Att vara perfekt

Känner ni nån som bara är så där helt och hållet perfekt? Som gör allt hen tar för sig perfekt, som ser perfekt ut, aldrig är otrevlig, för sig socialt, omtyckt av alla, är oklanderligt klädd, i märkeskläder, kör den fina bilen, bor i det fina huset och aldrig har spillt på sig, ja ni fattar.

Kanske någon försökt att vara en sån person? Det har jag, inte alltid, men i alla fall väldigt länge. Fast bara som en bild, som det jag visat andra. Hemma i tryggheten har jag varit helt och hållet jag. Det är ju helt galet när jag tänker på det. Jag har lagt så mycket energi på att försöka se perfekt ut, att sminka mig och platta håret. Göra saker fortare och bättre än andra. Vara den bästa föräldern och äga fina saker. Städa som en galning innan någon skulle komma och ibland förebyggande ifall någon eventuellt skulle komma. Sånt som andra kan se, alltså. Och sedan när jag varit hemma har jag satt upp håret i en slarvig tofs, tagit på mig myskläder från 1990 och krupit upp i soffan (och hoppats att ingen skulle ringa på dörren).

Nu jobbar jag med att inte ens försöka. Att bjuda på mig som jag är. Och tänk vad mycket energi och tid jag sparar.

Som fotot på mina fötter i headern. Jag hade ungefär 18 myggbett från amerikanska jättemyggor på fötterna, och hur mycket jag än gillade strandvyn och känslan i bilden, ville jag inte visa upp mina hemska, icke-perfekta fötter. Men fotot fick bli startskottet för mitt nya tankesätt, att tänka "här är jag!" och inte ursäkta mig eller förklara varför inte fötterna är perfekta. Jag tänker ofta på fot-headern när hjärnan vill falla tillbaka, vill vara perfekt och fixa med redigering, vare sig det gäller bilder eller i verkligheten.

Det kan vara att åka till mataffären eller fram till stan fast jag inte snofsat till mig. Där jag bor åker man inte till Ica eller går på stan på lördagen utan att ha gjort sig fin. Det kan också vara att det inte är perfekt städat och rent hemma eller att det nästan inte finns någon möbel hos oss som inte är begagnad. Att tvätten ligger framme fast det kommer folk. Att jag är som jag är, oretuscherad.

Jag har en kompis som aldrig städar innan hon ska få gäster hon bjudit hem på middag, utan hon säger "Tänk vad skönt för alla andra när de kommer hit och ser hur ostädat vi har det. Då kan de få känna sig duktiga". Jag brukar tänka på det. Vill jag att folk ska se mig som någon perfekt person de måste leva upp till eller vill jag att de ska känna att de är ok? Svaret är egentligen rätt självklart, men att verkligen leva så är inte självklart.

Jag har en jättestor hund, och därför är mina kläder nästan hela tiden fläckiga av slajm, matrester eller hundhår. Jag är aktiv och gillar att leka med V, så därför går det ofta hål på mina kläder. Sen är jag lite slarvig och spiller på mig titt som tätt. Håret får oftast vara lockigt nu för tiden för jag vill inte längre slösa tid på att föna och platta. Jag går på stan i träningskläder. Det är liksom jag, och så är det. Man får ta mig som jag är! 

Vid ett par tillfällen har jag fått jobba lite extra med det här, mentalt. Jag har då tränat hårt i källaren, och eftersom jag tränat hemma har jag inte rakat benen. V har haft kompisar hemma och eftersom tid är lite bristvara i vardagen har jag väntat med duschen och gått rakt på matlagningen. Tänk er synen: svettig Lotta i färgglada träningskläder, fina ludna ben i shortsen, och så ett förkläde på det. Och så ringer det på dörren och där står den himla trevliga och fräscha mamman till en av V:s nya kompisar. Eller den mycket förlägne pappan till en annan kompis, som dessutom fick en lång husvisning på köpet. Jag såg det som ett träningstillfälle. Detta händer då och då och det är ok. 

Ingen kan ju vara perfekt, och det man ser hos andra är ju bara precis det de vill att man ska se. Man har ju ingen aning om hur mycker de slitit för att visa upp den bilden. Jag är långt ifrån perfekt så varför ska jag försöka inbilla folk att jag är det? 

 

Så här ser jag ut varje kväll efter duschen, utan piff och utan smink. Tröjan något nyare än 1990 idag, dock. Får visa upp den någon annan dag, den var full med fläckar...