som det viktigaste av allt. De lärde oss att allas kroppar och dagsform är olika och att det bara är jag som känner min kropp. Det är bara jag som vet hur jag ska yoga, vad jag behöver. Jag behöver bara lära mig att våga stå för det. Jag behöver bara lära mig att stå för den jag är. Det visade sig att School of Sacred Arts står för allt sånt jag har letat efter och försökt att lära mig på egen hand. Tänk vad konstigt men bra att intuitionen kan leda en så rätt.

Lotus Studio