Hanging in there

"It gets worse before better, try not to panic"

Så står det på vår citatvägg hemma och jag bär det som ett mantra just nu. Idag har varit en annorlunda dag, men sånt är ju livet och det är jag glad för. Tänk om allt var precis samma jämt, hur spännande vore det? Och jag vet ju, att något bra kommer att komma ut av detta, jag måste bara igenom det. Undrar vad det är för spännande som kommer att hända sen?

Idag mediterade jag, snörade på mig löparskorna och gav mig ut för en skogspromenad. Något konstigt hände i skogen. Tårarna började rulla och det gick inte att hejda. Typiskt nog var skogen full av skolklasser och pensionärer som orienterade, men jag gick och gick ändå. Tänk vad alla måste ha undrat! Sen har tårarna rullat mer eller mindre hela dagen, men det var ok. Att tårarna äntligen kommit är ett bra tecken, något händer, något förändras.

Fick träffa världens mest underbara företagsläkare på eftermiddagen som pratade igenom allt med mig, undersökte mig, tog prover och förklarade för mig att jag var hur frisk och sund som helst men att jag haft lite otur med jobbet just nu bara. Om jag bara får vara lite så blir allt ok. Och så kändes allt mycket bättre och jag kan se med tillförsikt på allt som kommer att bli. Åh, så glad jag känner mig! Jättetrött men ändå lycklig och glad. Jag är okej, det är inget fel på mig, jag är inte konstig eller extra känslig, ibland blir det bara för mycket. Hon fick mig att känna att jag är jätteduktig i  mitt jobb och att det finns massor av möjligheter, oavsett om jag stannar kvar eller söker mig bort. Och det bästa av allt är att allt kommer att bli ok.

Så jag försöker att inte få panik utan har tillförsikt att allt faktiskt kommer att lösa sig. Jag har tid för mig själv och mina tankar ett litet tag till och jag ska ta vara på den tiden: sova, meditera, vila, yoga och promenera.

Det jag har lärt mig idag:

-Jag är bra som kände kroppens signaler och tog dem på allvar innan det blev för sent
-Att jag måste sätta mig först ibland, prioritera Lotta. Det skulle jag unna alla andra i min närhet.
-Det finns faktiskt bra läkare och det är ju fantastiskt att det faktiskt finns ett helt team med människor som kan hjälpa en. Jag tänker ta all hjälp jag kan få.
-Att jag har vänner som är helt fantastiska, trots att jag dragit mig undan
-Det här är ingen prestationstävling där jag måste vinna eller vara bäst. Det räcker att vara ok, det är mänskligt.
-Jag gillar ju mitt jobb jättemycket egentligen, älskar mitt yrke, mina elever, mina kollegor.
-Jag behöver inte vränga ut och in på mig själv för att pressa fram ett nytt jobb. Jag kanske kan förändra det jag har. Åh, så skönt att släppa den pressen.

Dessa gjorde två av mina elever för att sätta upp i mitt klassrum. Alltså det är deras egna, inte mina. Men de passar rätt bra in idag tycker jag. Jag saknar dem allt rätt mycket, de små gullepluttarna. Jo, tonåringar är faktiskt riktiga gullepluttar. Snart kommer jag tillbaka, med nya krafter.