Av någon anledning kan jag inte ta till mig dessa fenomen. Måste man ha mål med träning t ex? Kan man inte bara träna för att det är härligt och får en att må bra? Måste jag mäta hur många chins jag klarar, eller bara konstatera att jag är stark? Ibland vet jag inte om jag är ute och cyklar, för jag har sällan konkreta mål. T ex fick jag en PT-timme av min käre maken i födelsedagspresent men jag har ännu inte klurat ut vad jag har för mål som han kan hjälpa mig med (tips någon?). Jag har kort och gott svårt att sätta upp mål, stora som små, och speciellt med träningen. Jag älskar att träna, olika saker olika dagar, jag lyssnar in och gör det jag mår bra av. Fixar inte att planera inför veckan vad som ska tränas vilken dag, för tänk om kroppen inte vill ha spinning just på tisdag. Då kanske den längtar efter en promenad efter något oväntat som hänt på jobbet? Sen kan jag samtidigt bli avundsjuk på alla som har tydliga mål, men jag undrar om det är vägen för alla?
Utmaningar är ju också hett just nu. Folk går samman och taggar varandra att göra saker de inte skulle gjort ensamma i yoga, löpning eller squats eller vad det nu månne vara. Vet inte om det är min envisa sida, att jag vill göra som jag vill, eller om det helt enkelt inte passar alla? Jag har i och för sig i ett par omgångar haft plankutmaning med min cybervän J i en månad i taget, men det kändes ok. En planka eller tre tror jag den sista var, om dagen i en månad. Jätteskönt och roligt med stödet, men på mina villkor.
Men jag vill inte längre utmanas! Jag vill få vara den jag är i min takt, känna in, lyssna av kroppen. Det kan ha med min sinnesstämning att göra nu, att jag inte behöver fler krav och utmaningar, för det har jag tillräckligt ändå? Självklart måste jag utmana mig själv att göra saker jag inte riktigt vågar, det är inte samma sak för mig. Jag måste utmana mig att komma utanför min Comfort zone, som ju är olika för alla personer, men jag menar mer dessa mass-utmaningar som cirkulerar på internet bland annat.
Hur tänker ni kring detta?
Yogapositionen Hunden :-)
Härlig vovve!
SvaraRaderaÄr det inte konstigt... för när man rullar ut sin yogamatta, så ligger det genast en hund där ;)
Alla dessa utmaningar var det ja. Oj, du sätter fingret on spot! Jag vill ha och behöver utmaningar för att behålla disciplin och hållas på linjen så att säga, men de ska komma från mej själv och kännas sanna inuti. Att haka på 100 squats bara för att trehundra andra bloggare gör det Just Nu funkar sällan (eller aldrig) för mej. Sen är det inte omöjligt att jag om ett halvt år står där själv med 100 squats om dagen, men då är det något som mognat fram.
Likadant med min yoga. Jag har rätt svårt att "bli serverad" vad jag ska göra, som under min yogalärarutbildning där jag fick pass och meditationer i läxa - det var oerhört lärorikt & nödvändigt, men verkligen asjobbigt. För ingen ska komma och säga vad och hur jag ska göra... :) Nu, när jag är i mål med utbildningen, så njuter jag av att få forma min egen utmaning, ävenom det också är en utmaning i sig.
Haha, ja, det är alltid en hund som tar mattan ;-)
RaderaJag är oerhört glad över att du skriver så. Ibland har jag tänkt att jag är helt ensam om att känna så, men uppenbarligen inte. Skämdes nästan lite över mitt inlägg...Tack!
Vad spännande det låter med din yogalärarutbildning och vilken bra blogg du har, lägger till i mina favoriter!
Så glad jag snubblade över din blogg ♥
Radera