Det låter kanske konstigt, men det är känslan jag har. Känslan av att ha gått igenom något som tvingat mig att ta en ny riktning i livet, en mycket större än om jag hade bytt jobb eller flyttat. Jag har varit tvungen att ifrågasätta alla mina tankar, synsätt och uppfattningar. Inte nödvändigtvis har jag ändrat allt, men omprövat. Och att ändra små, små vanor, kan ge så stor effekt! Som att göra en sak i taget, gå långsamt eller att varje dag stanna i meditation, om så bara för en liten stund. Känna efter med hjärtat innan beslut.
Men också som att undervisa på det sätt jag älskar, som jag är bra på, och inte på det sättet jag med åren har fallit in på, på jobbet. Glädjen i att åter igen våga, experimentera och köra pedagogiken fullt ut är häftig. Och att igen stå för det när alla andra gör på ett annat sätt.
Bakslag kommer att komma och jag kommer behöva bråka med mig själv för att fortsätta leva så här. Bli noggrannare resten av livet med mina gränser och vilken stress jag tål. Vara tydlig mot andra. Jag förstår det, och att jag har en lång bit kvar, men jag är ur svackan. Ljuset i tunneln.
Idag, just idag, känns allt så härligt. Alltså bara det lilla i livet, som att uppskatta glädjen igen. Faktiskt uppskatta mitt jobb. Uppskatta yogastunden och känslan efter. Uppskatta allt det där jag inte har sett på länge. Att komma hem efter 10 timmars jobb och känna att jag orkar med kvällen också.
Hade jag vetat hur bra det kunde bli efter, hade jag nog blivit utmattad lite tidigare. Nej, skämt åsido, det är inget jag önskar min värsta fiende, men för mig var det det enda nödvändiga. Och det känns så fantastiskt nu, när jag är ur det allra värsta, att jag kan se det, och vara tacksam för det. För jag hade inte för allt smör i Småland velat vara kvar där jag var.
Redo för en ny dag. Jag känner på mig att det blir ännu en toppendag!
Hoppas att ni också får en fin dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar