Allt är perfekt

Idag är det min dag. Jag njuter i fulla drag av att fylla 40 fast det nästan låter förbjudet att säga så. Man ska liksom ha lite ångest och kris, men den finns verkligen inte, jag känner bara ro. Vi är på resa på ett underbart ställe med stränder, sol och vindar. Familj, kärlek, skratt och kramar. Tid. God mat. Allt man kan tänka sig. Och allt är perfekt. Mitt liv och allt jag har runt omkring mig är perfekt.

Om nån hade frågat mig för några år sen hur det perfekta livet skulle se ut hade jag definitivt inte svarat detta. Men detta är så mycket bättre än vad jag trodde var det perfekta då.

Jag är jag, strunt samma om jag är 40 eller hur gammal jag är. Jag har den här kroppen och den får väl puta lite eller fladdra lite. Den bara är. Inuti känns det lugnt och mjukt. Jag har min personlighet med alla egenheter, lika bra att acceptera. Min familj är den den är, fast den inte blev som de flesta andras. En bebis när man är 40 och en tweenie, vad spännande det är, fast vi inte följer normen.

Och det fina i att förstå att mitt liv är mitt. Jag bestämmer. Jag känner i min kropp vad som är rätt och fel och jag behöver stå upp för det. Omge mig med folk som betyder. Leva som jag behöver. Och här och nu betyder det att ta allt som det kommer, det som är meningen blir. Allt blir bra, allt är som det ska. Allt är perfekt.

Min egen meditationshörna i lägenheten, smygfotad.