Vem är jag?

Oj, vad jag grubblar just nu. Definierar mig själv och vad jag är för en person. Var jag står i mina värderingar. Vad som är viktigt för mig. Vad som gör mig glad och vad som inte gör det. Vilka personer som betyder något och vilka som verkligen finns där. Varför jag har hamnat i den här soppan jag är i just nu.

Men samtidigt är det ju världens chans att fundera över allt det här. Nu har jag möjlighet att inte bara hitta en ny kurs, utan också bestämma mig för vem jag vill vara resten av livet. Men tänk att det ska behövas en liten krasch för att komma till insikt om det. 

Först och främst har jag lärt mig att jag måste ta hand om mig själv först och inte alltid sätta andra först, även om det är lille V. Att säga nej, sätta gränser för mig själv, göra saker för bara mig. Att vara mig själv, att stå upp för mig själv och mina val och åsikter. 

Sen finns det saker som behöver bli annorlunda på jobbet, och de sakerna ska jag lyfta med min chef imorgon. Min underbara chef, måste jag tillägga, så jag har tillförsikt. 

Rent praktiska saker som jag ska göra är att ta pauser. Fram tills nu har jag först löst jobbuppgifter på löpande band utan paus och sen cyklat hem för att fortsätta arbetet likadant här hemma. Från och med nu är det jag som kommer pausa och meditera. Jag behöver också delegera och släppa ansvaret lite grann. Visst har jag mycket ansvar för saker hemma, men när maken är hemma kan jag låta honom ta del av ännu fler saker.

Ja, lite koll har jag redan på vad som kommer att ske. Eleverna i skolan mailar och undrar när jag kommer tillbaka, och hjärtat svämmar över, så bra känns det. Tänker att jag är värd den här pausen så att jag kan komma tillbaka på måndag som en annan människa. 

 

Jo, jag ler lite igen.