Jag tvivlar på mig själv vad gäller allt. Känner mig osäker och trist i mitt yrke, har tappat gnistan. Räcker inte till som förälder och partner, orkar inte ens med mig själv. Dåligt samvete. Fokuserar på att klara varje dag utan att slita ut mig igen, så spontaniteten och glädjen känns lite borta. Eftersom jag inte har pausat så mycket tidigare har jag försökt så hårt att få in korta pauser i schemat nu. Hur jag än vrider på det blir det ändå inte rätt.
Jobbet och livet i allmänt känns mer som en radda av uppgifter, som hänger på mig och som måste göras. Jag prioriterar och tar bort men det mesta tillhör ju livet och arbetet. Och det är inte extra synd om mig, jag vet, och vi har bara ett barn och ett hyfsat enkelt leverne. Men det spelar ingen roll, när jag ändå upplever allt som ett enda race.
Jag får inte in allt! Hur hinner andra vara sociala och göra roliga saker när allt det vardagliga tar så mycket kraft? Saker ska fixas, planeras, packas, handlas och ordnas i det oändliga. Och så dåligt samvete igen, för att jag inte orkar, att vardagen tar sån plats, fast jag inte vill det. Stressad redan, över julen, allt som ska köpas och planeras, ångest.
Och jag vet inte hur jag ska komma ur det. Eller om det bara är en fas på väg ur det som hände mig. Om jag aktivt ska försöka något. Eller bara vänta och se, ha tillit. Det känns som om jag stretar emot livet, så det är svårt att ha tillit när jag inte vet vart jag är på väf. Om det ens finns något annat än detta.
Flow, det vill jag ha. Att njuta av livet lite mer. Orka. Chilla lite mer, inte ta det så allvarligt. Kunna verkligen leva så som jag vill. Men är det ens möjligt så som jag lever nu eller måste jag förändra nåt?
Dubbelgos
Spontant tror jag det är som du själv säger, något som kommer i kölvattnet av det som varit. Chilla med våld säger jag ♥ Släpp taget, låt bli, andas in, andas ut. Dubbelgosa i överflöd. Våga vara trött och liten. Du byggs upp inifrån. Ta hand om dej, kram!!
SvaraRaderaTack, fina du. Du har nog helt rätt. Jag ska chilla med våld, underbart uttryck. Kram!!!
SvaraRaderaJag tycker DU är väldigt intressant och din blogg är en av mina favoriter.
SvaraRaderaHur skulle du vilja leva om du fick/kunde välja? Går det inte att förverkliga det? Vad tycker din man, stöttar han dig?
Kram
//bara anna
Tack, Anna! Mitt problem nu är att jag är vilse och inte vet vad jag vill, vem jag är. Maken är toppen och skulle stötta alla mina önskningar. Vill jobba mindre, det håller jag på och kolla med chefen. Tack för dina ord. Kram!
RaderaDet är guld värt med en sådan make, min är likadan, stöttande och peppande. Ja, det där med att jobba mindre tror jag är helt rätt väg.....
SvaraRaderaHa en bra dag
//bara anna
Åh jag tror också att du behöver låta det ta tid. Bara vara. Låt ledsamheten, ledan, irritationen och allt det andra bara välla ut. Den kommer något annat sen. Och våga låta det vara så här. Jämför dig inte med någon. Vet att det är svårt men det brukar vara skönast när man hittar till vad man själv och vad familjen önskar. Släpper taget om alla måsten. Det finns inga sådana egentligen, vi skapar dem bara i vårt huvud. Härligt med en stöttande man! Tänker att du bara får mysa och vara, tids nog kommer något att ta form inombords. Jag tycker det är intressant att läsa hos dig! Stor kram
SvaraRaderaTack, Annika. Jag ska försöka låta det ta tid och tänka att allt är ok, allt som händer på vägen. Den vetskapen gör mycket. Kram!
RaderaNovemberblues.. Styrkekram!
SvaraRaderaTack<3
Radera