Lite bättre har det kanske blivit i och med att jag har lärt mig att identifiera vad jag egentligen känner långt där inne. Ibland lyckas jag och då blir jag så stolt och glad. Och det har blivit lättare när det handlar om beslut som bara gäller mig. Härom dagen tog jag beslutet att avregistrera mig från en högskolekurs jag kommit in på, men fick inse att det inte var tidpunkt för det just nu, med en bebis strax på väg och att samtidigt jobba. Men det är rackarns svårt att hantera när man gör någon annan besviken, eller där man känner att man borde ta ett annat beslut. För man kan väl inte alltid bara göra som man själv känner?
Vi hade till exempel bokat en natt på hotell i Göteborg. Vi hade pratat om att komma bort, bara vi tre, gotta oss på hotellrummet och strunta i alla måsten hemma. Ta tåget, äta på restaurang, bada i poolen. Jag kände mig tveksam till just den helgen, kände mig tvekande om det skulle ge mig energi eller ta energi, då jag just nu mest har ont överallt, sammandragningar och är så trött. Kalendern är så fullspäckad och jag behöver mycket vila just nu. Men så klart skulle det bli jätteroligt, lyxigt, mysigt, det förstod jag ju, så vi bokade. Men inom mig hoppades jag hela veckan att det inte skulle bli av, hoppades att sonens halsonda skulle stoppa oss (vilket det så klart inte gjorde). Och jag blev stående själv med ett beslut. De andra skulle bli besvikna för att jag skulle ta rätt beslut. Och den lille blev jättebesviken, så klart, och jag tänkte att jo, men vi kunde åka i alla fall, strunt samma om jag inte orkar.
Men min kloke make hjälpte mig att ta beslutet att vi skulle stanna hemma (efter alla år kan han läsa mig rätt bra), och när det väl var beslutat kändes kroppen 10 kilo lättare, det var så rätt (för mig). Och allt ordnade ju sig men ni förstår kanske känslan och dilemmat? Hur vet man vilket beslut man ska ta när det inte bara involverar en själv? Och hur lär man sig skilja på vad som känns rätt och vad man tror man borde? Ofta får jag känslan av att när jag hamnar i såna lägen blir det fel hur jag än väljer. Då kan jag gräma mig och ångra mig och ha svårt att släppa det beslut jag tog. Jag vill att det ska bli så rätt som möjligt.
Jag skulle önska att jag kunde känna ganska direkt vad som är rätt beslut, men oftast behöver jag gott om tid på mig. Det behöver växa fram. Jag har lärt mig att släppa vissa saker ett tag, göra annat, sova på saken och låta beslut komma till mig, men ibland tänker jag alldeles för mycket och när jag börjar tänka på borden, logik och måsten så fungerar det inte. Hur tänker och gör ni?