Att ge

Hos mig snurrar just nu mycket tankar kring mig, mig, mig. Det pågår en inre Lotta-revolution. Men i allt det finns också en önskan om tacksamhet och givmildhet. Att dela med sig, hjälpa, delta och att ge. Det kom så starkt och har bara vuxit.

Jag började med att anmäla mig som blodgivare, något jag tänkt på i åratal. Ett litet steg, men ändå. Ska ge mitt första blod snart, trots att jag först inte blev godkänd, jag hade först för lågt blodvärde. Jag är också med i Missing People men har i ärlighetens namn inte deltagit än. Nästa gång bara ska jag, på torsdag är nästa sök. Jag tänker på om den försvunne vore min son, man eller en annan i min närhet. Då skulle ju jag vilja att folk gav sig ut och letade. Nu är en 67-årig man försvunnen här i stan och det är minusgrader på nätterna. Jag kan knappt tänka på det, hur han har det, vad som har hänt och att det kunde varit min pappa.

Skänka pengar till Filippinerna känns så självklart, men ändå så hjälplöst futtigt. Vad gör våra 300 kronor, liksom? Ett fadderbarn hos Läkarmissionen i Sydafrika. Lite sån avlägsen hjälp som är så enkel och ändå så futtig, man kan inte se att det gör nytta. 

Har haft koll på Matkassen på fb ett tag, vet ni vad det är? Folk som hamnar i ekonomiska svårigheter kan kontakta dem och önska hjälp med t ex barnkläder och mat. Oftast är det föräldrar som hamnat fel ekonomiskt ett litet tag och barnen hamnar i kläm. Kylskåpet ekar tomt och det finns inte kläder och blöjor. Finns man i samma stad kan man nappa. Förra gången det var ett ärende i min stad hann min mamma före, men idag var det min tur. Jag hade inte några barnkläder kvar hemma i de storlekarna mamman sökte, men jag hade tid och pengar för att köpa en matkasse till familjen. 

Matkassen startade i september av en tvåbarnsmamma i Vänersborg, som gör detta ideellt. Det har blivit en enormt stor organisation som behöver mer hjälp hela tiden. Och varje gång de lägger ut ett ärende tar det högst en eller ett par timmar, så är ärendet löst, av frivilliga som du och jag som så gärna vill hjälpa till, dela med sig. 

Jag fick kontakt med den ensamstående mamman via sms inom en kvart, och jag och V åkte och handlade. Tre kassar med helt vanliga matvaror, till tjejen och hennes två små söner. Vi gick och klurade på vad de kunde tänkas gilla. Nu ska jag ge mig iväg för att lämna dem till henne.

Jag tänker på hur bra vi har det. Vi äter allt vi önskar, har till och med råd att äta ekologiskt och kravmärkt, och fina märken. Vi har två löner, ett hus, två fina bilar och reser på semestrar, hotellvistelser och spa:n. Lille V får prova alla fritidsaktiviteter han vill, vi tänker inte på kostnaden. Listan kan bli lång, ja vi har det så lyxigt och ett sånt överflöd att det vore pinsamt att inte hjälpa till. Och det känns säkert minst lika bra att ge som att få. Att kunna hjälpa till, att behövas, att vara en del av mågot större än bara sig själv. Jag tror det är en trend i samhället att inte längre bara vila få och ta, utan att också ge. Hoppas det.