Så oerhört befriande och klokt! Jag kan skriva under på varenda ord, och skriva hundratals egna exempel. Jag har alltid varit den duktiga flickan som presterat bra. Hela livet. Typisk storasyster, äldsta barnet. Alltid legat på topp och tävlat mot andra i skolan. Hade de bästa betygen i klassen. Jag tog med mig det och fortsatte prestera på jobbet. Alltid klar i tid, alltid extra kreativ och spännande. Alltid tränat mycket, fokuserat på utseendet, försökt förändra och forma. Ätstörningar. Allt har varit ett projekt som jag kan lyckas med, och det har jag gjort. Och samtidigt inte gillat mig själv. Fram tills nu.
För ett par år sedan märkte jag att lille V. söker bekräftelse utifrån prestationer och det gjorde mig så illa berörd. Så liten och hade redan fått dessa mönster. "Mamma, var jag duktig nu?" "Är du stolt nu?" "Tycker du den här var fin?" Trots att vi aktivt försökt utesluta ordet duktig sedan han föddes. Det är mitt mål nu att jag i alla fall ska göra mitt bästa för att han inte ska känna att han är sina prestationer. Att det är helt ok att vara good enough. Att han ska känna inombords att han var nöjd med det han gjorde, eller med den han är, utan att söka bekräftelse hos andra.
Nu när den här kraschen hände mig började jag prata med honom om sånt här. Att man får vara som man är. Att han ska vara det han vill. Att man kan förändras, ändra sig och byta spår i livet. Att man först kan bli späckhuggartränare på Sea World och sen ändra sig för att bli servitör på en restaurang i vår lilla stad. Allt är möjligt men det är han som bestämmer. Man är inte samma hela livet. Att man ska följa sitt hjärta och våga säga nej ibland när det känns fel och ja när det känns rätt. Vi har pratat jättemycket om hur det känns när det känns rätt och fel och han har redan blivit riktigt bra på att känna efter och ta beslut sen. Och det är jag jättestolt över. Nu är det dags för mig också att försöka leva som jag lär honom, men eftersom mina mönster och tankar har varit med i så många år, har jag en liten väg att vandra.
Rätt? Fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar