När jag var yngre älskade jag julen. Att pyssla, handla, baka, förbereda, längta. Vi firade alltid julen hemma på samma sätt. Dofterna, smakerna, förväntan. Jag minns det som väldigt bra.
Men nånstans när jag blev vuxen började det skava, det här med julen. Nånstans för drygt 10 år sen. Listor att bocka av. En känsla av att julen innebar förväntningar. Att alla inte har samma förväntningar. Måsten. Det perfekta julkortet, den perfekta julklappen, den perfekta julen. Det kanske kom när jag fick jobb och inte hade lika mycket tid längre. Vi hade olika familjer på olika håll i landet. Var skulle vi fira? Vem skulle bli besviken?
Och en stark känsla av konsumtionshets. Vuxna människor som byter klappar för hundratals, tusentals kronor. Saker man kan köpa själv eller inte behöver. Ångest över att komma på något att köpa. Besvikelse. Saker som inte används. Jag tyckte det kändes jobbigt. Jag och maken önskade att slippa byta julklappar mellan oss vuxna och kanske dra ner antalet till barnen. Kanske ge begagnade leksaker till kusinerna. Alla dessa berg med paket, hur snabbt det är över.
Flera år har vi flytt fältet för att slippa julen. Vi har firat jul på Selma Spa, två gånger på Kanarieöarna och nu senast förra julen i Florida. Det är våra bästa jular. Varför då? Jo, ingen hets, ingen julstress, nästan inga julklappar. Förra året simmade vi med delfiner på dagen och åt takeaway från Tacobell på kvällen.
Men allt slår tillbaka. Sonen bönade och bad att vi skulle fira julen i år hemma i vårt nya hus, klart han vill göra det, jag förstår. Så nu i år ska vi fira hemma hos oss, och vi har pratat rätt mycket om det, hur vi ska göra för att det ska bli bra. Tur vi är överens hemma hos oss i alla fall. Vi lägger ribban lågt när det gäller förberedelser. Satsar på tända ljus och brasor. Hoppar över glöggmingel och julkortspyssel med kompisar. Bokar in så lite vi kan veckorna innan jul. Julklapparna till barnen är inslagna och ligger redo att skickas.
Julen i år ska bli vår egna, fina, avskalade, enkla jul. Vi ska vända och vrida på varenda rätt på julbordet och på varenda vana, sånt man "brukar göra" på jul. Fundera om vi vill ha kvar det eller om det bara hänger kvar. Det finns ju inga måsten egentligen, det bestämmer ju vi.
Julbordspremiär på Ikea! Riktigt bra, och riktigt billigt. 99kr för vuxna och 49kr för barn.
Slås av hur lika vi är. Än en gång. Mitt förhållande till julen är inte heller okomplicerat. Som barn (förstås) och som ung vuxen tyckte jag det var härligt såklart, men idag är jag trött på vad det blivit till. Jag tycker om andemeningen och jag lever för de juliga stunder då man kravlöst umgås med dem man älskar mest eller avslappnat firar julledigheten med långa promenader, korsordslösande och lagom mycket choklad. Allt det andra... nejtack. Ingen hos oss är särskilt förtjust i julmat och jag kan inte med frosseri! Vi har skalat ner julklappar till nästan noll, tack och lov. Vi städar inte hela nätterna och skurar absolut inte hörnen i skafferiet. Pynt får jag huvudvärk av - det enda jag önskar är mysiga ljusslingor i något hörn, några tända ljus och en god mugg glögg. Amen & Sat Nam. Och god jul ;)
SvaraRaderaVarför blir jag inte förvånad ;-)
RaderaAlltså, det borde ju vara enkelt att stå emot all julhets men tydligen är det inte det, ens om man försöker. Ska verkligen hålla emot i år och göra julen till det vi vill. Promenader och korsordslösande låter perfekt!
Till de här två kusinerna får man mer än jättegärna ge begagnat, eller hemmasnickrat!! Sånt uppskattar i alla fall svägerskan stort, och barnen är glada åt allt! Hoppas att ni får en stillsam, nedskalad och skön jul - utan måste och borden! Vila, umgås och njut av ledigheten tillsammans!
SvaraRaderaKram
Jag gissade att du tänker ungefär så, och även den här mamman och kusinen! En hög med gamla Kalle Anka så är han lycklig. Hoppas ni få en fin jul dit ni ska med. Kram!
Radera