Förut har det varit så enkelt och svart-vitt med träning. Visst har jag bytt fokus lite då och då, från bollsporter via gruppträning till funktionell träning. Hårt, mycket, ofta, gärna. Av olika orsaker, mot olika mål.
När jag kraschade för ett tag sen ville kroppen inte längre. Kroppen var slut på alla reserver och hård träning var helt fel medicin. Jag har promenerat och yogat varje dag sedan dess, men jag tänker så klart mycket på när och hur jag ska börja köra hårt igen. Om jag ens ska det. Och varför. Om jag är redo, och hur jag i så fall vet det.
Ofta skriker min kropp efter att köra slut sig helt, men jag mår så bra av yogan och promenaderna att jag inte riktigt vågar ta steget. Vill bli riktigt trygg i mina nya rutiner och vanor innan jag eventuellt förstör något. Knäppt, eller? Det är väl bara att köra på, så hade jag tänkt förut. Men nja, jag är inte säker på att det är så enkelt och svart-vitt längre.
Ska jag tänka "Går det lätt så är det lätt" eller "Just do it"? Eller bara sluta grubbla och ge mig ut nån dag? Gahh!
Saknar!
Saknar!
Jag tänker att du skriver att du tränat hårt med olika mål tidigare. Frågan nu måste kanske vara varför. Varför ska du träna hårt? Självklart kan man längta till det man gjort. Frågan är vad som gagnar dig nu min vän. Själv har jag kört stenhårt med yogan tidigare och saknade det till och från när jag klev in på en annan bana. Men fokus på vad just du behöver så hittar du rätt. Tror jag. Kram!
SvaraRaderaTack, Annika! Att fråga mig varför, så har jag inte ens tänkt. Fantastiskt att få någon annans sätt att se på saken. Klart jag ska fundera på varför, för allt behöver ju inte vara likadant hela livet. Kram!!
RaderaJag tänker att det kommer ge sig med tiden.
SvaraRaderaJag gick också in i min (yoga)bubbla ett bra tag (flera år) för att komma underfund med varför, när, var, hur och allt detdär. Tror vi behöver pauserna, då utkristalliseras det mesta.
Kram!
Åh, det är klart. Jag ska ta det lite lugnt och vänta in mig själv. Svårt när man är van att köra på... Kram!
Radera