Pusselbitarna börjar falla på plats, jag börjar så sakteliga repareras igen. Varvar ledsenhet med ilska och ilskan känns skön, för det är i mitt fall bättre än att vara likgiltig. Jag har känslor, jippi!
Imorgon väntar taktil massage. Undrar varför man inte vårdar sig själv så här noga jämt, man själv är ju ens viktigaste person. Från och med nu ska jag alltid vara så här snäll mot mig själv, inte bara i kris. Godnatt internet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar