Pang bom så var det vardag

Nu är jag också inne i vardagen igen som alla andra. Pang bom. Jag är inne på min andra jobbvecka efter sommaren, och jag märkte idag vilken inskolning jag faktiskt fick förra veckan. Första veckan innan eleverna kommer är som ett vuxendagis, man lallar runt i sakta mak, fikar, pratar, lyssnar på föreläsningar och sitter i långa och otaliga möten i olika konstellationer. Knappar lite på sin dator eller ipad, tar en riktig lunch på en timme.

Och så idag då, då det vällde in flera hundra tonåringar som inte setts på ett par månader. Det var ett helt annat tempo, som jag hade glömt av. Det är högljutt, högintensivt och utan pauser. Folk överallt. Tonåringar högt och lågt.

Nu gäller det för mig att behålla lugnet i allt detta, för trots allt är det snart ett år sedan det brakade åt skogen för mig. Både på grund av den miljö jag arbetar i men också tack vare faktorer jag inte kan styra över i mitt jobb. Sånt som att sakna inflytande och en hårt styrd organisation. Att inte hinna ta rast, att aldrig få jobba ifred. Att saker inte alltid funkar. Med mera. Saker som nu är likadana, men som jag under året har fått hitta strateier för att klara.

Jag kände redan i helgen att jag började stressa upp mig över allt jag skulle hinna med till jobbet, allt jag skulle ha med mig, och saker att komma ihåg. Tänkte tankarna "en sak i taget" och "det löser sig" och skrev lite kom-ihåg-listor. Men jag ska nog backa tillbaka ännu lite mer och faktiskt strukturera upp dagarna, så som jag gjorde efter min sjukskrivning, d v s att jag noga skrev mina arbetstider, när jag skulle ta rast och när jag skulle gå hem. Bara planera in max tre saker som jag skulle hinna med, utöver lektioner och möten. Och så vara nöjd med det, och veta när jag är klar. Back to basics.

"Tack och lov" har jag nu en gravid kropp som gör det lättare för mig att inte bara köra på, som inte orkar småspringa, stressa eller göra tusen saker samtidigt. För den lille personen i magens skull vill jag inte riskera att inte må bra. Jag har ett giltigt skäl, har något att skylla på när det gäller mycket just nu. Men samtidigt är det ju synd att det ska behövas kan jag tycka. Gravid eller inte ska man må bra på sin arbetsplats.

Samtidigt som jag känner mig mycket bättre rustad så här ett år senare, vill jag inte tro att jag är redo rakt av att klara sånt här. Detta är för mig ett medvetet arbete, dag efter dag, timme för timme. Repetera, träna, bygga vidare. Imorgon är en ny dag och den ska bli strukturerad för min skull. Jag ska hitta ett lugn i kaoset. Det ska gå. Andas.