Som att komma hem

För knappt två år sedan förstod jag att jag var introvert. Klicka på ordet om du är nyfiken på vad det innebär. Det hela började med att jag läste boken Introvert-den tysta revolutionen av Linus Jonkman, skrattade högt och checkade i precis allt i hela boken. Aha-upplevelse var det verkligen! Jag kunde börja att förstå att allt som var jag inte bara berodde på knasighet utan att det fanns en hel del där som var allmäna drag hos väldigt många människor som kallade sig introverta.

Jag hittade sidan blygamyran och ytterligare fler sätt att se saken på uppenbarade sig. Jag kände mig ännu mindre ensam och har hittat människor som är som jag. Inte för att jag måste läsa/träffa/känna bara introverta människor, men har man känt sig ensam och konstig hela sitt liv så kan det vara rackarns härligt att känna gemenskap i allt det konstiga. Som inte är konstigt, bara i en dels (eller för all del sina egna) ögon. Och det är skönt att bit för bit börja förstå sig själv och hur man fungerar ihop med andra, oavsett vem man är.

Sen hittade jag till introvertspring.com, en fantastisk sida och källa för introverta. Underbart härliga inlägg om man vill förstå och tycka om sig själv som introvert. Om man vill utvecklas och hitta tips och tricks för att fungera lite bättre i t ex sociala sammanhang. Och återigen, för att känna sig mindre ensam.

Innan drygt två år tillbaka har man inte talat så mycket om introversion i Sverige, och nu har det i det närmaste exploderat, till stor lycka för mig och säkert andra, som kan börja förstå sig själv och acceptera sig själv. För mig har det inneburit att jag kunnat sätta ord på och förklara vad jag behöver vilket har lett till enklare kommunikation hemma, och min man kan förstå varför jag reagerar som jag gör. Och samma åt andra hållet, naturligtvis. Det underlättar att känna sig själv och att vara tydlig.

Ofta sätter man felaktigt etiketter som blyg, asocial, inåtvänd, tystlåten och tråkig på introverta människor. Jag tror att det kan vara frustrerade för extroverta att umgås med och inte förstå sig på såna som jag. Jag tycker inte att man behöver sätta in sig själv eller andra i fack, så att det blir vi, dem och dem. Hela poängen tycker jag med att försöka förstå sig på sin egen typ är att om man gör det så förstår man ofta andra lättare. Och att man lär sig hur man samspelar så att alla i ett gäng, klass, grupp eller familj får komma till sin rätt och må bra.

Jag börjar landa lite i och känna mig ok med den jag är. Börjar med små steg leva så som jag mår bra av och lyssna på hur min personlighet är, även om det är svårt. Kan mer och mer sätta ord på vad jag behöver för att må bra. Lär mig hur jag kan förändra mitt kroppsspråk i vissa situationer.

Sen tror jag också att yogan har hjälpt till väldigt mycket, både genom att hitta till kärnan av vem som är jag och att tillåta sig att vara den personen och att lyssna inåt och vara den man är, i nuet.

Har du koll på vad du är för typ av person? Lever du på det sätt som du mår allra bäst av?

Slut fred med dig själv.