Det här med meditation

Du läser en blogg av en person som egentligen aldrig tidigare bara varit, aldrig bara legat i soffan och stirrat i taket. Om jag inte har gjort tre saker samtidigt har jag i alla fall gjort ingenting med TV:n på samtidigt som jag ätit eller läst en tidning. På allvar trodde jag att det var att göra ingenting. Jag har i alla fall på riktigt många år aldrig varit i riktig stillhet eller tystnad. Det har ju alltid funnits något att göra, att hasta vidare till och ju effektivare desto bättre.

I många år har jag pendlat mellan att leva flera steg framåt, eller i det förgångna. Funderat och grubblat på sånt som har varit och sånt jag trott ska komma. Jag har inte njutit av där jag varit, och då går det ju inte att njuta av livet, direkt.

Jag förstod ganska direkt när jag blev sjukskriven i september, att jag skulle behöva ändra mitt liv och mina vanor, och där och då läste jag om appen Headspace, som var en gratismeditation i 10 dagar. Den var på engelska och varje meditation var knappt 10 minuter med guidad meditation. Jag körde de 10 dagarna utan avbrott, och förstod att jag var tvungen att fortsätta, att det här var nyckeln.

Jag använde sen inte Headspace mer, för jag hade problem med uppkopplingen till den appen, men fortsatte med tysta och guidade meditationer i en apparna Pausa och Mindfulness. Jag gjorde alla meditationsövningar jag hittade på Yogobe. Föll pladask för Emma Öbergs meditationer som jag senare förstod var kundaliniyoga. Alla dessa pass med konstiga ljud, flämtande andning, handställningar och mantran. Och sång! Jag visste inte varför men det kändes helt rätt. De flesta passen var väldigt korta och det var vad jag klarade av. Det blev för mycket närvaro med mig själv i längre pass.

Jag började också meditera tyst 5 minuter här och var, som jag lärt mig av Headspace. Fortsatte med det sen när jag efter tre veckors sjukskrivning började jobba, och vissa dagar kunde jag komma ifrån och sätta mig 5 minuter i  ett övergivet arbetsrum som chefen gav mig nyckel till. Detta har jag fortsatt med. Jag har vetat att nästa steg har varit att förlänga den dagliga meditationen.

För en vecka sedan hoppade jag på en gratis 21-dagars meditationsutmaning av Deepak Chopra och Oprah Winfrey. 21 dagar med en röd tråd av att hitta sitt syfte, sin passion, att leva här och nu. https://chopracentermeditation.com/  om någon är sugen. Och här blev det svårare. Varje meditation är 20 minuter. Först med guidning på engelska och sedan tyst meditation. Första dagen höll jag på att bli galen! Pillade på mobilen och kollade hur lång tid som var kvar. Trodde programmet hade stannat. Jag tyckte det var rent fruktansvärt! Men idag efter en vecka förflöt meditationen utan alltför stor möda.

Jag inser att jag har lång väg kvar, men att meditationen alltid kommer att stanna hos mig. Nu mediterar jag varje dag sedan i september, för att jag inte vågar annat, för att jag inte är färdig. Sedan kanske jag kommer att meditera när jag behöver, eller att meditationen blir ett sätt att leva, ett tankesätt. Här och nu lär jag mig att vara i tystnad, om det så bara är för något ögonblick i taget, för tankarna kommer och går hela tiden.

Jag märker det väldigt tydligt vad som händer när jag mediterar. Jag känner i kroppen vad jag vill, vem jag är och vad jag står för. Lär mig saker om mig själv, accepterar mig själv. Det är ok att bara vara, inte prestera. Jag kan ta rätt beslut för jag känner efter inifrån och lyssnar inte på hjärnans argument. Jag känner mig lugnare och gladare. Och det är rätt häftigt att vid 38 års ålder upptäcka detta.