Att vara ett original

Nej, jag har inte långt, grått skägg och bor i en björnlya ute i skogen sedan 20 år. Har inte livnärt mig på harbajs och källvatten utan att ha träffat en enda människa på alla dessa år. Jag bor i ett vanligt hus i en vanlig småstad och ser rätt vanlig ut. Jag känner mig faktiskt väldigt, väldigt vanlig. Många skulle säkert tycka att jag är rätt tråkig.

Men allt som oftast genom hela livet, har jag alltid känt mig lite annorlunda. I vissa sammanhang mer annorlunda, och i vissa andra inte så annorlunda. Jag undrar om alla känner så, eller vissa mer och andra mindre? Det vore jättespännande att veta, för tänk om alla går runt och känner sig annorlunda.

På jobbet jag har nu är det rätt ofta så (okej nästan alltid) att de andra tycker en sak och jag en helt annan. Ofta säger jag inte ens längre vad jag tycker, för jag vet läget. På mitt förra jobb upplevde jag det inte så, så det borde ha med sammanhanget att göra. Och jag tycker ju inte att jag är så konstig, bara att jag är inte lika lika alla de andra, om ni förstår. Med vissa kompisar känns det lättare att vara sig själv, och med andra svårare. Kan också tänka mig att i en småstad som min, blir det lätt att man blir något stereotyp i sitt sammanhang, sitt gäng sen högstadiet eller sitt kompisgäng.

Alltid har jag velat passa in, så jag har försökt forma om mig på olika sätt. Utseende, kläder, intressen, personlighet. Men gör man om sig för att passa någon, så passar man inte någon annan.

 Men egentligen vill jag ju inte helhjärtat passa in, inte längre i alla fall. Alltid har jag nog velat vara den jag egentligen är, lite knasig och egensinnig. Jag ser det också i lille V. Och honom hejar jag på, och uppmanar att stå för den han är. Och allt mer hoppas jag att jag tar stegen mot att acceptera den personen som faktiskt är jag.

Boken jag har plöjt två gånger nu, "Våga vara den du är-det är du som är originalet" av Mia Lehndal, handlar om detta. Hon skriver:

"Ibland stöter man på en sorts coola typer som tycker sig vara så originella att de föraktar vanligheten och vanliga människor. Som har lagt ner enormt mycket tid och kraft på att skapa en stil och identitet i det yttre, men som genom sitt dömande av andra visar sig vara ytterst osäkra i sitt inre. Det är inte detta jag menar med att vara ett original. Och att vara vanlig är inte samma sak som att vara en kopia. //Det originella finns ofta i skepnad av det vanliga. I alldeles vanliga människor, med vanliga jobb och vanliga liv, döljer sig de mest fascinerande egenskaper och kvaliteter. "

Det låter så oerhört skönt i mina öron! Det är nog först när man kan tillåta sig att erkänna vem man är, som man kan vara sig själv. Och att vara trygg i det. Jag har ju en massa fascinerande egenskaper och kvaliteter, som jag har stängt inne så länge, men börjat släppa ut så smått igen. Och den känslan är så himla go´.

En vanlig lördagkväll i vårt vanliga hus. En hund som tigger, ett glas vin och choklad. (Ser ni hur innerligt han vill ha chokladen?)