Bättre sent än aldrig

Hej fredagkväll!

Hos oss är fredag alltid Barda, chokladfondant och ett glas vin. En härlig, utdragen vuxendiskussion vid matbordet om allt och inget. En avslutning på arbetsveckan och inledning på helgen, som en rit. 

Det som slår mig är att målet för veckan inte längre är fredag eftermiddag, så som det alltid varit. Förr var det veckans bästa stund, fredagen efter jobbet. Jag har från måndagen räknat ner till fredagen, och till nästa lov. Men jag har inte känt så sen jag började jobba igen. Och sen jag började använda "Daily greatness yoga journal". För skillnaden nu är att jag varje morgon får fundera på och skriva ner svaren på frågor som "Idag vill jag fokusera på...", Idag är jag inspirerad att..." eller "Jag är tacksam för". Olika frågor varje dag. Och på kvällen följer jag upp med svaren på till exempel  "Hur var mina tankar idag?", "Vad gladde mig idag" eller "Vad utmanade mig som jag kan lära från?" Tänk att göra så varje dag i 365 dagar, och lägg till yoga och meditation varje dag. Nog måste det göra skillnad? Visst hinner nya vanor och tankesätt sätta sig på 365 dagar?

Lägg till veckoutvärdering, månadsutvärdering, tremånaders- och årsutvärdering och andra sätt att formulera och ompröva sina tankar. Det gör ju att jag varje dag fokuserar på här och nu. På dagen jag har framför mig och på dagen som varit, sammanfattande och utvärderande. Inte konstigt då att fredagen inte längre är lika intensivt viktig. 

Och det, som allt annat just nu, är oerhört befriande. Upptäckt efter upptäckt. Jag vill inte leva för fredagen, jag vill leva varje dag, och det känns som om jag är på väg dit. Den här veckan har jag uppskattat andra stunder mycket, mycket mer än den här fredagkvällen. Som måndag sent, med sprakande brasa, maken och Grey's anatomy. Som gitarr- och flöjtkonserten i onsdags, och kanske ännu mer den oplanerade pizzan som blev efteråt, när det var alldeles för sent att laga mat. Som promenaden i regnet och som minuten på jobbet när jag ser på mobilen att jag fått en värmande kommentar på bloggen. Och som på jobbet idag; djupa samtal med tonårstjejer som anförtror mig djupa hemligheter och gråter en skvätt. 

Det, är större än alla fredagkvällar i världen, och med risk för att låta tjatig: jag är så tacksam för att få vara med om det nu. Bättre sent än aldrig.

Fredag