Idag tränar jag...

tålamod!

Jag är hundfri och mansfri, inte så ovanligt i och för sig. Jag har istället teamat upp mig med världens skönaste nioåring här hemma. Vardag när den är som bäst. Men vet ni hur mycket känslor och tankar en nioåring bär inom sig? De är utmärkta att träna sitt tålamod på. 

Jag var bara så där tvungen att komma ut och få en promenad och frisk luft så jag tving-mutade honom. Han pratade oavbrutet hela rundan, om urtida hajarter, hypoteser och Anna Nicole Smith och hennes behag. Tålamod. Pratade hela middagen och hela tiden när han gjorde läxor. Fick träna mera. 

Och vet ni hur mycket man får träna sin koncentration och fokus när man försöker göra ett 45-minuters yogapass och någon tappar självförtroendet bredvid och bryter ihop? Man får stötta och påminna om alla fantastiska egenskaper personen i fråga har. Tårar byttes sen plötsligt mot nya funderingar om Anna Nicole Smith, och livet och yogan gick vidare. Och jag fick träna på att inte bli besviken för att varken promenad eller yoga blev vad jag hade tänkt mig. Det blev bara något annat. Acceptera, inte förändra.
Och nu, lugn i lägret igen, och självförtroendet var tillbaka när skrivläxan sen skulle slutföras. Livet är verkligen här och nu, inte till helgen eller semestern. Livet är en tisdag i november, att spara likt en karamell. 

Min nya käraste ägodel, mitt älsklingshalsband. Ibland älskar jag materiella saker också.