Först och främst känns det som om jag har lärt mig väldigt mycket på fyra veckor och det hade jag nog inte tänkt på. Jag tänkte nog mer "få träningsinspiration och mat-tänk" av någon annan. Men jag har varit tvungen att se på mig själv utifrån i fyra veckor, har skrivit varje dag till Caroline. Skrivit om min träning, min mat och hur tankarna gått. Jag har lärt mig mycket om hur jag fungerar i vissa situationer, har fått fundera över vissa invanda tankar och saker jag gör. Jättenyttigt! Det bästa kring maten jag tar med mig är alternativ till mellanmål, att jag äter för lite och för lite protein.
Sen har jag ju faktiskt fått in en himla massa träning! Både den jag har fått av Caroline, men så har jag också blivit sugen på annan träning som jag petat in mellan den andra. Jag stack ut och sprang backintervaller, en annan dag ville jag prova att springa vanligt fast lite längre och så har jag testat en hel del lite mer fysisk yoga igen. Alltså: träning föder träning (eller rörelseglädje som jag tycker är en bättre beskrivning). Och när jag räknar på det fick jag till 25 pass på fyra veckor, det är bra!
Mitt mål var ju att få igång rörelsen mer igen för att så småningom känna mig lite mer tajt kring mage och höfter efter förlossningen igen. Och det förstår ju jag också att det händer inte på fyra veckor, men det som har hänt är nog inställningen (till magen och höfterna). När man rör på sig och äter fräscht och bra, så spelar magen och höfterna ingen roll. Det bra föder det bra: win-win!
Nu är jag så sugen på att fortsätta så här, och jag tar med mig mat-tänket och tänket kring rörelse. Att det är superlätt att få in träning varje dag om man så vill. Det handlar om vilja, inställning, planering och priotitering. Och att det är ok att vara lite schysst mot sig själv så här under småbarnsåren (eller annars också för den delen) och inse att livet gör att man inte alltid kan prioritera det här, men det är ok. Man fortsätter nästa dag, eller nästa ändå. Det är ok. Att ge sig själv cred.
Något mer jag tar med mig är att hålla ut, att fullfölja. Jag har hela tiden min första 40-dagars meditation i bakhuvudet. Klart jag klarar detta om jag klarade det, även fast det inte är roligt alla dagar! Och nu när månaden har gått så är den tiden heller ingenting. Alla klarar det.
Alla borde ha en pt som kunde peppa och stötta varje dag. Om inte i träningen så på jobbet eller hemma. Det är jättenyttigt att bolla invanda saker med någon utomstående.
Bollträning i hetta. Bland tvätten som väntar på att vikas.
Läste förra inlägget från Thailand och skrattade igenkännande. Kul att läsa om din PT-månad, både modigt och ambitiöst att göra det. Känner igen lite från min coachutbildning då vi fick mycket coachning att det är så bra att få "vända på saker" tillsammans med någon annan, ofta har man fastnat i nåt dumt tankemönster (skönt att du var snällare mot din mage och höfter efter detta:-). Stor kram!
SvaraRaderaTack, vad glad jag blir! Och det där med coachning är inte dumt alltså. Kram!
RaderaLäste också ditt förra inlägg och kan riktigt känna svetten och stressen ända hit! Been there done that :) Att du fått till din träning och även mer är beundransvärt och du ser ju så fräsch ut människa, vad gör väl höfter och mage? Kramar
SvaraRaderaJa, usch, jag ryser när jag tänker tillbaka... Tack, Annika, ja, jag blir faktiskt stolt över all min träning men fräsch, äsch *rodnar* Kramar!
RaderaAlltså det där med att fullfölja, det är min akilleshäl, i alla fall när det är lång tid vi pratar om. Intressanta reflektioner från dina veckor med PT. Jag blir sugen på att testa!
SvaraRaderaDet är (var?) min akilleshäl med, absolut! Men det var som att kliva över en tröskel efter den 40-dagars meditationen, lite knasigt jag vet. Kul att jag kunde inspirera!
Radera