Augustidrömmar

Snart är det ny årstid och tankarna börjar sprudla när jag tänker på saker jag drömmer om. Jag älskar ju augusti och känslan av nystart, av att ett oskrivet blad ligger framför mig. Sen fick jag mig en liten tankeställare av Micke Gunnarsson, en av mina förebilder, som presenterar klokheter om barn och ungdomar varenda dag:

- Följ ditt hjärta mitt barn!
- Förverkliga dina drömmar!
- Jobba med saker du älskar!

Dessa vackra och kloka meningar kan vi ofta bjuda våra barn på. Vi vill de så väl, att de ska få leva i lycka. Underbart! Men har vi visat de hur man gör? Jag menar inte att denna fråga ska pressa oss eller få oss att med omedelbar verkan ta en cykel och dra till Mount Everest ( om du nu inte verkligen vill det:). Men ärligt, visar jag mitt barn hur jag själv tar det ansvar över mitt liv som jag önskar att hon ska göra? Eller lägger jag till den där meningen efteråt att jag sagt ex :
- Lev din dröm! Va inte lika dum som pappa!

Återigen, dessa ord ska inte pressa eller ge dåligt samvete och märklig eftertanke. Tvärtom! Jag vill inspirera till nytanke:) Det är aldrig för sent...

Det som återkommer om och om igen och starkare varje gång är att bo utomlands, i USA, en period. Det kommer tillbaka varje gång jag lyfter mina drömmar, det liksom finns där hela tiden och pirrar i magengropen när jag tänker på det. Kanske är det dags att börja ta tag i det, så vi har börjat nysta lite i om och hur det skulle kunna bli verklighet. Inte nästa vecka kanske men vi har berättat för universum att inom fyra år skulle vi vilja göra detta.

Jag drömmer fortfarande om att äga ännu färre saker, om att downshifta. Sälja sånt som inte är absolut nödvändigt. Leva mer på mindre. När vi sålde ena bilen för några veckor sedan kände jag mig tusen kilo lättare. Jag har lekt med tanken att sälja precis allt och resa jorden runt, vilket jag kanske egentligen inte vill, men det finns något där i den tanken att prova att klara sig utan mer än det som ryms i en resväska.

Jag drömmer om en lång, härlig, regnig och ruskig höst med mycket skog, promenader, utflykter, grillningar, picknickar och kanske en övernattning i skogen. Bärstol, gummistövlar, svamp och bär. En himla massa frisk luft.

Jag drömmer om en eller ett par nya äkta vänner att gå långa promenader och prata om både viktiga saker och strunt med eller bara skicka ett sms med i perioder. Som hittar mig under den blåa, introverta ytan. Med skratt-fniss-humor och ett djup.

Jag drömmer ju alltid om resor och jag låter drömmen om Florida vila lite medans bebisen är just bebis. Nu drömmer jag om Shetlandsöarna, Skottland, Lofoten och Island. Drömmer om Montana och Colorado och nationalparker fast det kanske inte är läge just nu. Vandring, kargt väder och varma stugor. Jag drömmer också om svenska höstfjällen som varje år, Sälen, Idre, Kebnekaise och Härjedalen. Ser mig mätt på program om vildmark, natur och äventyr, har ni sett Lars Monsen på villovägar  och Drömturen på svt? Jag vill bara se mer sånt!

Förra gången jag skrev ner mina drömmar lät det så här och så här. Många saker på de listorna har blivit verklighet sedan dess, eller kommer att bli innan året är slut. Jylland var så magiskt som jag trodde och Playitas ska bli spännande i vinter. Hip hop-kursen var jätterolig och den 26 september åker jag på träningskonventet Träningsmagi i Trollhättan. Det ska bli så himla roligt och jag är så glad att äntligen händer det något liknande i mina hoods. Ja, det är ju fortfarande en liten bit att åka men absolut inte så långt som till huvudstaden. Jag och maken militären har fortfarande dejtat en gång i månaden och faktiskt, tro det eller ej, så har jag satt mig själv lite mer först. Med hjälp av min bättre hälft så klart, som har hjälpt mig att ta tid för sånt jag vill göra. Jag har bara behövt göra det.

Jag tänker på Micke Gunnarssons ord ganska ofta. Man vill ju allt för sina barn, men hur ska de lära sig att allt är möjligt, att man själv väljer och bestämmer över sitt liv, om man själv inte lever så?