Hur man tar sig en icke-särskilt-yogisk dag

1. Man bestämmer sig i god för att besöka den stora flyguppvisningen på flygflottiljen. Skoj tycker alla!

2. Inför den stora dagen har man handlat och förberett till picknickmaten.

3. På morgonen vaknar man, jättestressad över allt som ska fixas innan man ska iväg (ja, man har ju bebis som ska med och det är typ årets varmaste dag=lite extra fix).

4. Man hoppar över morgonmeditationen för att spara 5 minuter. (Note to self: dumt)

5. Man fräser, stressar ännu mer och smittar av sig på de andra. Store sonen vill inte följa med då han har hört kompisens mamma säga att det kommer bli en varm, jobbig dag med mycket folk. Man peppar (tvingar) honom att följa med. Det ska ju bli skoj.

6. Man skyndar sig så mycket att man får sitta och vänta 1,5 timme när bebisen bestämmer sig för att sova extra länge just den här dagen. Under tiden stressar man inombords för att man borde komma iväg.

7. Man kommer iväg och suckar lite extra när maken säger att han behöver ta ut pengar innan man åker.

8. Man kör iväg för att hinna till den största flygshowen, men sätter i halsen när man inser att köerna är de längsta och mest stillastående man sett i hela sitt liv. Och då är det en mil kvar. Och man läser på facebook att folk har suttit i kö i flera timmar. Efter 45 minuter rusar hjärtat. Och bebisen börjar tröttna i baksätet. Och alla är lunchhungriga.

9. Man kör ur kön, vänder och hittar ett fint ställe där maten kan inmundigas. Man äter jättesnabbt i 40 graders värme utan skugga, orolig för att bebisen ska få solsting.

10. Man får ny energi, gör ett nytt försök, tar en annan väg, köar en stund, men är ändå på väg in på området. Liksom 50000 andra. Man börjar känna att det där med flyguppvisning kanske inte var en sån bra idé i alla fall. Människor över allt. Högt ljud (note to self: det är det på flyguppvisninger). Köer in.  Kö till vattnet. Kö till glassen. Kö till allt och jättevarmt.

11. Man beslutar att efter en liten stund åka hemåt innan alla 50000 ska bege sig. Kö för att hämta bilen, kö ut. Nu börjar samtliga i utflyktsgänget få lågt blodsocker och behöver mellanmål. Bebisen skriker högljutt.

12. Man inser att vi måste få något i sig och kör till närmaste lantcafe där man springer in och nästan skriker ut sin beställning: smörgåsar, paj, glass, vad som helst, bara vi får mat. Man äter under tystnad och beger sig hemåt.

13. Alla sover en stund när man kommer hem.

14. Alla är lika hungriga, matta, arga och behöver middag väldigt snabbt. Man bestämmer sig för att aldrig åka på utflykt igen. Man bestämmer sig för att hålla sig inne vid ac:n under de varmaste dagarna. Man bestämmer sig för att aldrig, aldrig, aldrig prioritera bort de 5 minuterna av morgonmeditation igen.

15. Man skriver ner sina erfarenheter så att man kan gå tillbaka och titta när man känner för att göra likadant igen.

16. Man tar nya tag. Ny dag. Nya möjligheter. Morgonmeditation och en helt härlig, vanlig dag utan utflykt.