Snart så

Det börjar spira i kroppen så smått, suget efter träning. Snart så. När maken pratade om backintervaller igår, kändes det nästan dags. Men som sagt, snart så. Det är lugnt, yogan ger mig allt jag behöver just nu. Har en fruktansvärd träningsvärk i skinkorna efter två varv (ja, jag vet, inte smart) med Kitty Strand och hennes Fire up på Yogobe. Det brann verkligen i musklerna! Och som jag älskar Emma Öbergs korta pass också, de utmanar mig på ett helt annat sätt. Äsch, jag älskar alla på Yogobe, duktiga allihop!

I allt som hänt senaste veckorna finns det oerhört fina också. Som påminnelser om vad och vilka som är viktiga. Jag, som omedvetet stött bort eller i alla fall hållit en bit ifrån mig, inte orkat med annat än mig själv och knappt det, har upptäckt vilka fina människor jag har runt omkring mig. Sms från oväntade håll, mail, blombuketter, brev, otroliga pm på fb, telefonsamtal och besök. Vissa som överraskat. För mig! Och jag vill ta vara på det såklart.

Allt känns lite lättare, ungefär som om jag tagit av mig något tungt (min teflondress kanske). Känns både underbart och skumt hur det faktiskt kan kännas rent fysiskt i kroppen. 

Jag ska ge mig själv något fantastiskt. Bara jag på spa. Det är jag ju värd efter allt! Jag behöver också öva på att ta mig utanför huset lite mer. Har hållit mig hemmavid och i skogen iklädd träningskläder nu i tre veckor, inte velat träffa någon. Men samma där, snart är det dags, och jag tror jag är redo. 

Mina favoriter i en liten bil. Kärlek.