Snörvel

Det skulle ju bli en träningshelg med dubbla pass i boxen och ett par timmar strosandes på stan. Men inget blir som man tänkt sig, det vet jag ju. Maken kom hem från Solid open i söndags bärande på baciller som han gladeligen delade med sig av, och lagom till fredag eftermiddag drabbade det mig med full kraft. Lördagen tillbringades hemma i soffan och idag har jag kunnat ta en promenad i alla fall. Ja ja, sånt är livet .

Tyvärr är det såna här dagar det är lättare att vända allt till negativt och jag känner mig ful, otränad, oälskad, ensam, kompislös, misslyckad och allt möjligt annat mindre bra. Nu grottar jag ner mig lite till ikväll och imorgon kör jag mitt mantra när jag cyklar till jobbet: "Jag är bra. Jag gör mitt bästa. Det duger. Jag säger min mening. Jag är positiv. Jag duger."

Och så ler jag mitt bredaste leende sista biten till skolan, och dagen blir bra. Det funkar, jag lovar! Lite motion på det så är livet på topp igen!