På gymnasiet fick jag en idrottslärare som var underbar! Hon mätte inte och tog inte tid utan lärde mig teknik för att springa och njuta av det. På gymnasiet tog en hemsk tid av ätstörningar vid och träningen blev allt utom häsosam. Jag blev smalare och alla började tala om för mig att nu hade jag blivit så fin. (Jaha, då var jag det alltså inte innan?) Några jobbiga år följde, kanske mer om det nån annan gång.
Jag upptäckte Korpen och deras utbud av aerobics, step up, dance aerobics, box och spinning, och nu snackar vi nittiotal och jazzbyxor. Korpen kokade i vår småstad på den tiden, det var där allt hände.
En dag efter ett step up-pass blev jag headhuntadav chefen och utbildade mig till instruktör. I 10 år instruerade jag aerobics, step up och pump. Jag älskade det, men sen tog livet över lite. Vi fick barn och maken började göra utlandtjänstgöringar igen, vilket gjorde att jag inte fick ihop pusslet.
Det var ett paradigmskifte för mig. Träningen som hade varit min tid blev jättejobbig, den var ju min egentid ju! Och nu gick inte det längre. När jag efter några år resignerade och började arrangera min träning hemma och med det som fungerade med var det som om en ny värld öppnade sig. Med lite kreativitet kunde jag få till massor med träning, bättre än ingen alls. Jag sprang mycket med vagnen, körde crosstrainer hemma, hade V som vikt och när han blev större sprang jag varv efter varv runt huset eller kvarter och så fick V göra tumme upp eller tumme ned varje gång jag passerade. Vi utrustade (byggde) grejer hemma så vi kunde köra Crossfit hemma och har undan för undan samlat på oss tillräckligt för att kunna träna det mesta hemma. Jag har under perioder varit ensam mycket, så är det att vara gift med en officer. Jag har den största respekt för föräldrar som är ensamstående på riktigt. Guldmedalj till dem!
Nu när V är större hinner jag träna hemma och ute medan han är inne eller hos en kompis. Nån gång var tredje månad kanske åker jag till vanliga gymet och till Crosfit Skövde varannan vecka ungefär. Ibland är V med och tränar, ibland inte.
Jag har med åren landat i att jag älskar och behöver träningen. Jag är nöjd med min kropp och tränar för att det är härligt och roligt. Tänk alla de som inte har upptäckt det! Jag tycker det är coolt att vara stark, frisk och sund. Den orkar mycket och jag vill vara rädd om den.
Framtiden då? Ja vill träna mer yoga, det mår jag jättebra av. Jag vill prova body balett, det verkar härligt och utmanande för mig (och framför allt finns det i min lilla stad). Fortsätta med SUP vore kul. Bygga vidare på crossfiten. Men viktigt för mig är träningsglädje och att känna in kroppens signaler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar