Lördag i småstaden

Efter träningen i torsdags lider jag av träningsvärken från helvetet i låren. Tyvärr har vårt hus tre våningar och det har inte gått snabbt nerför direkt. Men det känns ändå att jag lever på något sätt. Ont-skönt!

Lördag i småstaden. En chans att sova ut och tyvärr har jag svårt att sova till längre än 7 på helgerna, men jag är pigg och utvilad och det känns helt ok att tassa upp till de andra då. Det jag älskar mest med helgerna är en möjlighet att få röra på kroppen utomhus så mycket som det bara går. 

Familjen är samlad igen och två av grabbarna stack och tränade crossfit på morgonen medan jag fick med mig en på en timmes promenad. Därefter, en sväng till skogen. Sen bestämde vi att vi skulle handla lite mat så jag och maken tog en timmeslång promenad till, handlade och köpte en latte inne i stan. Ja, i träningskläder, jag tränar fortfarande på att känna att det är ok. En längre meditation. Yoga, idag mer fysisk. Och nu, ett lugn. Jag hör två stycken här hemma snarka, en i soffan och den andre i hundsängen, och hallklockan tickar medan vinden viner utanför. 

Känslan efter ett par timmar ute är oslagbar. Med rosor på kind och en välanvänd kropp kan jag slappa i soffan. Njuta av lugnet och tillfredsställelsen. Det går inte att vara deppig då. Och så kan jag ta igen att jag inte kan komma ut så mycket under mina arbetsdagar. Önskar verkligen att min lunch på jobbet räckte till det, men det gör den inte. 

Det här är verkligen livet, att lyssna in vad kroppen vill göra, vad den inre rösten verkligen säger. Inte vad jag borde göra. Att ta sig tid, låta det få vara tyst för att kunna höra sig själv. Att använda kroppen fysiskt. Allt hänger ihop. Och jag mår så mycket bättre av att spendera mina lördagar precis så här, i stället för att beta av måsten, springa på stan eller fylla upp tiden som blir över.

Ikväll blir det indiskt här hemma. Jag önskar er alla en jättefin lördagkväll.